Det är liksom så invant det där: att inte gå och lägga sig fast man är trött.
För om man gick och la sig bara för att man är trött på kvällen, så skulle man ju aldrig hinna allt som måste göras – tvätt, disk, städning, och en massa annat.
Och man skulle inte hinna med att göra något för sin egen skull eller på egen hand. Allt det där får (normalt sett) vänta tills barnen somnat, det är först då det är okej att vara självisk. Och därför måste man ”gå omlott” ett par timmar på kvällen: när barnen somnat vill man vara vaken ett tag till bara för sin egen skull. Fast man är så trött att man kunde somnat samtidigt. Och därför är man trött när barnen vaknar på morgonen och tycker det är dags att gå upp.
(Barn har mer sömnbehov? Ha! Bullshit! I alla fall inte om man räknar in mitt uppdämda.)
Men ändå. Gå och lägga sig när man är trött. Vilken tanke!
2 responses to “Ibland borde man kanske gå och lägga sig när man är trött”