Tag Archives: linoljefärg

Penselvård – eller brist därpå

Vi målar det mesta i vårt renoverande med linoljefärg.

Det viktigaste rådet som står överallt när man läser om att måla med linoljefärg är att man ska satsa på penslar av bra kvalitet. Alltså penslar som kostar ett par hundra. Välgjorda, kvalitet, bra grejer.

När man har använt dem ska man vårda dem – rengöra si, vårda så, etc. Helst även behandla dem på diverse sätt innan de används första gången också. Och om man vårdar dem rätt så kn de hålla typ hur länge som helst – jag undrar om de inte blir bättre med tiden också?

Det rådet skiter vi högaktningsfullt i.

Jag antar att de där råden riktar sig till människor som kan styra sin tillvaro – som kan bestämma att idag ska jag måla, och då går ut och börjar förberedelserna tidigt på morgonen, tar paus när det passar målningen, och när dagens arbete är slutfört framåt kvällen i lugn och ro kan ägna en god stund åt penselvård.

Alltså inte småbarnsföräldrar.

Som småbarnsförälder kan man inte planera sin tillvaro. Man kan ha som ambition att man ska måla en viss dag, men man kan inte vara säker på om det blir av eller inte. Man vet inte ens när man går ut för att börja om det kommer att bli av. Det man däremot vet är att man med största sanolikhet kommer att bli avbruten. Barn behöver byta blöja (okej, inte här längre) eller ha hjälp på toa. Barn slår sig eller börjar bråka. Eller bara kommer för att prata. Och så blir de hungriga, så man måste gå och fixa mat – betydligt oftare och mindre flexibelt än vuxna.

(Ja, vi är två föräldrar. Det är en av oss som är barnansvarig och en som går och målar eller vad det nu är som ska göras. Det betyder INTE att den målande kan jobba ostört. Åtminstone inte i flera timmar – kanske en eller i allra bästa fall två timmar.)

Totalt kan man alltså ofta räkna med två timmars effektivt arbete på en dag. Om man har tur. Den tiden vill man inte lägga på penselrengöring.

Dessutom tror i alla fall jag ofta att jag ska gå ut och fortsätta en stund till – efter maten eller så – men sedan kommer något (barnrelaterat) emellan (till exempel tiden äts upp av trotsbråk), och så blir det inte mer målat den dagen, och inte heller den veckan, kanske inte ens den månaden.

Då kan man inte ha fina dyra penslar.

Därför köper vi istället billiga skitpenslar från ÖoB och liknande. Och när jag har målat klart för dagen så stoppar jag penseln i en plastpåse och sätter om ett gummiband. Det innebär för det mesta att penseln går att använda nästa gång jag kan måla. Och om inte så har vi råd att slänga den och ta en ny.

Ja, det är slöseri. Och överlevnad.

Linoljefärg och transistorradio

Det är försommar. Och plötsligt har vi liksom huggit tag i renoveringen igen.

Igår gick jag ut i brädgaraget (det var i tidernas begynnelse, när bilarna var små sockerlådor ett garage, men vi använder det som virkesförråd och målningsverkstad) och målade ett varv grönt på utsidan av de två stora halvrenoverade verandafönstren.

Vi har två glasverandor på huset. Ett som är helkasst, och så ett som tidigare var ganska kasst med som vi gav oss på och började renovera lite smått för två och halvt år sedan. Alla stolparna är bytta. Dörren r ersatt med en ny från fönsterhantverkare. Av de sex fönstren (två små och fyra stora) var det två som… inte längre var, och de övriga har vi skrapat, rensat från gammalt kitt (vilket huvudsakligen bestod av omöjligatttabortsilikontätning) och plockat ur glasrutorna (en del hela). De två stora har vi lagat lite i trästommen (kemiskt trä samt träplugg beroende på vilka delar) och sedan påbörjat målandet. Det var dessa två som fick sin andra (tror jag) strykning kormoxidgrönt igår. Det är rätt mysigt att stå där och måla och lyssna på transistorradion. (Radion är egentlig skaffad för att det ska finnas en batteridriven in case of strömavbrott, men den är rätt smidigt att ha därute också.) Men det är lite trist att måla smala spröjsar i mängder, till och med när det inte sitter glasrutor i.

Så kom det sig att jag gick och tittade på själva verandrastommen också. För de nya delarna är visserligen målade ett par gånger, men behöver fler strykningar. Och det finns fortfarande delar kvar av den gamla stommen kvar upptill, bland annat med ett par extra små sneda fönster framtill, och där behöver skrapas och målas…

Idag har alltså mannen skrapat verandadelar. Och under tiden gav jag mig på att måla lite annat som också behövde en strykning grönt; både köksfönster och tvättstugefönster hanns med. Och slutligen i alla fall en sida på verandan. Transistorradion har fått följa med mig runt.

Blåregnet är verkligen på god väg att slå ut, man ser det blåa nu. Tomaterna fick egentligen flytta ut i ett ”växrhus” av gamla fönster och byggplast mot en uthusvägg redan för en vecka sedan, men sedan blev det ju FROST på nätterna, så de fick ta skydd i uthuset några dagar. De ser i alla fall hyfsat glada ut. Värre är det med gurkan, som planterades ut i kruka därute något tidigare. Blåsten har gått hårt åt den, och jag tvivlar på att den repar sig.

Förra helgen hann vi också med att så första omgången i trädgårdslandet. Potatis, lök av diverse slag, morötter, ärtor och en hel del andra grönsaker. Plus gröngödslingsväxter och lite blommor som ska locka insekter. Rädisorna är redan på väg upp.

Vi avslutade dagen med rabarberpaj som jag och ungarna gjort.

Ja, det är ju i alla fall ingen som har likadant som vi :-D

Schablonmålat i blåa rummet
Klöver
Sol
Måne
Moln
Stjärnor
Blommor
Blad
Sjöstjärnor
Snäckor

Låter det kaotiskt? Ni skulle bara se

Målar

Typ jämt.

Egentligen vill jag skriva en massa om vad jag målat – fast jag orkar nog inte…?

Äh.

Vitt på väggar (linus).
Järnoxidrött på några rör och en ventil. (vårt rum)
Ultramarinblått på några rör och en ventil. (blått rum)
Totalt 3,5 strykningar grått på golvet i det gröna rummet. Som efter sju sorger och åtta bedrövelser (p.g.a. trötthet och förvirring) nu ”bara” är flammigt. Vet inte om vi ska måla det en gång till. Får fundera…

Gammalt golv suger

”Adjö, farväl, för sista gång…”
Det är verkligen med blandade känslor jag börjat måla golvet i det gröna rummet. Nu ”försvinner” det vackra gamla trägolvet

Ja, det var det enda vettiga beslutet. Golvet var gammalt, med breda springor och en hel del orgångar. På grund av det varit just ett vindsgolv, så var det väldigt grovt – bara sågat – och trots att vi slipat det, så blev det många ställen egentligen ändå inte slipat, eftersom det var olika ”högt”. Och dessutom, ett obehandlat furugolv i ett barnrum – nä, en enkelt avtorkningsbar yta HAR sina fördelar

Vi har funderat länge och väl på detta, och det ÄR rätt beslut. Dessutom kommer det att bli snyggt. Men jag sörjer ändå.

Ikväll har jag alltså börjat. Och jag kan konstatera: gammalt golv suger.

Sambon blandade färg, hällde över en del av det i en burk och spädde lite med balsamterpentin, precis som han brukar… Det räckte till TVÅ golvbrädor! *tjoho*

Nå, det får ändå räcka för idag…

På begäran: lite bilder! :-)

Allrum/hobbyrum:
Ännu inte ens färdigbyggt.

Liten hall mellan sovrum.

Blått rum.

Struket två gånger (ska bli tre) med fem delar ultramarint och tre delar zinktitanvitt. Taket: två strykningar vitt. Putsväggen ska målas vit (linusfärg). Golvet ska bli grått.

Grönt rum.
Tre strykningar grönt (50 % thottgrönt, 50 % zinktitanvitt). Taket två strykningar zinktitanvitt. Putsväggen två strykningar linus gräddvitt. Golvet ska bli grått.

Föräldrasovrum.
Tak, snedtak, träpanelsväggar endast en strykning zinktitanvitt (ska inte målas mer). Putsväggen en strykning med linus (ska strykas en gång till). Golvet ska förmodligen oljas.

Blä för att välja färgtyp! – Dessa eviga val… :-(

Vi ska ju måla snart… Träpanelen, det vill säga de stora ytorna, vållar inga problem. Där blir det linoljefärg (i alla fall tills vi inte orkar med lukten mer – sen får vi se )

Men gavelväggarna… Där är det murvägg och puts.

Hade det varit putsat med kalkbruk, så hade valet varit ganska enkelt. Då hade det blivit kalkfärg. Och det borde varit kalkbruk.

Men det var så mycket annat i den vevan, när vi lejde muraren. Vi hade ingen tanke på att påpeka sånt. Så det är murat och putsat med ”Finja Murbruk B, Ma – cement A + sand”. (Eller åtminstone är de säckar som står kvar detta.) Såvitt vi kan begripa innehåller det inget kalk.

Det borde utesluta alla typer av kalkfärg. Vilket det också gör, enligt Målarkalk AB.

Byggfabriken däremot anser att det visst bör funka.

Sedan finns det ju en massa andra alternativ…

* Linoljefärg. Det ska gå att använda på trä, puts och metall. Det här är ju onekligen puts. Men det finns ju olika puts. pH är ju en viktig faktor; är pH annorlunda för olika typer av puts, och påverkar det?
Dessutom finns det visst varianter på linoljefärg, i matt utförande?

* ”Linus på väggen” (innehåller linolja, vatten, krita, fyllnadsmedel, naturliga pigment, torkmedel, och cellulosalim).

* Limfärg; även linoljeförstärkt…?

Ja, och sedan finns det förstås en massa andra, moderna, färger…

Hur ska man veta vad man ska välja? Vilken färg andas bäst? Vilken fäster bäst? Är det risk att någon ska släppa från underlaget, eller reagera kemiskt med underlaget? Vilken är tåligast (med tanke på barn i huset )? Vilken av alla vi frågat är kunnigast och vet bäst?

Det snurrar i huvudet. SÅ svårt att ta ställning. Så svårt att bestämm vilken aspekt som är viktigast – och att kunna sätta ner foten och bestämma sig.

Ibland önskar jag att jag var helt okunnig och blåögd. Det skulle vara så skönt att bara gå in i första bästa färgaffär, fråga dem vad man skulle måla väggen med, och så köpa det. Rakt av.