… och när folk säger saker som ”var rädd om dig”, ”ta det lugnt”, ”ta inte ut dig” och ”var snäll mot dig själv” och allt vad det nu är… till exempel nu när livet visar sin jobbiga sida… tja, då verkar de mena att man ska låta bli att göra allt sånt där ”riktigt”. Allt sånt där som måla fönster och fixa med uthus och greja med trädgården. Istället ska man just ta det lugnt. Men däremot förväntas man hålla igång de tråkiga sakerna: disk, städning, tvätt, allmän ordning. Inte låta det förfalla.
Alltså: fortsätta att göra tråkgörat, ge sig själv tid att sitta och fundera över det som är tråkigt och jobbigt, men låta bli allt det som är kul och som man mår bra av.
3 kommentarer
Tänker på det där med psykologen och vattenglaset. Man behöver pausa från det jobbiga också. Så gott det går. Om det går. När det går. En liten paus är bättre än ingen. Varma tankar till er!
”En psykolog vandrade runt i rummet medan hon talade om att hantera stress inför publiken. När hon lyfte ett glas med vatten så förväntade sig alla att hon skulle fråga om glaset var “halvtomt eller halvfullt”. Istället frågade hon med ett leende “Hur tungt är detta glaset med vatten?”
Det kom en del svar och gissningarna varierade mellan 100 och 500 gram.
Hon svarade, “Den absoluta vikten har egentligen ingen betydelse. Det beror helt enkelt på hur länge jag håller glaset. Om jag håller det i en minut så är det inget problem. Om jag håller det i en timme kommer jag att ha lite ont i armen. Om jag håller det i en dag, så kommer min arm att kännas domnad och förlamad. I varje enskilt fall kommer glaset att ha oförändrad vikt, men ju längre vi håller det desto tyngre blir det. Hon fortsatte: Stress och oro är som det där vattenglaset. Om vi tänker på dessa ett tag så händer ingenting. Om vi tänker på dem lite längre så kommer det att börja göra ont. Om vi tänker på dem hela dagarna så kommer vi att känna oss förlamade – oförmögna att göra någonting.
Det är viktigt att komma ihåg att släppa det som stressar dig. Så… så tidigt på kvällen som du kan, lägg av allt det du bär på. Fortsätt inte att bära på saker under kvällen och inpå natten. Kom ihåg att sätta ner vattenglaset!!”
Okänt ursprung.
Författare
Jo, det är ju just det som är poängen här: Man behöver pausa från det som är jobbigt – men folk som säger det har en annan bild av vad det är som är jobbigt än jag själv. Folk förväntar sig att det ska vara fixandet med renovering och sånt som är jobbigt – det ses om något ”extra” och som därmed fodrar extra kraft. Men att orka med det tråkiga vardagsgrejandet – det är det man förväntas orka i vilket fall. Fastän det är det som är jobbigt och inte ger någon kraft alls.
Och därför kommer det antydningar om att man borde prioritera städning och sånt. Att städa ses liksom som det man ska orka med i alla fall.
Det som är jobbigt är också att känna att jag borde räcka till för alla: orka med att försöka planera och organisera och motivera, så att det händer kul saker för barnen, och så att barnen ändå ”får en bra uppfostran” – det vill säga jag ska orka med att tjata på dem att göra saker, både tråkiga och roliga :-) Få ihop dagar så att tiden inte baa rinner iväg till ett inget. Och när jag hela tiden har det malande i huvud och mage så har jag svårt att slappna av.
Men när jag kan slappna av från det – samvete över barnen, föräldraskapet och de tråkiga måstena – så är jag alldeles ypperligt nöjd och avslappnad när jag står och målar och putsar :-)
Ja det är ju olika hur man vilar och pausar! Och det är svårt när andra tycker en massa saker. När man har fullt upp med att försöka lyssna på sig själv och göra det man behöver för att orka… Och apropå att vilja räcka till; ”Good enough” räcker, men det är ju så svårt att hitta det, eller nöja sig med det… Varma tankar!