Tag Archives: bilder

Att ha behov av oredigerad sanning i en tid av bearbetning

Jag håller på att lära mig Photoshop Elements. Av jobbmässiga skäl, och jag borde gjort det för länge sedan. Så när tid ges (jobbtid) så tittar jag på dvd-kurs med små filmer om hur man gör.

Det är spännande och intressant och lärorikt. Och så vrider det sig samtidigt rejäält någonstans i mig.

För sådant där gör man inte.

Alltså, det är absolut ingen nyhet eller överraskning att bilder redigeras på alla möjliga sätt. Problemet är att JAG ska göra det. Eller, det ska jag ju inte i någon större utsträckning – strikt talat är det nog inte så mycket mer än att beskära, ändra upplösning och storlek och lite sånt jag måste kunna. Fast det är nog bra om jag kan göra lite mer ibland.

Och det är ju fel.

Jag är sådan att jag absolut vill ha bilderna i exakt kronologisk ordning i fotoalbumet. Allt annat är historieförfalskning och lögn.

Och foton ska ju liksom se ut som de ser ut. De är dokumentation – inte dekoration. Att fippla och dona med dem är förfalskning. Möjligen möjligen ljusa upp om bilden är lite mörk eller så – det kan jag ju förstå poängen med. Men egentligen tycker jag att en bra bild ska vara bra för att fotografen lyckades. Inte för att redigeraren hade ett bra datorprogram att trolla med.

… tycker min mage, då.

Undantaget är förstås om det är på någon sorts deckar/bevisnivå: om man genom att laborera kan få fram detaljer som ur forskningshänseende är viktiga och som annars inte går att få fram. På samma sätt kan det vara okej att rädda urgamla (alltså sådär 30-50-100 år gamla) bilder som nästan helt förstörts genom att skanna och sedan försöka rädda vad som räddas kan efter blekning och annat. Men det är ju lite en annan grej.

Och jag har väldigt svårt att förstå den epidemi av fotobearbetning som går just nu. Plötsligt vill alla hippa människor att varenda bild de tar ska se ut som om den är tagen med en polaroidkamera, och att bilden sedan solblekts, skavts och slitits rent löjligt mycket.

Jag kan förstå att det är kul att kunna göra det. Att testa och se att det går.

Men det är fult. Ja, det tycker jag. Och jag kan verkligen inte fatta att det är något man gör igen och igen och igen, och på helt vanliga bilder.

Men det är jag det :-)

Illustrerande talande foton på anonyma tillfrågade människor…?

Man ska vara försiktig med att publicera bilder, till exempel på nätet. Speciellt ska man vara försiktig med bilder på barn.

Över huvud taget ska man vara väldigt försiktig med att publicera bilder på människor. I alla fall identifierbara personer. Ska man göra det ska man vara helt säker på att man har personernas medgivande. Exakt vad som menas med ”medgivande” och ”identfierbar” får man olika svar på av olika personer. Vill man vara på den säkra sidan gör man bäst i att inte publicera bilder på människor alls.

Samtidigt betonas vikten av att ha bilder med människor. Ska man ha bilder på webbplatser, eller i rapporter eller broschyrer eller vad det nu kan vara, så ska man helst ha med människor. Gärna barn. Det blir mer levande, visar på ett engagemang, visar att det har med verkligheten att göra. Speciellt om det handlar om miljö, hållbarhet och framtid, då bör man verkligen ha bilder på barn. Glada, aktiva, levande barn.

Vilka är dessa andra barn som förväntas vara med på bilderna? Vilka föräldrar är det som ska anse att det är OK med bilder på deras barn överallt, i alla möjliga och omöjliga sammanhang?

Ibland får jag liksom en känsla av att man tror att det finns en flock odefinierade icke namngivna barn i ett lager någonstans som man kan ta fram och fotografera vid behov.

Bristen på lämpliga bilder är förmodligen kopplad till bristen på dylika barnlager.

Och jag kan ju inte låta bli att undra vilka skador tjejen på kvällstidningens löpsedel fått av sötningsmedel? Nej, självklart begriper jag också att hon bara är en slumpmässigt vald tjej att ha på bild för att visa att detta drabbar VANLIGA människor. Men vad tycker hon själv om detta? Är HON tillfrågad?

Förmodligen inte.

En bild säger mer än tusen ord

Men jag är lat, och jag tycker det är så ofantligt mycket klydd med att ta en bild och ladda upp den. Till det kommer alla ställningstaganden om att väla hur bilden ska tas för att få med rätt saker och inte få med fel saker. Mycket enklare att skriva. Så det är i de allra flesta fall mycket mer sannolikt att jag ska skriva tusen ord än att jag ska lägga upp en bild.

Ordbajseri är jag mycket bättre på.