Förra året när vi grävde upp mangoldplantorna för att kunna köra upp landet och så nya saker så tyckte tioåringen (ja, han var ju nio då) att man väl borde kunna tillaga de där fina rötterna. Jag sa att jag inte visste men att det borde man ju kunna göra. Det är ju trots allt en beta, som sockerbeta och rödbeta, fast där man istället elekterat på bladen. Så farligt kan det ju knappast vara. Men vi gjorde inget åt det den gången.
I går, när jag grävde upp plantorna det här året, ställde jag mig sedan och skalade några av rötterna, och lät dem stå i vatten över natten så de inte skulle mörkna. Årets rötter var inte lika fina som de ifjol, men nu skulle vi i alla fall testa.
Så, efter att ha testat att koka mangoldrötter vill jag nu komma med en recension:
Ganska lång koktid.
Ganska märklig inte helt tilltalande lukt vid kokning.
Smaken bättre än vad man förväntade sig med tanke på koklukten, men ingen sensation. Det går helt klart att äta, men ändå rätt trist. Men skulle vi drabbas av hungersnöd så skulle jag absolut inte tveka :-)
Pingback: Sanne skriver » Mangold- och jordärtskockssoppa