Och nu kommer de igen, de där kommentarerna i älsklingens flöde, kommentarer om att dra ner på socker och kolhydrater för att svälta tumörerna.
Så här är det: På sistone har älsklingen nästan inte kunnat äta riktig mat alls. Han överlever på sjukvårdens specialutskrivna näringsdrycker och på enstaka risifrutti och liknande. Han typ svälter. Han har minskat ungefär 30 kg sedan sjukdomen började. På sista tiden luktar hans andedräkt återigen typ aceton, precis som den gjorde i början – och efter vad jag förstår är det tecken på att kroppen bryter ner reserverna för att överleva.
Om vi satsar på att utesluta socker och kolhydrater så kommer älsklingen att dö av svält och inte av cancer. Jag tror ärligt talat inte det är att föredra.
5 kommentarer
Hoppa till kommentarformuläret
Att folk ORKAR ge råd av den typen i sådana här lägen…Jag tror på en pyramid under sängen, foliehatt, och att bara gå baklänges, det hjälper!!! :-P
Själv ser jag det som ett uttryck för välvilja, om än lite missriktat, och tackar för välviljan. Men det kan jag ju göra i lugn och ro, för jag är ju (trots allt) en ganska rationell och inte så dödsångestpanikslagen person, som orkar göra så. Om jag vore mer desperat vore det värre.
De är inte så många, dock. Det är jag tacksam för.
Författare
Ja, alltså, välviljan i sig är ju okej :-) Och det är ju inte direkt så att de är obstinata (tack och lov), och inte heller många (tack och lov för det också).
Men dels kunde det väl vara önskvärt att innan folk kommer med kommentarer om att man borde äta ditten och datten så kunde de fundera över möjligheten att någon som är allvarligt sjuk och har problem med att kunna äta kanske inte har så jättebra möjligheter att välja. Och dels kan det vara värt att fundera över att det finns många som kan vara berörda av ångestpåverkan runtomkring den sjuke. Tack vare sertralinet klarar jag väl av det, men jag är inte jättepigg på att behöva fundera mer över alla de sätt det kan vara ditt, mitt eller någon annans fel att du dör för att vi minsann inte gav dig RÄTT (TM) mat.
Jag håller med dig Sanne, fast det är skönt att höra Johan att du tar det med jämnmod. Jag skulle nog bli lite irriterad också ”tror ni inte att jag själv har kollat upp alla möjliga metoder och några till…” typ…Man blir ju inte dum i huvudet för att man blir sjuk (om det inte är en sjukdom som slår sig på hjärnan, då ra…:-P )
Generellt tycker jag väl att man ska försöka låta bli att ge oombedda råd till folk man inte känner så väl, för man vet inte hur det tas emot. Och för mig som känner er rätt så väl är det alldeles uppenbart att det är fel sak att säga i ett sånt här läge (eller i vilket läge som helst egentligen).