Tur att man är envis…

Jag åkte till bygghandeln för att köpa bruk och isolering. En bal 95mm stenull och en säck kalkbruk.

Jag kommer in i den stora byggnad där de flesta sakerna säljs.

”Jag ska ha en säck kalkbruk”, säger jag.

Mannen som sköter hanteringen därinne pekar på kalkcement C-säckarna på hyllan.

”Näe…” tycker jag. ”Är det verkligen rätt? Ska det verkligen stå cement? Vi vill ha rent kalkbruk.” Visst, det var länge sedan jag senast köpte bruk, och det har inte varit jag som putsat de senaste gångerna hemma, så det var länge sedan jag tittade på det står på säcken. Men cement – det känns onekligen fel. Det känns som att jag varit igenom det här förut…

”Vad ska ni ha det till?” frågan försäljaren.

”Till att putsa på utsidan av huset. Och det ska vara rent kalkbruk.”

”Ja, men då är det den här ni ska ha.”

Jag tvekar. Cement – näe. Det ska det inte vara. Jag är beredd att låta bli att handla alls, för det är ju fel… Å andra sidan vill jag helst inte åka hem med oförrättat ärende…

”Du kanske ska ringa hem och fråga?” säger han. Inte för att det verkar som att han tror på mig, utan snarast verkar han tro att jag på så sätt ska få veta att det SKA vara kalkcement.

Jag får låna telefonen inne i affären. Jag ringer sambon. ”Kalkcement C? Är det rätt? Han här säger att det ska vara det…”

”NEJ!” säger sambon mycket bestämt. ”Kalkbruk ska det vara. Nr 142 står det nog på säcken.”

Jag går tillbaka ut till han som sköter ”utlämningen”.
”Skulle det vara de här, då?” säger han.

”Nä. Det ska vara Kalkbruk. Nr 142.”

Han ser fundersam ut. Efter en liten stund säger han ”okej, det är dem vi har på lagret”. Och så skickar han en annan kille att hämta en säck åt mig…

Kalkbruk. Ska det vara så svårt att fatta?
Tur att jag stod på mig, i alla fall.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *