Jag tror det var idag för fjorton år sedan som jag var på intervju till det vik som med tiden ledde vidare till fast jobb – där jag nu jobbat sedan hösten 2002. Och dagen innan, när min blivande chef ringde och undrade om jag kunde komma på intervju, stod jag och skrapade fönster. Precis som nu i dagarna.
Imorgon är det åtta år sedan vår minsting föddes. Åtta år sedan jag stod och hängde runt älsklingens hals på förlossningen och halkade runt i fostervatten.
Imorgon blir den andra födelsedagen inom familjen vi betar av efter att älsklingen dog. Och sedan är nästa i ordningen älsklingens egen.