februari 2017 arkiv

Ord och betydelse och status

Jag tittar ju en del på Reign. Och hjärnan arbetar på diverse sidospår :-) Det här är ett av dem: När en kung gifter sig med en kvinna blir kvinnan drottning. När en drottning gifter sig med en man blir han… tja, prinsgemål är väl den vanligaste benämningen? Dvs kungens maka får titel på samma …

Fortsätt läsa

Frukostfunderingar om integritet

Till frukost läser jag Sydsvenskan. (Om den kommit då; det har varit lite si och så med det de senaste månaderna.) Idag finns ett reportage under den återkommande vinjetten Inpå livet. Temat är ”hänga med sin tid”, och artikeln har rubriken ”Generationer med olika syn på integriteten”. (I nuläget får ni klara er utan länk, …

Fortsätt läsa

Faser och meta

Sorgen har så många faser. Sorgen och saknaden. Jag pratar inte om några eventuella officiella accepterade faser. Om sådana finns så har jag ingen koll på dem. Jag vägrar fortfarande läsa sånt. Vill inte att min sorg ska klassas och kategoriseras och bedömas om den följer mallen, varken av mig själv eller någon annan. Framför …

Fortsätt läsa

Längtan

Längtar pill i håret. Längtar spontanmassage av trött nacke efter arbetsdag. Längtar mys och småhångel i soffan. Längtar barn som somnar tryggt och lugnt i sina sängar om kvällen. Längtar friheten att göra vad jag själv vill på kvällen. Längtar friheten att kunna åka till jobbet och vara där och ha fokus på bara det. …

Fortsätt läsa

Ett ufo som skriver det man inte får tänka

I allt detta, de senaste dagarnas tankar kring Linnea och kring annat kring döden och sorgen och vad man pratar om, så virvlar också många tankar på metanivå. Kring detta att jag hela tiden känner att jag tassar i kanten av tabuland. Att jag uttrycker tankar som inte riktigt är okej. Så får man inte …

Fortsätt läsa

Älsklingen är älsklingen, ju

Och, apropå förra inlägget: Älsklingen kommer att fortsätta benämnas älsklingen här i bloggen. Av den enkla anledningen att det är hans ”namn” i bloggen. För oavsett att många vet vem jag är så är bloggen ändå fortfarande i teorin anonym. Barnen ”heter” sin innevarande ålder. Älsklingen kallade jag under lång tid ”sambon” i den mån …

Fortsätt läsa

Om kategorier man inte passar in i och förväntningar på vem man ska vara när någon dött och vad man egentligen ska prata med vem om

Någon gång i höstas, när jag på twitter gav utlopp för någon del av tomheten och ensamheten och otillräckligheten i tillvaron, så fick jag en kommentar som löd ungefär så här: Tids nog hittar du någon ny. Någon som varit med om samma [död livskamrat]. Jag har sett det flera gånger i min närhet. Jag …

Fortsätt läsa

Malmö

En gång i tiden, när jag växte upp i nordvästra Skåne, var Malmö bara en stor men tråkig stad som man liksom inte hade något med att göra. Jag tror vi kände någon där som vi hälsade på någon gång. Och ibland åkte vi till Malmö för att gå på teater (och det uppskattade jag, …

Fortsätt läsa

Hoppets smärta

Före jul fick en twittervän ett hemskt besked: hennes femåriga dotter hade drabbats av hjärntumör. (Eller hur säger man? Jag tuggar runt i huvudet och hittar inte vilken formulering det är jag borde använda.) De första beskeden sa ändå att det var en snäll långsamtväxande tumör. Det visade sig sedan vara fel. Istället var, är, …

Fortsätt läsa

Hur bra behöver man vara på något för att få lov att ägna sig åt det?

En gång i tiden hade jag egentligen bestämt mig för att satsa på dansen. Men omgivningens påtalanden om hur tuff branschen var, hur få jobb, hur dålig lön, hur hård konkurrens och så vidare, fick mig att fega ur och aldrig våga försöka när det väl var dags… … vilket jag ju ångrade några år …

Fortsätt läsa