Många kända artister har gjort skilsmässoalbum. Alltså, de är kända artister ”från början”, och så kommer de till en fas i livet där de av en eller annan anledning skiljer sig från sin partner, och nästa skiva de gör kommer helt att handla om skilsmässan – brustna hjärtan, kullkastade planer, starka känslor, uppbrott… Det är liksom så vanligt så att det känns nästan som en egen subgenre (fast på tvärs mot genregränserna, men ändå).
Jag kan däremot inte dra mig till minnes att jag hört om motsvarande döds-/änke-/sorgeskivor?
Visst, att förlora någon till döden så här mitt i livet är väl inte lika vanligt som skilsmässor, tack och lov.
Och nej, jag ska inte påstå att jag direkt är på jakt efter dylika skivor, egentligen. Musik är ruskigt svårt för tillfället ändå. Musik är så starkt förknippat med honom.
Men ändå. Jag undrar. För jag tänker att den som normalt sett har sitt utlopp för känslor genom att skriva musik och som hamnar i en sits som min sannolikt borde göra en skiva i bearbetningsprocessen. Precis som den som bearbetar en skilsmässa, liksom. Eller?
Nej, klassiska requiem räknas inte. Det är en annan typ av verk, trots allt. Oftast beställningsverk, väl? Möjligen kan de få illustrera att det är rimligt att tänka att behovet borde finnas.
5 responses to “Men dödsskivor då?”