Jag är van att ha ljud omkring mig. Nästan alltid någon musik.
Men musik är känslobärande. Så mycket musik har känslomässig koppling till dig. Och efter att precis i början ha lyssnat, avsiktligt, på en del musik med starka känslomässiga band till dig, och vällt över känslomässigt på köpet, så undviker jag det nu istället, nästan hela tiden.
Och jag orkar inte rota fram något annat heller. Letandet blir ju också känslomässigt.
Så jag lyssnar på radio – allmänt babblande och småskval – eller låter bli. Vilket i sin tur väl förstärker känslan av avtrubbning och känslomässig domning.