Fönster

Facebooks minnesfunktion påminner mig om fönstren i orangeriet: fönstren som vi förra sommaren rev ut de gamla, köpte nya, målade och satte in – det första tydligen på plats idag för ett år sedan.

Vi hann så många saker under det där knappa extra året du fick, det slår mig gång på gång och fascinerar mig väldigt. Jag är så glad över det alltsammans.

Och jag står och fixar med andra fönster, fönster till verandan. Jag har skrapat nästan fem av de totalt tio, och har målat vitt första strykning på ena sidan på tre. Jag står i orangeriet och målar.

Och jag saknar dig. Jag vill kunna diskutera de här fönstrens egenheter och om jag tänker rätt i att vi löser det efterhand, jag vill fråga dig vilket glasmästeri det var du beställde kompletterande rutor från, jag vill visa dig det jag åstadkommer och diskutera småsaker…

Jag är så glad för den tid vi fick och alt vi hann och allt vi gjorde. Jag är så ledsen över att inte ha dig här längre. Jag står i allt detta vi åstadkommit tillsammans och gläds och plågas på samma gång.

2 responses to “Fönster

  1. Vad skönt att det kommer små känslor av glädje och tacksamhet inimellan allt det jobbiga.

  2. Så fint beskrivet av verkligheten.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *