Det bidde i alla fall nåt

En gång i tidernas begynnelse, i alla fall sett till vårt boende i och renoverande av det här huset, så skulle ett litet hus vid kusten någon mil eller två härifrån rivas, och det sattes ut en annons om att hugade spekulanter kunde komma och plocka (och betala för) husdetaljer man önskade. Och vi åkte dit och konstaterade att det finns ett stort gammalt stabilt trägolv som kunde plockas upp. Så vi ägnade vardagskvällarna under en veckas tid, i mörka februari, åt att i ljuset av en dålig bygglampa bräcka brädgolv. Och vi betalde en femhundring (tror jag) för brädor motsvarande ett rum på fyra gånger fyra meter, minus en stenhållsdel framför den öppna spisen.

Detta var som sagt var i vår tidiga renoveringshistoria; vi var inte så rutinerade på att ta upp gamla golv, och tyvärr gick nog fjädern snder på lite för många av brädorna.

Detta var dessutom under min första graviditet, under den tid när jag hoppades, och anade, men ännu inte visste säkert om jag var gravid.

Graviditeten slutade dock kort efter det positiva testet. Det barnet blev aldrig.

Och golvet blev heller aldrig använt som golv. Hur det nu kommit sig så har det liksom aldrig känts som det vettiga alternativet i de rum där vi hittills bytt golv. Vi har istället satsat på nya brädgolv.

Men då och då har vi plockat några av de där brädorna och använt till nåt annat. Och nu behövde vi ny kompost. Som vi bygger av det gamla brädgolvet vi bräckte upp i mörkret vid havet i februari för elva år sedan.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *