Vi bor ute på landet, och pendlar med buss/bil och tåg in till stora staden, där vi jobbar. Barnen har barnomsorg och skola i byn hemmavid.
I stora staden finns det stora utbudet. Där finns valmöjligheter när man ska köpa något och möjligheter att uträtta en hel massa ärenden. Det kan handla om ett bättre möjlighet att välja den väska som motsvarar ens behov, att köpa ekologiska eller begagnade kläder, eller att köpa spännande matvaror i små specialbutiker. Jobbar man inne i staden har man detta utbud inom fysiskt räckhåll, varje dag. Man är redan på plats, har redan ”betalat” både månadskort och restid.
På väg hem från jobbet kommer vi så till kommunens centralort med tåget, med större utbud än byn hemma. Innan vi tar bilen för att hämta barnen vore det alltså smidigt att sticka inom Konsum och köpa miljömärkta blöjor, eller gynna den lokala pappershandeln och skaffa hem pennor. Bilresan hem ska ju ändå göras, och det vore smidigt, ur både tids- och resurs-/miljöhänseende, att liksom vara klar innan man åker och hämtar barnen.
Men… Barnen får vara inom barnomsorgen den tid vi är på jobbet, samt vår restid till och från jobbet. Alltså: när vi har lämnat barnen ska vi åka direkt och raka vägen till jobbet, och när vi slutat jobbet för dagen ska vi åka raka vägen och hämta barnen.
Självklart måste det vara så. Jag förstår principen, jag förstår det kostnadsmässigt, och ja, självklart vill jag vara med mina barn.
Men det innebär att möjligheten att utnyttja utbudet inne i staden krymper drastiskt. Jag kan stjäla till mig fem-tio minuters titt i affärer på vägen till tåget om jag går lite tidigare. Och jag kan tänja på lunchen. I båda fallen måste jag förstås på något vis jobba igen den missade tiden vid senare tillfälle.) Men i övrigt är jag hänvisad till de få tillfällen då min man åker hem och hämtar barnen och jag stannar kvar längre i stan. Gå på stan tillsammans han och jag? Glöm det. Bara för att vi jobbar i samma stad ska vi inte tro på sådan lyx i vardagen.
Samma sak när vi klivit av tåget och ska byta till bilen. Det händer faktiskt att jag smiter inom och köper blöjor ifall dagmamman sagt att det behövs nya – då känns det ursäktligt. Men annarts är det raka vägen som gäller.
Ska man sedan handla, så får det bli i den lilla lokala affären i byn. Det är en mycket mycket bra affär för att vara i en liten by – bra öppettider, sortiment över vad man kan förvänta sig, etc. Men utbudet av ekologiskt är… inte stort.
Men nej, inte tar man med sig två trötta barn för att köra ett par mil extra in till den större orten igen, inte om det inte är absolut nödvändigt. Och det känns inte bra att ligga och köra tillbaka samma väg man just kom…
Och de ärenden man behöver fixa inne i stora staden , det får istället bli på helgen. Med ungarna i släptåg. För att det alls ska bli något kvar av den dag som läggs på detta (ja, det tar tid) så blir det bilen istället för tåget. Och då blir det också externt köpcentrum istället för centrum/city.
Hur man än vänder sig har man samvetet i halsgropen.