Vem bestämmer vad som är fint att göra med sin sista tid?

If you had one year left to live, how would you spend it?

Så skrev ”The story of stuff” på twitter häromdagen, och länkade vidare till ”The New Yorker”, som hade twittrat följande:

A scientist diagnosed with cancer is spending his final year trying to prevent climate catastrophe.

Och jag tänker på dödsrunor över folk. Bland annat folk som ”kämpat mot cancern” i si och så många år, men som ändå fortsatt sin gärning med att forska om ditten eller åstadkomma datten. Och jag undrar vilka saker som räknas som goda och värdefulla att åstadkomma under sitt sista år i livet, och vems sak det är att bedöma det. Att fortsätta vara sig själv och leva sin vardag slår förmodligen inte lika högt som att försöka rädda världen eller fortsätta försöka lösa ett matematiskt teorem.

Och jag undrar vad det skulle stå i en dödsruna över min älskling. För det finns så mycket fint och bra att skriva. Men jag tror ingen skrivit någon.

2 kommentarer

1 ping

    • Anna Gustafsson18 maj, 2016 kl. 16:58
    • Svara

    Men visst har det skrivits många texter som uttryckt hur mycket Johan betytt och vilket intryck han gjort. Mycket om karakteristiskt skratt och bara fötter. Och om livräddande medmänsklighet, djup vänskap, och den där dansen på manifestationen, som visar på viljan att fortsätta göra gott i det stora, fast den egna världen rasar. Jag har helt enkelt läst allt det där som ska stå i en dödsruna, och mycket mycket mer. <3 Bara inte i en formell dödsruna i DN.

    1. Visst är det så :-)
      Även om jag kan tycka att han gott kunde vara värd en dödsruna i Sydsvenskan eller Corren också.

  1. […] den sorts ”produkter” som gör att folk lovordar öppet på det sättet efter döden. Jag tycker fortfarande att du skulle vara värd att tidningar och twitter skulle fyllas av vackra ord om dig från alla […]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.