Hej Skatteverket!
Med dagens post kom ”Besked: Beslut om årlig beskattning” gällande inkomstår 2015 – till dödsboet för min man, som dog i början av maj.
Ja, alltså, det är adresserat till honom, men med ”dödsbo” inklämt på raden mellan hans namn och resten av adressen.
Det är ju inget konstigt i sig; när någon dör får man många många brev som är adresserade till dödsbo.
Fast i det här fallet är det, såvitt jag begriper, inget besked som alls är anpassat till att det skickas till ett dödsbo. Jag tror att det är där inklämda ordet i adressen är det enda som skiljer sig från om det vore ett vanligt slutskattebesked?
Jag lyckas utläsa att det ska betalas in skatt, det som brukar kallas kvarskatt, och förfallodag. Och jag tror jag lyckas begripa hur jag ska betala in den. Fast jag tror aldrig jag själv har betalt kvarskatt (isåfall är det många år sedan), och jag inser att informationen är ganska otydlig även om jag tänker mig att det skulle vara mitt eget slutskattebesked.
I alla fall, det jag skulle komma till är att informationen är extra förvirrande i ljuset av att det ju inte handlar om mig, utan om någon annan. Och jag tänker att det kunde vara bra att kosta på sig någon form av förtydligande info när man skickar slutskattebesked till ett dödsbo. Enkel, tydlig info om hur den som ska hantera det här förväntas agera.
Som statlig myndighet tror jag ni har någon sorts krav på er att arbeta med klarspråk, så att era beslut och utskick och annat blir begripliga för mottagaren? Och det är så mycket förvirrande man behöver hantera ändå när någon närstående har dött. Och det är så tröttsamt att känna sig korkad – och det tror jag egentligen inte att jag är.
Nå. Jag ville bara säga det.
1 kommentar
1 ping
Nu är det fyra år sedan. Vart tar tiden vägen? Fyra år sedan min (fd) make och min svärmor gick bort med bara tre månaders mellanrum. Under sju månader innan hade jag varit på tre begravningar. Satt i bilen en lördag i juni, på väg till begravning när telefonen ringer. Hemtjänsten där svärmor bodde. Hon hade skickats in akut. Söndag kväll går hon bort. Ansvaret för svärmors begravning kom att till stor del ligga på mig. 2½ år tidigare hade svärfar gått bort och det var det första dödsfallet jag administrerade. Hittar inget bättre ord. Bodde hos svärmor i åtta månader innan hon klarade sig själv. Mindre än tre år och så två dödsfall till. Makens barn var unga vuxna och behövde hjälp. Att min fd make skulle klara något fanns inte. Alkoholen hade förstört för mycket (och var orsaken till att vi skilde oss åt bara 18 mån innan han gick bort 51 år gammal.)
Senaste (förhoppningsvis också sista) pappren fick jag för mindre än ett år sedan rörande maken.
Min svärmor klarade inte att läsa svärfars namn följt av det lilla ordet dödsbo utan att bli upprörd och ledsen. 55 års äktenskap, aldrig bott ensam i hela sitt liv.
Alla papper, papper, papper och åter papper. (Ber om ursäkt för att kommentaren är rörig, men allt var rörigt kring de tre dödsfallen. Svärfar gick bort pga cancer, svärmor av uppgivenhet och sorg och maken av alkoholmissbruk.)
Jag har ändå handskats med mycket myndighetspapper både privat och när jag var yrkesverksam. Ändå var det svårt. Och som du säger – hur ska man förstå? När man trots vana att läsa myndigheters brev ändå inte förstår vad de menar? Svärfar hade ett aktivt företag då han avled och företagets revisor hjälpte till med deklarationer och allt annat ekonomiskt tack och lov. Annars hade det inte fungerat. Men tycker inte det ska behövas en revisors hjälp för att klara av den privata ekonomiska delen vid ett dödsfall. Något är fel!
Jag känner med dig, även om jag inte känner dig. Tack för att du berättar. Det hjälper mig med något jag trodde var avklarat, men så var det uppenbarligen inte. Hade det varit det hade jag inte reagerat så starkt på dina ord.
Tack och en varm kram av medkänsla till dig.
//P-L
Livets Skiftningar
[…] jag, lite drygt 40 år gammal, har föga koll på och erfarenhet kring begravningar, gravstenar, inbetalning av kvarskatt efter någon som redan är död, och så vidare. Eller ja, jag börjar ju få koll, åtminstone på en hel del. Men mycket av det […]