Uppdrag: våga vara dum! (Svårt för en duktig, ju!)

Jag har länge tänkt att jag skulle utnyttja möjligheten att lämna in egna medborgarförslag till kommunen. Det är ju egentligen en fantastisk möjlighet att föra upp frågor som man tycker glömts bort.

Men så tänker jag att ja, men innan jag lämnar in ett förslag, så måste jag ju kolla upp en massa saker:

* vad kommunen bestämt innan inom området – har frågan diskuretas, vad har man kommit fram till, vilka argument har ev använts emot?
* hur ser eventuell lagstiftning ut? Kan den användas som argument? Vad har lagen för SFS-nummer?
* hur har man gjort i andra kommuner?

och så vidare…

Och – tja, ni vet hur det är när man är förälder. Man har så sällan tid, och har man tid så har man inte ork.

Så det blir inte. För ni ser ju själva hur jobbig ovanstående kravlista ser ut.

Varför? Tja… jag är väl rädd att verka dum. Jag KAN ju fixa all den där informationen. Jag KAN ju göra en genomtänkt skrivelse, med alla bra argument. Så då borde jag ju göra det. För vad ska folk annars tro – om jag inte gör mitt bästa, liksom? Om jag lämnar in något halvtaskigt, dåligt förberett, utan att kolla alla fakta? Bara ett spontant förslag, utan konsekvensbedömning?!? Herregud, liksom. Mer än så förväntar de väl sig?

Eller i alla fall jag…

Ja, jag är rädd för att framstå som dum. Korkad. Ogenomtänkt.

Jag borde nog öva på det. För vad gör det egentligen för skillnad?

Ett dåligt genomarbetat medborgarsförslag kan leda till något.
Ett bra som aldrig ens blir skrivet gör aldrig nånsin nån skillnad…

Ska se vad jag kan göra åt saken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *