Men att stå och bädda upp en hoppfällbar säng och stoppa täcken i påslakan för en övernattning på palliativa avdelningen på sjukhuset är nog ändå bland de märkligare saker jag gjort.
Så nu ligger vi här i varsin variant på tältsäng, jag och min äldste son, med varsin sorts datorpryl att roa oss med och skingra tankarna med. Och i sjukhussängen sover älsklingen.
1 kommentar
Det är så fint att du skriver, så vi slipper undra. Tänker på er mest hela tiden.