Ibland tänker jag att det hade varit bättre om vi aldrig hade träffats.
Ibland tänker jag att de där som sa att jag aldrig borde skaffat barn nog hade rätt.
Ibland tänker jag att jag nog faktiskt inte reder ut det här. Att jag inte klarar av att vara ens en dräglig mamma till två barn för att jag drunknar i min egen sorg.
Just nu är det ibland. Det blir liksom mer och mer av ibland. Typ mer av hela tiden, tror jag.
Och tårarna rinner och rinner och diskhögarna växer och kaoset ökar och tappar greppet om allt det lilla som borde göras.
2 responses to “En otillräcklighet bortom den som brukat vara”