Det här med medborgarlön hör till saker jag säkert egentligen borde sätta mig in i närmre.
Jag minns att min första reaktion när jag hörde talas om tanken för många år sedan var att tänka på folk som jag vet av naturen är lata och som verkligen inte skulle försöka skaffa jobb om de kunde få en lön ändå, typ – och därmed avfärda idén som dum. Men den sortens idéer behöver kanske tänkas igenom lite längre innan man avfärdar dem :-) På senare år har jag egentligen mest konstaterat att tanken nog faktiskt kan vara vettig – och det har dessutom förstärkts av vetskapen att en massa kloka människor verkar ha grottat ner sig i detaljerna betydligt djupare och kommit fram till att det faktiskt skulle vara bra. Och så har jag tänkt att jag borde nog läsa vad som skrivits, men det är ju så mycket man borde läsa, och man hinner inte allt…
Men häromkvällen låg jag och funderade på det här:
Om man inför medborgarlön, så behöver folk inte längre jobba med saker de vet är dåliga – för miljön, för hälsan, för människor i andra delar av världen, och så vidare – bara för att de ska kunna betala hyran och köpa mat att leva av. Då slipper vi resonemang av typen ”Ja, men om vi lägger ner den här industrin/verksamheten/dittendatten så blir en massa människor arbetslösa, och hur ska de då klara sig?”. Och då kan omställningen till en hållbarare bättre värld gå mycket snabbare. Och det vore ju en fantastisk välgärning i slutändan!