Det är spännande det där med snö.
Jag tycker om snö. (Det är nog uppenbart för alla som snubblat över något inlägg om snö i den här bloggen.) Däremot gillar jag inte alls de krav som liksom tycks följa med snön.
För väldigt många människor verkar snö automatiskt innebära att man ska ge sig ut på en massa aktiviteter. Dra på sig en väldig massa kläder och ge sig ut. Åka skidor och pulka och bygga och greja. Vara superaktiv. Traska runt i en massa obekväma kläder som en annan michelingubbe. (Lite grann jämförbart med effekten av gympaskor, fast över hela kroppen.) Få in snö i nacken. Bli blöt. Frysa. Och så vidare.
Det jag gillar med snö är två saker.
Det första är skönheten, det vackra. Den trolska stämningen av stora vita flingor som singlar ner. Världen som blir så vacker under ett tjockt lager snö. Fascinerande formationer.
Det andra är kravlösheten. Snön förenklar tillvaron till att handla om det som är nödvändigt. När utanföret täcks av tjocka lager snö tvingas jag till vila, till att avstå från att åstadkomma saker. Det går inte att göra saker i trädgården. Och en massa saker som kräver att jag passerar utomhuset på vägen – inklusive fixande i uthusen – försvåras så pass att jag tvingas inse att det är vettigare att låta bli. Det kan vänta tills det krävs mindre kläder, mindre trassel och blir mindre blött inne så fort man tagit ett steg utanför dörren. Ibland, när det blir snöstorm, hindras vi till och med att ta oss hemifrån. Och vi tvingas till en enda fysisk utomhusaktivitet: skotta så pass att vi kan ta oss fram mellan byggnaderna, få in ved och pellets, och i bästa fall kunna köra iväg med bilen (eller ibland få loss bilen).
För mig är det på samma gång nyttig kravlöshet och nyttigt tvång. Kombinerat med snöns skönhet blir det oslagbart.
Men det där ”kravet” om att aktiveras, ut och leka på mer eller mindre allvarliga nivåer, det är på något vis det motsatta.
Och visst kan det vara kul att gå ut och bygga en liten snölykta en stund, eller en snögubbe. Men sedan räcker det. Sedan kan jag gå in och värma lite glögg eller choklad.
4 responses to “Jag föredrar snöns viloeffekt”