Hur man än gör så är det fel

Jag velade som en galning igårkväll. Stanna hemma en dag till eller gå och jobba?

Simon har inte kräkts sedan kl 6 igårmorse och är helt klart på bättringsvägen. Ingen av oss andra har blivit sjuk (än, peppar peppar).

Vi vill ju gärna fortsätta att hålla isär barnen i möjligaste mån, tills smittrisken är över, för att lillebror ska slippa kräksjuka. Och jag vill inte smitta ner kollegorna.

Samtidigt har jag inget legitimt skäl att stanna hemma. Att plocka fp för Simon så där mitti alltihopa riskerar att strula till det med jobbets byråkrati (“max tre perioder per år!”) och semester vill man inte slösa… Och hur gör vi om vi åker på en kräksjukeomgång till sedan?

Val mellan att göra det som känns vettigt och det som samhällets regler tycks förorda.
Hur man än gör så känns det som fel val

Nå, jag stannade i alla fall hemma.

Nu går jag och undrar när vi vågar tro att faran är över. Tidigast imorgon bitti, antar jag… Tills dess ska jag väl vara beredd på att någon börjar spy…?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *