Det är sanslöst så mycket man får gjort på en dag när man bara har ett barn hemma. Och till på köpet det något stillsammare, nöjdare barnet. Trots att vi gick upp sent har vi hunnit baka två omgngar bröd (den ena blev i slutändan bullar), batikat en tröja, ha har målat lite fanergrejer, spelat lite datorspel, vi har tittat på Bamsefilmer… och jag har säkert glömt nåt.
Stillsammare och nöjdare, ja… När båda är hemma så går en hel massa tid åt till konflikter. Det är konflikter mellan barnen. Och i dem är det väl ofta den yngre som är orssakande. Han gör saker han inte får och inte ska, saker som retar storebror. Och storebror är inte sen att reagera.
Men att lillebror gör allt detta beror förstås till stor del på att storebror är väldigt mån om att marker att han är större, kan mer, får mer, har mer – i alla fall i alla situationer då det är en fördel.
Ja, och så har vi ju alla de konflikter som är mellan något av barnen och oss vuxna. Men alla varianterna tycks liksom avklinga när det bara är en vuxen och ett barn hemma. Och i betydligt högre utsträckning när man är hemma med bara minstingen.
Jag undrar lite hur det hade varit om han hade varit första barnet istället, hur det hade varit om de hade kommit i omvänd ordning. han hade nog behövt få vara äldst ibland, hade behövt få vara ensambarn innan han fick syskon han med.
Men så funkar det ju inte.
Men… vi borde komma ihåg att ge dem den chansen lite oftare. Båda två. Att vara ensam med någon av föräldrarna. Få blomma ut. Och bara vara.
Och det ger även mig bättre möjlighet att bara vara mig själv. Så att han kan få lära känna mig, och inte bara mamma=en av projektledarna i hushållet.
Pingback: » Den kreativa konflikten Sanne skriver