Den där besvärliga konstiga motsättningen…

…i vad det innebär att engagera sig i sina barn.

Med att engagera sig i sina barn menas allmänt att göra saker med dem NU. I stunden. Leka. Vara ute i naturen. Prata. Läsa. Pyssla. Se dem i ögonen.

Att engagera sig i sina barns framtid däremot ses inte som något positivt. I alla fall inte generellt.

För mycket av det man kan göra – mycket av det jag gör, i alla fall – för mina barns framtid, det avfärdas på samma bräde som totala meningslösheter. Väldigt mycket av det jag gör för mina barns framtid gör jag nämligen vid datorn. Jag bloggar. Jag arbetar ideellt för föräldravrålet. Jag delar viktig information via facebook, så att andra ska se den. Jag diskuterar. Jag letar information. Jag letar begagnade varor på blocket och tradera för att minska nykonsumtionen. Men allt som görs vid datorn, eller för den delen via en telefon med skärm för dem som använder sådana, det avfärdas på samma nivå som meningslösheter. Statusuppdateringar anses liksom vara detsamma som navelskåderi. Och all datortid som inte är jobb anses vara tidsfördriv. Och som förälder ska man alltså inte ägna tid åt datorn.

Skulle man däremot dra med sig barnen ut på en demonstration eller liknande så är det förstås lika ifrågasatt. För man ska inte blanda in barnen. Man ska inte pracka på dem någon uppfattning. Man ska inte låta dem utsättas för jobbiga tankar. Demonstrationer kan dessutom upplevas obehagliga, speciellt om man råkar komma i diskussion med någon, och herregud, sånt ska man ju inte utsätta sina barn för!

Men det är förstås inte heller okej att åka iväg på saker man engagerar sig i UTAN barnen. Har man nu satt barn till världen så ska man ju vilja vara med dem 24/7.

Enda sättet att vara en engagerad förälder på ett accepterat sätt är alltså att leva i nuet och strunta i de viktiga saker som påverkar barnens framtid.

Eller så får man som jag försöker engagera sig i barnens framtid men ha ett ständigt dåligt samvete för att det faktiskt innebär att man sitter vid datorn.

3 responses to “Den där besvärliga konstiga motsättningen…

  1. Alexandra Grönvall

    Tack, Sanne. Har också känt av den där konstiga attityden. På vilket sätt är det sämre att internethandla via datorn än att släppa med en treåring på ett köpcentrum?

  2. Hej Sanne,

    Jag har inte fått den responsen, men jag har fått en känsla för att miljöengagemang är något folk ser lite som en hobby, som att samla på frimärken eller spela fotboll.

    • Hur är det, är du förälder? För jag tror att den responsen hänger samman med föräldraskapet, och framför allt med mammaskapet. Den kritiken riktas alltså bara mot de som är föräldrar och framför allt mot mammor. Och det är liksom skitsamma vad man gör vid datorn – man ska liksom helt enkelt låta bli. (Samla frimärken eller spela fotboll skulle ses som bättre.)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *