Ja, det låter kanske inte som så mycket att jubla över 
Men det känns liksom bra att det faktiskt går i den riktningen. Med tanke på att det inte alls börjat sjunka på samma sätt som i förra graviditeten, så hade jag börjat undra om det alls ”tänkte” sjunka – eller om det istället skulle börja stiga.
Nu är det inte på något vis så att det sjunkit mycket. Det låg på 119 igår hos BM, men det är i alla fall mindre än innan, det är på väg ner. Och det innebär att jag faktiskt kan börja stoppa i mig lite järntillskott, och i bästa fall hoppas på at det gör någon skillnad för den eländiga tröttheten…
Övrig rapport från BM
Blodtryck: 109/71
Vikt: 84,6 kg (De bryr sig tydligen egentligen inte om att kolla vikten mer än två gånger under graviditeten numera, men jag tycker att när jag ändå är där så VILL jag kolla. Lika bra att veta, liksom.
SF-mått: 26
Fosterljud: har hon bara skrivit ua, men hon sa att de låg på ca 130-140. Inte så att hon räknade efter noga, med hon har väl rutin på det där, antar jag (och det är ju för övrigt inte så viktigt egentligen
För övrigt ville bebisen inte alls att vi skulle lyssna på hjärtat 
BM fick leta en lång stund för att kunna höra hjärtat på riktigt och inte bara navelsträngsljudet. Bebisen låg och tryckte i ryggen på mig Men till slut gick det – och då lät det så fint, så
Och så konstaterade vi att jo, lite vätska har jag nog börjat samla…
Urinet blev jag aldrig ens ombedd att kolla (jag vet inte om de helt enkelt är mindre nitiska under andra graviditeten?), men eftersom jag ändå behövde kissa innan vi gick, så kollade jag själv med en sticka. Inget protein, inget socker; pH ungefär 7.
Sammanfattning: allt väl