När sexåringen (ganska snart sjuåringen – han fyller i sommar) ska somna på kvällen är det fortfarande så att någon av oss föräldrar sitter hos honom tills han somnat. Jag eller pappan sitter bredvid honom med en dator i knät, eller en bok eller ett litet digitalt spel av något slag.
Det är då, när han ligger där i sängen och ska sova – när alla måsten och alla roligheter och all aktivitet är avklarad för dagen, och han bara ska ligga där och slappna av och somna, som alla hans tankar och idéer kommer. Och därmed kan han babbla nästan hur länge som helst om vad det nu är som rör sig i hans huvud. När han kommer igång att berätta om något är han synnerligen utförlig – långrandig kan man också utan vidare säga.
Det kan handla om något han byggt eller ska bygga i minecraft eller något han sett i en legofilm på youtube – men just dessa saker är det störst sannolikhet för att vi även ska få höra på andra tider. Det kan vara redogörelser för hans planer för framtiden, som det där slottet han ska bo i. Det kan vara viktiga bitar om något som hänt i skolan – något de pratat om och lärt sig, något han eller någon annan råkat ut för eller något som någon gjort. Ofta blir det ganska mycket av en monolog, för när det handlar om hans vilda idéer så kan han i någon mån prata hur länge som helst, och när han då egentligen borde sova så vill man ju inte uppmuntra för mycket – speciellt eftersom man ju gärna vill få en stund till annat efter att han somnat. Och samtidigt, vem vill vara en helt oengagerad förälder? Så det blir lite halvhjärtade hummanden…
Igårkväll, på påskafton, hemma hos farmor och farfar, satte han i vanlig ordning igång att babbla. Jag satt och spelade patiens på en telefon och var först inte så engagerad; klockan var redan långt efter hans egentliga läggdagstid, och han skulle ju sova. Men han började prata om miljö. Om att vi utrotar massor med arter. Om att vi måste sluta köra bilar på sånt som släpper ut dåliga saker. Om att vi måste använda vindkraft och solel. Om att man måste se till att de saker som är dåliga för miljön måste vara dyrare än de som är bra, så att folk köper rätt, och att man sedan måste öka på skillnaderna så att man fortsätter att driva utvecklingen åt rätt håll. Om att de som bestämmer måste bestämma kloka och bra saker, och lyssna på dem som forskar och vet en massa. Om att det är vi människor som orsakar de här problemen, och alltså vi som måste lösa dem. Kloka genomtänkta intelligenta tankar. Och efter ett tag la jag ifrån mig patiensen och deltog hans samtal. Ett härligt samtal. För utöver att han har väldigt god insikt för sin ålder, så har han framtidshopp. Han sprudlar av energi och idéer kring hur man ska lösa problemen, och jag blir varm i hjärtat.
Grejen är att jag egentligen pratat väldigt lite miljö med honom. Jag pratade mycket mer sådant med hans storebror när han var mindre. Sexåringen har mest fått enstaka nedslag, så där att man nämner saker i förbigående som svar på varför vi gör si eller så. Så egentligen vet jag inte var han snappat upp det. Jag tvivlar på att det är skolan som diskuterat frågorna på så avancerad nivå.
Nu, på väg hemåt i bilen (gasbil) är han igång igen, pratar på om konkreta lösningar på transporter och annat.
2 responses to “Framtidshopp från sexåringen”