Ibland skäms jag och känner mig slösaktig för att jag lägger pengar på onödig lyx

Som nu i orangeriet. Vi ska installera en begagnad kamin.

Varför ska vi göra det då? Tja, för att det är det gamla bykhuset och det finns en skorsten och det liksom känns rätt att ha en eldstad där. Och för att det är bra att kunna värma en liten aning därute om det blir smällkallt om vintern, så att vinterförvarade växter ska klara sig den där enda gången vart femte år när det blir minus 20. Och för att det känns ganska mysigt att kunna värma en kanna te därute. Typ så.

Ren lyx, alltså. Onödigt. Behövs inte alls. Just biten med vintervärmning för växterna, som är det enda rationella skälet, skulle säkert gå att lösa billigare på annat sätt.

För det kommer ju att gå på en slant det här. Visst, vi har köpt en begagnad kamin för 1500 kronor. Men den behöver kompletteras med nya stenar invändigt för nästan tvåtusen. Och det ska sättas rör i den befintliga skorstenen och kaminen ska installeras, och dessa bitar går på 13 000. Och det ska göras bygganmälan och sånt där.

Det är ganska dyr lyx. Och det skäms jag för. Jag skäms för att lägga en massa pengar på att installera en kamin som inte ens är modern och miljömässigt bra i ett oisolerat utrymme för användning vid enstaka tillfällen. Jag skäms liksom i så många riktningar samtidigt.

Jag undrar om andra människor skäms lika mycket över sin onödiga lyxkonsumtion? Sina poolar i trädgården, sina resor till Thailand, och så vidare. För det är ju inte så att jag har mer att skämmas över än många andra egentligen.

Om alla de andra skäms lika mycket har vi ett stort skamtrauma att hantera.

Men det sannolika är väl att de inte alls skäms.

3 kommentarer

    • Hanna21 mars, 2016 kl. 12:51
    • Svara

    Jag kan känna likadant som du. samtidigt försöker jag se det som att jag kan aldrig göra allt för alla. Visst, min familj skulle kunna flytta ifrån villan till en 3:a, endast köpa billig mat och de kläder som ABSOLUT behövs (vilket väl ärligt talat är en bråkdel av det man har…) och skänka resten till välgörande ändamål, och ändå inte hjälpa alla. Men om jag, utifrån pengar jag själv tjänar, både delar med mig till andra och till mig själv, så är det ganska bra. Det gör att jag mår bra, och mår jag bra så sprider jag glädje, och då blir världen en lite bättre plats. Kan man inte tänka lite så också? :-)

    1. Jo, så kan man absolut tänka :-) Jag är väl bara inte alltid så bra på att ställa rimliga krav på mig själv ;-)

    • mamma21 mars, 2016 kl. 22:17
    • Svara

    Du gör så mycket alltid/hela tiden. Det finns väldigt många som aldrig tänker överhuvudtaget och som är svåra att förändra, men du drar hela tiden många strå till ”stacken”. Även DU behöver få ha någon mysfaktor ibland.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.