Att vara ”duktig flicka” är numera snarast en diagnos, och som förälder får man lära sig att man inte ska säga att barnen är duktiga.
Och visst, jag håller med. ”Duktig” är inte nödvändigtvis positivt.
Men ibland känner jag att jag saknar något att ersätta det med. Som idag, när jag faktiskt varit och tränat två pass. Om jag inte ska säga att jag varit duktig, vad ska jag säga då?
3 kommentarer
Jag har inte mycket till övers för att förbjuda ord. Jag säger ”vad duktig du är” ibland till människor omkring mig. Fast jag anstränger mig för att vara kreativ och säga nåt som faktiskt mer konkret talar om vad det är jag uppskattar.
Till exempel:
Vad bra att du gapar så stort, nu blir det lätt för mig att borsta dina tänder!
istället för
Vad duktig du är som gapar så stort!
Författare
Nä, jag gillar inte heller att förbjuda ord. Det är väl i någon mån kontentan av mitt inlägg: jag tycker att orden behövs.
Men hur tycker du att jag borde uttrycka mig mer kreativt angående min träning igår? (Först styrketräning och lite kondition på gymmet, sedan ett pass ”Flow”.) Och ja, jag vet att det egentligen inte är mycket, men i mitt liv just nu är det jättejättemycket :-)
Kanske kan du säga: jag har tränat två pass idag – det känns skönt! Och är bra för min kropp! Det var svårt att få tid till det så jag är glad att jag lyckades komma iväg. Eller – jag har svårt att förmå mig att gå annars, så jag är nöjd med att jag tog mig i kragen och gjorde det.
När jag tränar (de fåtalet gångerna), tänker jag att jag ska ringa pappa och berätta så att HAN tycker att jag är duktig…