Vi har fyra fönster åt sydöst. Fyra fönster: två i matrummet, två vardagsrummet. Dessa fyra fönster är husets ”moderna” fönster: en enda hel ruta istället för fönster uppdelade i två lufter och med spröjsar. De här moderna fönstren är inte original (vad ens det skulle betyda på ett hus som är tillbyggt i omgångar och troligen byggt med delvis återanvänt material och så vidare).
För de här fyra fönstren finns inget som hindrar ljusinsläppet. Inga träd eller buskar på så pass nära håll att det påverkar. Bortanför tomten finns bara åker. Dagtid skiner solen rakt in genom de där fönstren, från tidig morgon och genom större delen av dagen, om än i olika vinklar.
Solljuset in genom de där fönstren är ljuvligt. Och bländande. Man kan inte göra något vettigt när solen skiner in. Så redan till frukost åker rullgardinerna i matrummet ner om det är soligt. Och ska man sitta vid bordet och jobba eller läsa eller annat så får rullgardinerna stanna nere. Vilket ju känns förbannat dumt när solen väl skiner.
Rullgardinerna där är sydda av ett par gamla lakan, med vitbroderi på. Det passar bra.
Jag har tänkt i många år att jag ska fixa sådana/liknande även till vardagsrummet. Men jag hinner aldrig. Eller prioriterar inte. Sy rullgardiner, och montera, är tråkigt och krångligt. Men det innebär att i vardagsrummet är det ännu knepigare med solsken dagtid. Ska man sitta i fåtölj eller soffa så gäller det att hitta precis rätt läge, och sedan fortsätta att flytta runt efter solen. Att titta på TV en solig dag kan vara helt hopplöst.
Vart jag vill komma? Åh, ingenstans.