Jag läser att Charlotte Perelli är glad att det väntade barnet verkar vara en pojke enligt ultraljudet:
Jag kan ju det där med killar. Det har jag erfarenhet av sedan mina grabbar och känner mig så trygg med det, jag är en riktig pojkmamma.
Precis som Charlotte Perelli så har även jag två pojkar. Och även om de är extremt lika varandra utseendemässigt så är de inte lika varandra i sätt eller beteende eller intressen eller personlighet. Så jag fattar faktiskt inte alls vad hon menar. Barn är individer. Som förälder till ett eller flera barn har man erfarenheter med sig av barn och att vara förälder när man sedan får fler barn. Men erfarenhet av just det barnets personlighet har man inte. Och personligheten sitter inte i könet.
Så det förvånar mig att Charlotte skriver så. (För ja, det är hämtat från hennes blogg – det är inte påhittat av aftonbladet.) Hade hon bara varit förälder till ett barn så hade hon kanske fortfarande kunnat tro det. Eller om hon varit förälder till två barn men av olika kön, för då hade hon ju kunnat tro att barnens skillnader trots allt berodde på barnens kön, även om det inte vore så. Men som mamma till två pojkar så borde hon veta, erfarenhetsmässigt, att syskon av samma kön inte alls är likadana när det kommer till personlighet.
Eller har just hon fått två pojkar som råkar vara varandras kopior personlighetsmässigt? Jag tvivlar. Jag tror ju att om två syskon är kopior av varandra, personlighetsmässigt, så beror det mer på föräldrarna: hur föräldrarna format dem, vilka förväntningar föräldrarna haft, hur föräldrarna format dem. Tror jag, alltså.
Och jag tycker synd om den blivande pappan. Från Perellis blogg:
– Jag vet i alla fall en sak, att även om Anders har sagt att det spelar ingen roll vad det blir, så är det väl alla killars stora dröm att få en son. Att kunna spela fotboll med, hockey och sedan snacka bilar med en son, skriver hon.
För hon litar uppenbarligen inte ens på vad den blivande pappan till hennes barn säger. Hon tar sig friheten att tala om vad både han och alla andra killar tycker och vill – även om han sagt något annat. För hon VET.
Och om hon VET vad alla killars stora dröm är, så VET hon säkert något motsvarande när det gäller sina egna söner. Vilket jag skulle gissa betyder att hon formar dem till det hon vill och tycker de ska vara.
Och så blir hennes tankar om om pojkmammeriet e självuppfyllande profetia.
3 kommentarer
Haha, ja, om hon får pli på alla män i sitt liv och lyckas tvinga dem till att vara som hon har bestämt att de ska vara, då är det klart hennes bedömning.. ”stämmer”.
Controlfreak much?
Författare
Ja, kontrollfreak tror jag säkert hon är :-) (Vilket säkert i sig är en nödvändighet om man ska orka leva hennes liv.)
Jag skulle tro att det är något slags försvarstal mot alla kommentarer om att hon säkert önskade sig en flicka. Folk är nämligen som du säkert vet, generellt helt besatta över det där med könet på ens barn. Jag kan inte räkna hur många gånger vi fått höra ”så roligt för er, nu har ni en av varje!” Ja de försöker säkert bara säga något snällt, jag vet. Men ändå. Man blir trött.