… dör också jag om du en dag går bort…

Hösten -99, jag tror det var den 6 september, började jag på en musikalutbildning.

Jag var nykär – jag hade inte varit ihop med älsklingen ens en månad. Och dessutom hade jag äntligen kommit in på en musikalutbildning.

Den första låten jag fick att arbeta med av sångpedagogen var Kärleksvals:

Som en sträng på gitarren
och som tonerna i din visa.
Så skälver jag, så lever jag,
var gång du håller mina händer.

Som en sträng på gitarren
sakta dör när du slutar spela
dör också jag om du en dag
går bort och aldrig återvänder.

Jag vill le och jag vill dansa
med armarna om din hals.
Men mitt leende blir tårar
av bitterljuva kärleksvals.

Som en sträng på gitarren
skänker tonerna i din visa.
Så lever jag mitt liv för dig
och aldrig får du gå ifrån mig

Som sagt var, jag var nyförälskad: 24 år och för första gången med pojkvän – tyvärr på 40 mils distans. Sången talade definitivt till mig (även om det aldrig skulle falla mig in att leva mitt liv för någon annan som i texten).

På utbildningen skulle jag alltså sjunga om väldigt stark kärlek. Utbildningen var också väldigt inriktad på att teatermässigt leva sig in i rollen, vara i det jag gjorde på scen till fullo – inte bara agera.
Men jag fick också på utbildningen veta att om vi var ordentligt hängivna att lyckas med utbildningen så borde vi egentligen skippa allt vad hette pojk- och flickvänner under den tid (två år) som utbildningen varade.

Det där är snart sjutton år sedan. Jag hoppade av musikalutbildningen i mars året efter. Jag har inte tänkt på sången på evigheter.

Men plötsligt när jag stod i kön till Jukebox på Liseberg i förrgår så poppade minnet av den upp, och jag var tvungen att leta reda på texten.

 

Som en sträng på gitarren
sakta dör när du slutar spela
dör också jag om du en dag
går bort och aldrig återvänder.

Och jag kämpar med att inte dö av att du gått bort och aldrig återvänder.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *