Tag Archives: väder

Inte var väl alla korkade bara för att det var ”förr i tiden”?

Förr i tiden var det spågummor och kloka gubbar som sprättade i abborrar och tittade i kaffesump för att kunna tala om hur vädret skulle bli. Folk ville veta, eftersom så många arbetade utomhus med jordbruk.

När vi idag ser ”Vädret” på TV, så bygger det på noggranna mätningar och undersökningar. De som arbetar med att försöka förutsäga vädret kallas meteorologer. Till sin hjälp har de …

Så står det i min sons lärobok i fysik och kemi. (Boken om Fysik och Kemi, av Hans Persson, på Almqvist & Wiksell, tryckt 2012.) Min son går i sjätte klass.

Det är ju förstås helt sant att vi har mer sofistikerade metoder att göra väderprognoser idag än man hade förr. Men jag tycker inte riktigt om tonen eller attityden i beskrivningen av hur det var ”förr i tiden”. Visst fanns det folk som förlitade sig på rena ”spågummor” och liknande. Men det gör det idag också. Men det fanns med all säkerhet folk som hade någon sorts rimligare sätt att bedöma kommande väder genom att titta på olika konkreta tecken på himlen. Sånt som vi lätt avfärdar, som Bondepraktikan och olika lokala traditioner, har säkert ofta åtminstone någon grund i hur det ofta brukade vara vid den tiden på året i det området.

Jag, som är uppvuxen på västra sidan av Skåne, vid kusten, har fått lära mig att om solen går ner i en säck så blir det regn eller dåligt väder nästa dag. Det är på det hela taget ganska logiskt. För det mesta blåser det från väster. Om solen går ner i en säck, alltså solen går ner i ankommande molnfront, så är det ”ett väder” på väg in, och då är regn dagen efter ganska sannolikt. Självklart ingen garanti, men en kvalificerad gissning i alla fall.

Jag har väldigt svårt att tro att alla människor ”förr i tiden” var korkade. Hade de varit det skulle det knappast lyckas odla etc. Snarast tror jag att åtminstone en del av dem var ganska vettiga och kunde konsten att observera och notera och lägga ihop erfarenheter.

Men vi ”moderna” människor verkar ha en förkärlek för att distansera oss från dummingarna förr i tiden och förklara hur överlägsna vi är. Trots att det alltså finns gott om folk i vår tid som tror på minst lika dumma saker.

Om min man hade levt skulle han nu ha berättat om sin religionslärare som sa ungefär ”I Afrika, där tror de på pinnar!” med ett hånfullt kluckande skratt. Det är lite grann samma sak.

Snö

Det är den 30 mars. Och jag vaknar till ymnigt snöfall utanför fönstret och flera cm snö på marken.

Vi har alltså inte haft någon vinter den här säsongen. Nästan inga frostnätter – förrän nu de senaste veckorna när det varit frost eller nästan frost de allra flesta nätter. Och klarblå himmel och solsken flera av dagarna. I lördags hade vi 12-13 grader varmt på dagen. Natten till söndag (igår) fick vi däremot lite snö: det låg någon fläck när jag vaknade på morgonen.

Och så nu detta.

Men nu är det strålande sol igen, och snön håller på att smälta bort.

2020 (nytt försök)

Det är år 2020. Det är ett jättekonstigt år.

Det har inte varit någon vinter att tala om. Det är ju visserligen inget jättekonstigt här i Skåne. Även om vi haft ett antal riktiga vintrar på 2000-talet så är det inget märkligt med en snöfri eller nästans snöfri vinter eller en vinter som aldrig blir kall nog för att godkännas av SMHI. Fast lite märkligt har det ännu varit. Även en mild ickevinter brukar det vara fler frostnätter, fler morgnar man skrapar rutorna på bilen. Det har liksom varit jämnmilt på något vis. Ochg så har det regnat. Regnat och regnat och regnat. Och blåsit. Gång på gång på gång hart det varit oväder som gränsat till storm/innehållit stormbyar.

Ändå känns det överlagt som att det är ganska trögstartat som vår betraktat. Det är ganska kyligt. Jag tror det har varit varmare uppåt landet? Men här har snödropparna inte varit tidigare än de brukar. Däremot har almarna i häckarna redan börjat öppna en del av bladen. Det känns allmänt förvirrat. Konstigt.

Och så nu Coronaviruset.

Eller nu och nu. Det har ju pågått i några veckor det här. I Sverige alltså. I världen har det ju pågått hela det här året.

Det är bisarrt det där som pågår. Förändringar i rekommendationer från dag till dag, och jag har sedan lång tid tappat räkningen liksom – jag minns inte längre när vad hände.

Vi hör ju till dem som påverkas minst egentligen. Jag som är deltidssjukskriven och jobbar mycket hemifrån, mitt ena barn som har anpassad studiegång och ofta inte kommer iväg till skolan – och så mitt andra barn som väl ser mest av världen ”utanför”.

Men märkligheten sipprar förstås in genom sociala medier, som är mitt huvudsakliga sociala sammanhang.