Tag Archives: media

Om lojalitet, vård och öppenhet

Häromsistens skrev ett antal läkare och sjuksköterskor på Skånes universitetssjukhus en debattartikel i Sydsvenskan. Man kritiserade cancervården och varnade för sämre vårdkvalitet till följd av anställningssstopp och nedskärningar.

Jag såg debattartikeln, och tyckte att det gav stor tyngd att ett antal medicinskt kompetenta människor tydligt talade om vilka konsekvenserna av den förda politiken är och blir.

Nu skriver Sydsvenskan att de som undertecknat debattartikeln har hotats av en högre chef.

– Han sa att vi inte får yttra oss i media, att sjukhuschefen sagt att vi brutit vårt kontrakt med regionen och egentligen borde avskedas allihop, berättar en av dem.

Och

– Det finns ingen lojalitetsklausul i våra anställningskontrakt. Vi förbinder oss att följa fattade beslut – inte att hålla inne med kritik, säger han.

Men

Carsten Rose säger att det står var och en fritt att uttrycka kritik mot verksamheten på Sus. Men personal i arbetsledande ställning ska i första hand rikta sin kritik internt.

– Den som med sin namnteckning accepterar chefsskap, accepterar samtidigt att arbeta enligt riktlinjerna på Sus.

Va? Så om man tar chefsjobb på sjukhuset så förväntas man hålla käft om vad man tycker, i alla fall utåt? För övrigt så gissar jag på att kritiken redan framförts internt, och det verkar ju inte göra skillnad.

För mig är det självklart att lojaliteten hos dem som jobbar i vården ska ligga hos de sjuka, de utsatta och de som behöver hjälp och vård. Allt annat vore förkastligt. Jag tycker det är föredömligt och modigt gjort att skriva en sådan artikel och skriva under med namn.

Därför känns det bra att läsa följande i dagens artikel:

”¦ de talar om en hårt drabbad verksamhet med specialister som sagt upp sig och om det orimliga i att fortsätta göra nedskärningar när läget redan gränsar till det katastrofala.

– Då är det min medborgerliga plikt att informera om konsekvenserna, säger en av dem.

– För mig är det viktigt att befolkningen får veta vad olika politiska åtgärder ger för praktiskt resultat, säger en annan.

Bra att ni fattat, Sydsvenskan. Hoppas att det också leder till de självklara konsekvenserna vad gäller nyhetsrapporteringen.

Sydsvenskan visar idag på huvudledarplats att de fattat. Att de tagit till sig gårdagens rapportering från världsbanken om att vi ska räkna med en betydligt varmare världs framöver. Att det behövs kraftfulla åtgärder, NU. Att världens ledare trots detta i hög grad väljer att blunda. Och att det blir ofantligt dyrt för världens länder om man inte agerar kraftfullare nu. Samt att dagens ekonomiska problem inte är skäl att vänta.

Mycket bra, Sydsvenskan.

Om det nu Sydsvenskan verkligen står bakom detta, så finns det också väldigt mycket Sydsvenskan kan göra, genom sin vanliga verksamhet med nyhetsrapportering. För hållbar utveckling handlar om att ta det miljömässigt bästa beslutet – varje gång. Och om att använda sitt handlingsutrymme.

Miljö (inklusive klimat) är inte en liten sidofråga. Miljö berör i stort sett allt vi gör. Att som tidning ta ansvar för miljön innebär att i varje fråga, varje artikel, fundera över den miljömässiga konsekvensen av det man skriver om. Att djupdyka i miljöaspekterna så fort chansen ges. Att se till att alla journalister har tillräcklig kompetens för detta. Och kanske framför allt de som skriver om ekonomi och företagande.

Som nu med SAS. Klimat är en självklar vinkel på flygbolagens utveckling. Alltså bör man analysera klimateffekterna, på djupet, av de olika alternativ som var aktuella.

Eller sjukvården. Kan sjukvården i Skåne hantera de framtida värmeböljorna?

Men det handlart också om att ta med det i resereportagen. Jaha, ni har flera sidors artikel om någon liten avlägsen ö i Thailand. Ni tycker folk ska resa dit. Så vad kostar det, i form av koldioxidutsläpp, att flyga dit? Hur innebär det att man behöver leva hemma resten av året för att kunna komma ner till en okej utsläppsnivå totalt? Hur många år måste man vänta innan man ”får” flyga nästa gång? Och vilken miljöpåverkan har turismen i övrigt i området?

Den hysteriska konsumtionen. Den är inte hållbar. Belys det! Igen och igen och igen. Inte bara i en separat artikel, för då läser bara de redan frälsta, utan som en del av de vanliga reportagen.

Och så behöver ni ställa de viktiga frågorna till våra politiker. Fråga inte Lena Ek om klimatet. Fråga Anders Borg och Fredrik Reinfeldt. Hur ska vi finansiera de åtgärder som behövs för klimatet? Hur tar de sitt ansvar? (Svaret ”Javisst, jag flyger ofta, men jag kompenserar genom att sopsortera” duger INTE. Sopsortering är något alla ska göra och kompenserar inte för flygresor. Och deras ansvar som toppolitiker sträcker sig naturligt nog längre än till deras egna handlingar.)

Sydsvenskan, ni kan åstadkomma mycket. Ställ de rätta frågorna, gör de intressanta vinklingarna!

Kommunpolitikers och kommunchefers syn på klimatförändring och anpassningsbehov – en rapport från FOI

Nu har jag läst rapporten som nyhetsröran baserats borde baserats på. Den var väldigt intressant och absolut läsvärd. Och jag känner mig inte riktigt lika orolig över politikernas och cheferna tankar och åsikter i klimatfrågan längre.

Ja, politiker och chefer svarar överlag försiktigare än folk i allmänhet, men det tror jag skulle gälla i många andra sammanhang och ämnen också. De behöver väga in fler aspekter och svara mer nyanserat än gemene man (de senare kan svara mer med hjärtat och mer impulsivt och behöver inte kunna försvara sina åsikter i en opinionsundersökning). Chefer och politiker måste helt enkelt vara lite försiktiga. Att politiker inte svarar ett rakt ja eller nej på frågor är ju så välkänt att det blivit en fördom ;-) och något ligger det ju idet, liksom.

Jag tycker inte heller det är ett dugg konstigt att politiker och kommunala chefer ser mindre allvarligt på klimatförändringarna i Sverige jämfört med i resten av världen. Många andra länder KOMMER ju att drabbas värre än Sverige.

Siffrorna för hur många som är ”klimatförnekare”, osäkra och övertygade baseras för övrigt på bara en del av frågorna i enkäten. Och klimatförnekarna är tydligen inte fler bland kommunala politiker och chefer än bland allmänheten.

Så visst, självklart skulle jag önska att både politiker och kommunala chefer i större utsträckning insåg vidden av problemen och uppvärderade klimatproblemen, samt framför allt arbetade mer aktivt med konkreta åtgärder, både när det handlar om att begränsa mänsklig klimatpåverkan och när det gäller klimatanpassning. Absolut. Men det är som sagt inte så illa som jag trodde när jag läste DN:s nyhet och FOI:s nyhet.

Och vems är felet att det blev en konstig vinkling i media? Det är säkert en flerstegsraket. Jag gissar på att den som skrev webbnyheten bara hade läst sammanfattningen i rapporten (rapporten var ju inte ens helt klar), och valde dessutom att fokusera på de enkelt kommunicerade resultaten: siffrorna om förnekade, osäkra och övertygade. Och sammanfattning i rapporten gav inte heller en så väldigt nyanserad bild av det som faktiskt sägs när man läser hela rapporten. Dessutom tycker jag, som jag säger ovan, att tolkningen av svaren är lite väl drastisk.

Slutsatser:

  • Lägg inte ut webbnyhet förrän rapporten är klar och kan länkas till
  • Låt rapportförfattaren läsa webbnyhetstexten innan publicering (nej, jag vet förstås inte om det gjorts)
  • Publicera inte en tidningsnyhet förrän du har tillgång till rapporten

Läs gärna rapporten! På slutet (s 49-50) kommer författarna in på de viktiga frågor som man nu behöver arbeta vidare. Det är där vi behöver lägga krutet – inte på missförstånd orsakade av viskleken.

Varför tar nyheterna aldrig upp det positiva med att klädkedjorna säljer dåligt?

Ekonomi är ett favoritämne för nyhetsmedier. Inte minst handel gillar de att rapportera om.

De senaste åren har det varit många braskande rubriker om hur dåligt det går. Med jämna mellanrum kommer det nyheter om hur dåligt det går, hur dåligt det säljer. Att klädkedjorna sålt alldeles för dåligt, får rea ut alldeles för mycket. Likaså för andra varugrupper.

Det är alltid i negativa ordalag. Alltid. Och ofta analyser av varför kunderna sviker och spekulationer om hur man ska få dem att börja konsumera mer.

Aldrig ett ord om det jag tänker: Så bra för miljön! Mindre konsumtionshysteri. Mindre slöseri. Mer resurshushållning. Kanske kanske till och med mer återanvändning och mer kvalitet och mer långsiktigt tänkande (man kan ju hoppas). Mer Spara och mindre Slösa.

Men det är som att det liksom aldrig går fram – i alla fall inte till media: allt hänger samman. Miljö är inte bara något fristående, något som händer för sig själv i ett eget universum genom att man köper miljömärkt tvättmedel och släcker lampan när man lämnar. Miljö handlar om mycket mer. Miljö handlar betydligt mer om att inte köpa nytt hela tiden, att bara skaffa det man verkligen behöver, att inte leva slit- och slängliv.