Monthly Archives: mars 2012

Egentligen är jag inte mycket för principer

Egentligen är jag inte mycket för principer.

Det kan verka som att jag är väldigt principfast. Och det är jag väl, på vissa områden. Jag är till exempel nykterist. Fast det betyder ju inte att jag tycker att allt drickande av alkohol är dåligt. Jag har liksom bara bestämt mig en gång i tiden och sedan hållit fast vid det beslutet.

Generellt tycker jag det är svårt med fasta principer. Det finns så många goda skäl att frångå dem. Oftast har man ju principen för att man tycker något. Och det dyker ofta upp skäl till att något annat alternativ är bättre, just i den givna situationen. Då ställer principen bara till det.

Som att vara vegetarian av miljöskäl. Det är ju bara motiverat så länge köttätandet ställer till med mer miljöproblem än den vegetariska maten. Och om det då är kött som serveras, och det måste skaffas fram extra mat (som är vegetarisk) för en persons skull, så gör det inget bättre. Eller när det finns ett an tal skinkmackor kvar från något evenemang, och det är bättre att äta upp dem än att slänga. (Eller allt mitt bästföredatumskött.) (Sedan kan man absolut vara vegetarian av etiska, moraliska, religiösa eller andra skäl – då blir självklart läget ett annat. Jag snackar just miljöaspekten här :-))

Eller som att bara köpa kläder av ekologisk bomull, vilket är något jag ibland funderat på att bestämma mig för. Det låter ju bra i teorin. Men det är faktiskt, totalt sett, bättre att köpa kläder som jag vet att jag verkligen kommer att trivas i, som håller länge, och som jag vet att jag kommer att använda tills inget finns kvar av dem, än att köpa något ekologiskt som jag knappt gillar, och som sedan kommer att bli liggande i byrån tills jag slutligen gör mig av med det 15 år senare.

Det goda principer för med sig däremot är att slippa argumentera – med sig själv och andra – i en massa situationer. Har jag väl bestämt mig för att göra på ett visst sätt, i alla situationer, så kan jag hela tiden stötta mig mot den principen och hänvisa till den. Visst, det hindrar inte att folk ifrågasätter, men jag kan vara förberedd med vad jag ska svara, och jag kan också avfärda helt och säga något nästan i stil med ”det bara är så”, till exempel ”jag äter inte sånt”. Som det är nu så hamnar jag ju ständigt i konflikt, kanske allra mest med mig själv, när jag måste väga för och emot ur tusen olika vinklar…

Om jag försöker göra något lite bättre, så måste jag göra det perfekt

Visst är det märkligt? Om jag till exempel väljer att köra bil på förnybart bränsle, som biogas, så ifrågasätts det, för det är inte perfekt:

  • Matavfallet som ska bli biogas transporteras för långt
  • Det går inte att köpa ren biogas överallt (ofta är den uppblandad med fossilgas)
  • Biogasbilar skitar faktiskt också ner!
  • Produktionen av en ny bil orsakar också miljöproblem

Och så vidare”¦ Och med hjälp av dessa argument försöker alltså en hel massa människor få det till att det är bättre att jag inte kör gasbil. På något vis försöker de hävda att de minsann gör mer rätt än jag gör, eftersom de i alla fall inte gör någon halvmesyr.

De behöver inte försvara sin ståndpunkt. De behöver inte försvara nackdelarna med sina val.

  • Bensin och diesel transporteras betydligt längre än matavfallet och biogasen
  • Fossilgas är marginellt bättre än bensin och diesel ur koldioxidhänseende, så inte ens när jag kör på ren naturgas är det sämre än deras val
  • Om jag byter upp mig till en nyare bil då och då (vilket jag förmodligen skulle göra ändå) så är det ingen nackdel att den nyare bilen dessutom drivs på delvis förnybart bränsle.

Men som sagt var, allt det där är ointressant. Så länge jag inte är perfekt så skulle jag göra bättre i att inte försöka alls. (Skulle jag däremot vara perfekt så skulle det i sig vara ett problem, för då skulle jag vara präktig, politiskt korrekt, skrytsam och en massa annat negativt.)

Det enda sättet att inte få den sortens kommentarer är nog att vara en skitstövel och göra allting på sämsta möjliga sätt. För en skitstövel är det ju ingen som kritiserar öppet – att vara en skitstövel är helt legitimt och tillåtet och det är allas rätt och fria val att få vara en skitstövel utan att någon ska lägga sig i.

Men om man på något sätt, stort som litet, försöker ändra världen till det bättre, då får man banne mig skylla sig själv!

En timme för att demonstrera och visa att Jorden är viktig och att mer behöver göras

Earth Hour är över för i år (i alla fall i Sverige; stor delar av klotet har ännu inte haft ”sin” Earth Hour). Vi har suttit och läst Harry Potter i skenet av levande ljus och haft det mysigt. (Ur personligt hänseende betydligt trevligare än fjolårets Earth Hour.)

Ja, Earth Hour är viktigt.

Nej, ur energibesparingshänseende är det självklart en piss i oceanen. Självklart är det mycket mycket viktigare vad vi gör alla dagar, hela tiden.

Men Earth Hour är ingen energieffektiviseringsåtgärd. Det är en demonstration.

Vad är syftet med Earth Hour?

Syftet med Earth Hour är att skicka en politisk signal till makthavare om att ta klimatförändringarna på allvar, och därigenom uppmärksamma och skapa ett engagemang i frågan. Earth Hour är inte en energisparkampanj.

(Läs mer på WWF:s frågor och svar.)

Poängen är alltså att så många människor som möjligt ska visa att det här är en viktig fråga.

Men Earth Hour är ändå ett bra tillfälle att visa på bra saker man kan göra i rätt riktning. Därför har jag och mina kollegor ätit vegetariskt till lunch hela arbetsveckan. Och vi har ätit veggo två kvällar här hemma, på åttaåringens initiativ.

Utmaningarna i övrigt då?

  • Tja, Skånetrafiken har ni väl redan läst om… Jag får gå vidare med andra varianter men har inte hunnit ännu.
  • Utmaningen till storbloggare skickade jag mejlledes till ett antal bloggare. Inte ens enda har svarat. Jag har dessutom följt dessa bloggar via bloglovin’ under tiden sedan jag la upp utmaningen, och ingen av dem har skrivit något om ämnet (i alla fall inte i inledningen av inläggen; nej, jag har inte läst hela deras inlägg). Ja, jag är faktiskt lite besviken.
  • Utmaningen till småbloggare skickade jag också till några, men jag tror ingen av dem heller reagerade…?
  • Men: My Tomorrow skriver

Jag antar din utmaning och ska skriva åtminstone två genomtänkta inlägg om hållbar konsumtion under april månad som en del av min Sustainable Makeover.

Alltid nåt?

(Och nu byter skivspelaren från ”Varning för ras” (Lars Winnerbäck) till ”To drive the cold winter away” (Loreena McKennitt.)

… och så plötsligt spelar radion Lasse…

… och jag inser att det varit för lite Lasse i högtalarna på sistone – eller alldeles för länge.

Kladdkaka

  • 2 ägg
  • 1 dl mörkt muscovadosocker
  • 1 dl råsocker
  • 1 dl vetemjöl
  • 5 msk kakao
  • ½ tsk salt
  • 150 g smält smör

180 grader, 20 minuter

Svar från Skånetrafiken

Ansvarig person på Skånetrafiken har svarat på min utmaning:

Hej Sanne!

Din idé med en bokhylla är bra. Tyvärr kan inte Kundcenter ha en bokhylla eftersom de inte har så stora ytor i sina lokaler. Byta bränsle till fordonen och spara energi är mer i linje med verksamheten. Inför Earth Hour försöker Skånetrafiken informera om klimatanpassade transporter. Kanske kan bokhyllan stå på någon annan yta i närheten.

Vänliga hälsningar

Tråkigt… Jag förstår ju argumentet. Samtidigt så är det så lätt att alltid tycka att det borde vara någon annan istället. Frågan är bara vem denna någon annan ska vara. Skånetrafiken hade varit logiskt och smidigt, eftersom de finns på flera ställen i Skåne och kunde hitta ett gemensamt system. Och det behöver ju faktiskt inte vara någon stor hylla!

Jag antar att nästa att försöka med måste vara Jernhusen som äger en massa järnvägsstationer?

Skit också. Jag gillar ju min idé! (Och det gör tydligen WWF också – de har lagt den bland de tio finalisterna!)

Hållbar konsumtion och att göra allt eller inget

Den absolut bästa miljöinsatsen är ofta att inte göra något alls.

Till exempel är det ofta sant när det handlar om konsumtion.

För det är ju så att de saker vi köper i princip alltid har orsakat miljöproblem under tillverkning och transport. Att en vara är miljövänligare än en annan innebär oftast bara att problemen den orsakat är mindre, inte att den är helt problemfri. (I ”problem” ingår då till exempel utsläpp till luft och vatten, skador på naturen, förbrukning av ändliga resurser, förgiftning av mark och människor, men också en del mer komplicerade aspekter.)

Och de flesta saker vi köper behöver vi egentligen inte. De flesta av oss (i alla fall vuxna) har kläder så att vi skulle klara oss ett antal år utan att köpa nytt, om det bara handlade om att hålla sig varm och om vi i större utsträckning lagade saker som går sönder. Likaså har vi köksprylar, porslin, böcker, musiklysningsutrustning och så vidare, och köper vi nya saker å är det för att vi vill ha en bättre, snyggare, nyare, funktionellare, och så vidare.

Ur miljöhänseende är det bästa valet ofta just att göra inget alls. Att inte köpa någon ny sak alls. Att klara sig med det man har.

Visst låter det enkelt (i teorin)?

Men inte ens för den som verkligen anstränger sig är det fullt så enkelt som det låter. För samtidigt så är det ju bra att det finns de som väljer att framställa sakerna på ett bättre sätt. De som använder ekologiskt odlad bomull som råvara. De som ser till att fabriksarbetarna får schysta arbetsvillkor och slipper hantera till exempel farliga kemikalier. De som ser till att tillverka leksaker utan ftalater. Och så vidare. Och de produkterna är förstås oftast lite dyrare.

Om alla som skiter i miljön köper de billiga miljömässigt sämsta sakerna, och alla som bryr sig om miljön inte köper något alls, så gynnar vi bara dem som tillverkar de miljösämsta produkterna, och de producenter som gör rätt kommer att gå under.

Där har vi ett av de stora dilemmana inom hållbarhet… Det är alltså viktig att shoppa, men att shoppa rätt saker, och ändå så lite som möjligt. Och att i möjligaste mån i alla fall låta bli att köpa de saker som är fel, eller som inte tillför något positivt för miljön.

Som sagt var, i möjligaste mån. Nej, jag är inte heller fanatisk. Ja, jag köper också saker som inte är livsnödvändiga. Att alltid alltid ta hänsyn och göra det klokaste gör en nog både vansinnig och deprimerad.

Men att ”fuska” eller ”synda” någon gång ibland är inte samma sak som att skita i konsekvenserna av sitt handlande jämt och ständigt.

Och ibland behöver man ju faktiskt sakerna.

Dilemma nummer två uppstår av att sakerna man behöver inte finns att tillgå när man behöver dem. Om ingen köper de miljöanpassade produkterna när de finns så kommer de att ha slutat produceras den dagen man behöver dem. Om jag låter bli att köpa jeansmodellen som passar min form för att jag tycker att jag inte behöver några nya byxor just nu, så kan de mycket väl ha slutat tillverkas när jag väl behöver byxor. Väntar jag med att köpa nya strumpor till den dagen de flesta av mina strumpor är utslitna, så kommer jag inte att hitta ekologiska strumpor någonstans på flera månader.

Därför är det trots allt ibland vettigt att handla saker trots att man inte behöver dem – för att sannolikheten är stor att man kommer att behöva dem senare.

Därför köper jag hem böcker från bokrean att ha som presenter till kommande barnkalas. För böcker är bra presenter till barn – och väntar vi med att köpa så blir det istället det vi kan få fatt i just den dagen som blir present, vilket mycket väl kan bli något skräp, som dessutom kräver en bilresa för att skaffas. Därför köper jag mina favoritjeans på rean – för jag vet att risken faktiskt finns att modellen försvinner igen, och för att jag vet att det är dessa jeans jag trivs i och jag sliter på dem tills inget finns kvar. Och därför passar jag på att köpa ekostrumpor när det finns.

Men det är en ständig balansgång, ett ständigt vägande av argument, för och emot.

Och det enda jag kan vara säker på är att det aldrig blir helt rätt, helt perfekt.

Nä, förresten, det finns en sak som är ännu säkrare: det skulle garanterat vara mycket mycket sämre att inte alls fundera över dessa frågor :-)

Nu ska jag inte svamla mer ikväll, utan återgå till att bota min blodbrist med 85% cacao single source organic chocolate från Kallari :-))

Lite mera mens…

(… så jag antar att äckelmagade och finkänsliga personer ska sluta läsa här.)

Fram till i söndags morse var det alltså inte mycket mens att tala om; natten till söndagen inget alls. (Fast även när jag har kraftig mens brukar det vara sparsamt på natten.)

Sedan har det ökat på. Redan under söndagen var det MYCKET, betydligt mer än det brukar. Natten till igår kom det mängder och jag blödde igenom på morgonen. Igår var det rena rama niagarafallet, med extra tur ner på stan under dagen för att köpa nya trosor. Inatt vaknade jag av känslan av att det kom stora (gigantiska) koagelklumpar och jag fick byta kläder. Under dagen idag har jag bytt binda en gång i timmen.

Det som är ännu märkligre är att jag mitt i alltsammans, trots att blodet rinner ur mig som niagarafallet, mår bra. Jag har inte mensont, och inte huvudvärk. Jag känner mig lite matt, och jag lät bli att gå och träna ikväll – fast det var lika mycket av praktiska skäl.

Kroppen tar i alla fall igen för förra varvet med råge :-)

Och nej, jag klagar inte. Jag bara konstaterar. Lite ansträngande är det ju, både för kroppen och rent praktiskt. Jag menar, blod är ju bra att ha, liksom.

Livsmedelsverket har svarat igen

Eftersom det ju inte gick att svara på mejlet jag fick från dem (noreplyadress), så skickade jag ett nytt meddelande till deras frågefunktion:

Här har jag lagt följdfråga/fortsättning på konversation/tidigare fråga: http://www.sanneskriver.se/2012/03/25/svar-fran-livsmedelsverket/

Ursprungsfrågan ligger här: http://www.sanneskriver.se/2012/03/19/det-ar-inte-latt-att-ta-reda-pa-det-man-vill-ens-i-dessa-informationstider/

P.S. Det vore enklare om man fick svaren från något som INTE var en noreply-adress. Noreply underlättar inte dialog…

Idag fick jag svar:

Hej, vi har inte möjlighet att följa bloggar, skicka in din fråga via formuläret är du snäll!

Nu ska jag knipa igen munnen och inte uttrycka vad jag känner inför detta svar. Men ja, jag är frustrerad.

Vill de verkligen svara på frågor? Jag menar, de gör det verkligen inte lätt för konsumenten/kunden. Kontaktformulär på webben – inga vanliga mejladresser – och när man får svar så får man dem från noreply-adress så att man inte ska kunna ställa följdfrågor.

Kontentan verkar vara att de 1. inte vill svara och 2. anser att de inte kan svara på frågor om kostrekommendationer?

____________________________________

Tillägg två minuter senare:

Gick in på deras webb igen för att göra ett sista försök att skicka in hela den samlade konversationen som text i deras formulär. Men se, det sket sig:

Frågefunktionen tillfälligt avstängd

För närvarande har vi många frågor som väntar på svar från upplysningstjänsten. Svarstiden är lång och för att kunna arbeta av frågorna och åter ge snabb service tvingas vi tillfälligt stänga vårt frågeformulär. Vi beklagar att vi inte kan ta emot din fråga just nu och ber dig återkomma om någon/några dagar.

Vego och skräpkött igen, och så en utmaning till…

Hela den kommande veckans arbetsdagar ska jag och de flesta av mina kollegor äta vegetariskt till lunch, för miljöns skull och kopplat till Earth hour på lördag.

Och i köket puttrar just nu en gryta med oxsvans, som ska ätas imorgonkväll.

Vi skulle kunna äta kött så gott som varje dag och ändå bara äta kött av typen ”sånt som affären ändå slänger om en stund när de stänger för dagen, eftersom det då passerat bäst före-datum”.

Jag köpte bara två paket oxsvans idag, fastän det fanns ett till nedsatt. Affären skulle stänga om tio minuter.

För övrigt har jag ännu inte sett någon reaktion från de utmanade storbloggarna. – Vad säger ni andra småbloggare, ska vi göra vårt bästa alla tillsammans och skriva om hållbar konsumtion under veckorna som kommer? Alltså: utmaning till ”vanliga” bloggare: Skriv minst ett inlägg om hållbar konsumtion under vecka 13-14, och utmana minst en bloggkompis att göra detsamma.

Så, nu ska jag försöka att inte göra fler utmaningar :-)