Ibland tror jag att allt som får människan att stå ut är dåligt

Stundtals tror jag att jag överlever huvudsakligen på notifieringar. På kommentarer i bloggen. Notifieringar på facebook och mentions på twitter. På den där lilla kicken det ger att någon velat säga mig något.

Bekräftelse. Bekräftelse på att jag finns och lever, bekräftelse på att någon ser mig, bekräftelse på att jag inte är ensam. Eller bara rätt upp och ner bekräftelse.

Och ja, det där är ju fult. Precis som så mycket annat är det fult. Det är fult att ha bekräftelsebehov, och det är fult att leva för kickarna.

Fast jag tänker att det finns så mycket farligare sorters kickar man kan ta till när livet är för jäkligt. Jag tänker att det är okej att hämta lite kraft från de där kickarna, kraft som får mig att orka en stund till.

5 kommentarer

Hoppa till kommentarformuläret

    • Elin11 juni, 2016 kl. 11:32
    • Svara

    Kan detta hjälpa dig att orka en minut eller två till så vill jag väldigt gärna tala om att jag läser och ser dig om än på distans. Stort tack för att du delar med dig!

    • Maria11 juni, 2016 kl. 12:16
    • Svara

    Alltså det där med bekräftelsebehov – det har väl alla? För mig är det ett synnerligen mänskligt beteende, och så länge man inte skadar någon med det så är det väl bara att köra på. Bättre att göra det på ditt sätt med ”öppna ögon”, veta att man har ett bekräftelsebehov och att det är OK, än att skamma känslorna och sopa dem under mattan (de finns ju kvar ändå).

    Kram.

    • akristina11112 juni, 2016 kl. 14:12
    • Svara

    Alla behöver vi andra människor. När man inte riktigt kan eller orkar umgås live är det väl jättefint att det finns andra sätt. Sluta skämmas!

    • Eva13 juni, 2016 kl. 12:55
    • Svara

    Jag trot inte att NAGON kan overleva om han/hon inte blir sedd. Det vore som att leva i ett vacuum och det ar inte riktigt forenligt med manskligt liv…

    • Hanna13 juni, 2016 kl. 14:35
    • Svara

    Håller med föregående ”talare”. Om du överlever på att du inser att folk ser dig så ser vi dig, och känner med dig, säkert många med mig maktlösa över att inget kunna göra för att det ska bli bättre, men med hela vårt hjärta!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.