Jag har alltså varit på jobbkurs. Och alltså sovit på hotell. (Nej, hotell brukar inte vara ett problem sömnmässigt.)
Det brukar innebära att man hamnar i ett löjligt stort rum. Med dubbelsäng fast jag bara är en person. Massor med onödig yta. Glassigt och nyrenoverat – inte minst i badrummet – till ingen nytta. Inte för att vi efterfrågar detta, utan för att det fånigt så är de ”vanliga” rummen ser ut på väldigt många hotell.
Meningslöst. I rummet gör man ju inget annat än sover. Man hinner sällan vara där mer än just den tid man behöver sova, eller möjligen tagga ner en stund. Ja, och så ta en dusch och så. Oftast hade hälften så stora rum räckt alldeles utmärkt.
Därför blev jag glad den här gången. Litet rum. Smal säng, max 90 cm. Rummet väldigt enkelt. Väggarna vitmålad glasfibertapet med lite svampade duttar på. Inget modernhippt badrum utan bara precis vad som behövdes.