Simon ska till mina föräldrar den här helgen. Det har de själva föreslaget, sedan en vecka tillbaka. Från lördag morgon till söndag kväll, var deras tanke. Lördag morgon skulle sambon köra halvvägs; på söndagen ville de att sambon skulle köra hela vägen till dem och hämta Simon. (Det är 15 mil enkel resa.)
Vi har tackat ja, med förbehållet att vi i nuläget inte vet något alls från en dag till nästa.
När vi nu idag märkt att det är lite på G här, ringde vi och föreslog att de skulle komma hela vägen hit och hämta Simon, redan ikväll. Jag orkar ju förstås inte så vansinnigt mycket. Och sambons förkylning är värre igen (envisa j-a förkylning). Två vuxna som skulle behöva bara vila och ta hand om sig själva och en fyraåring som far runt som en tok – funkar inge bra.
Oj, vad mamma drog på det när jag ringde och föreslog denna förändring.
- De hade ju tänkt gå och lyssna på musik på Landskronakarnevalen klockan 10 ikväll. Kunde det gå ändå – eller var det för sent för Simon? (Gissa tre gånger. En fyraåring…)
- De behöver ju STÄDA för att de får utlandsbesök i mitten av nästa vecka.
- och så var det nog nåt mer.
Ja, GUD så besvärligt. Förlåt, mamma, jag tänkte bara föda barn. Förlåt min dåliga tajming – jag kunde ju valt en bättre dag!
Nå, efter lite funderande har de kommit fram till att de kommer och hämtar honom ikväll.
Och jag – jag har dåligt samvete. Vettigt, eller?