Tag Archives: trädgårdsland

Maj vare välkommen

Jag vet. Första maj är demonstrationernas dag. En möjlighet att visa vad man tycker i viktiga politiska frågor.

Inte en suck i helvetet att jag skulle ge mig ut och demonstrera på första maj.

Även om vi nu bortser från att jag inte kommer från en familj där man demonstrerat på första maj (eller alls)…

Det är vår. (Till och med sommar i delar av Skåne, enligt SMHI:s definition.) Naturen är som allra allra vackrast nu. Och det finns hur mycket om helst att göra i trädgården. (Saker jag vill göra – inte måsten.) Tiden räcker inte till, jag vill både hinna njuta och göra. De lediga dagarna är alldeles för få (oavsett hur många de skulle vara så är de för få.)

Det vore helt enkelt vansinnigt att slösa bort dagen på sånt som demonstrationer. Jag har inte tid att offra det som gör livet värt att leva.

Kanske är det beräkning från dem som en gång valde första maj till demonstrationsdag?

För den här tiden på året, dagarna runt först maj, har ”alltid” varit viktiga för dem som lever av det jorden ger. Betessläpp. Odling. Fruktbarhet och våreldar. (Hmm.. plötsligt blir jag sugen på att läsa om Lövhäxan.)

Jag älskar de där eldarna. Under stora delar av min uppväxt var det närmsta majbålet på en udde vid havet. Det är något magiskt med stora eldar, och det förstärks av det stora havet.

Men majbålet eller valborgsmässoelden fyller andra funktioner också: en social samvaro. Den poängen är väldigt tydlig när vi nu som föräldrar och ganska nyinflyttade i bygden besöker byns majbrasa. Ungarna tumlar runt med sina kompisar och vi hejar på de människor vi känner och känner att vi faktiskt har en samhörighet med de andra människorna i trakten. Att vi rotat oss. Scouterna säljer korv med bröd och kören sjunger.

(För övrigt förvånas jag väldeliga över gårdagens ”nyhet” om miljöfaran med att elda skräp i majbrasan. Ursäkta, det där var ingen nyhet ens när jag var liten – det vet väl varenda unge vad man ska och inte ska elda upp? Nej, tydligen inte, annars hade de väl inte tagit upp det. Ungfär som med sommarkatter – att man inte ska skaffa det – som ju också varit en återkommande nyhet åtminstone hela mitt liv. Också en ”hur dum får man va?”-nyhet.)

Nå. Brasa igår (för dåligt packad, så de fick inte ordentligt fyr på den).

Igår körde vi också upp en ”ny” del till trädgårdslandet, en del som inte varit brukad. Dessutom planterade jag om oändliga mängder tomater och annat, ställde ut tomater på glasverandan, planterade ut majs samt åttaåringens pumpor. Idag har jag sått lin, honungsfaecelia, solrosor och ringblommor i den nya delen av trädgårdslandet. Där ska dessutom sås bönor, ärtor och en del annat. Störbönor har jag satt på förkultivering härinne.

Sedan tog vi lite ledigt och åkte ut i skogen och fikade. Bokarna har börjat slå ut, och bokskogen är som allra vackrast nu, med den skira grönskan.

Maj, vare välkommen!

Vårbruk

Tagit upp de sista av fjolårets gula lökar, vitlökar och purjolökar.

Ryckt upp fjolårsståndare av rädisor, rädisbaljor, diverse kålsorter, ärtor m.m.

Flyttat de sista levande grönkålarna till en kruka (för snygga för att slängas).

Grävt upp de envisa jordgubbsplantorna som kom upp ifjol trots att vi kört jordfräsen.

Burit en massa pinnar och grenar av det som klippts av häckar under våren hittills och som blivit liggande kvar i trädgården på diverse ställen. (Finns fortfarande flera högar kvar.)

Flyttat diverse annat skräp.

Försökt skaffa en överblick över alla fröer som ska i jorden, alla lökar, knölar och uppdrivna plantor – när de ska, i var de ska i, etc – under ständigt bablande av barn om annat.

Kört jordfräs på ena delen av fjolårsträdgårdslandet. (Jättekönsstereotypt: min man kör jordfräsen. Miljöelände: den är bensindriven.) Krattat ogräs. Fräst igen. Krattat igen. Öst på kogödsel. Fräst igen.

Fräst upp andra delen av fjolårslandet. Krattat, fräst, krattat, gödslat, fräst.

Räfsat fjolårsgräs på delar av resten av det som någon gång (förhoppningsvis i år) också ska bli trädgårdsland. Samlat buxbomspinnar som legat kvar där sedan klippning ifjol. (Det är en dålig sak: efter så lång tid faller bladen av.

Klippt bort gräs runt de stackars kämpande vinbärsbuskarna vi satte för många år sedan, och samma runt de få hallon som är kvar och runt krusbärsbuskarna.

Grävt upp de pingstliljor som inte fattade att vi grävde upp dem och kört jordfräs över dem för länge sedan.

Räfsat mer. Och mer. Och mer.

Satt potatis.

Lite trött.

Linoljefärg och transistorradio

Det är försommar. Och plötsligt har vi liksom huggit tag i renoveringen igen.

Igår gick jag ut i brädgaraget (det var i tidernas begynnelse, när bilarna var små sockerlådor ett garage, men vi använder det som virkesförråd och målningsverkstad) och målade ett varv grönt på utsidan av de två stora halvrenoverade verandafönstren.

Vi har två glasverandor på huset. Ett som är helkasst, och så ett som tidigare var ganska kasst med som vi gav oss på och började renovera lite smått för två och halvt år sedan. Alla stolparna är bytta. Dörren r ersatt med en ny från fönsterhantverkare. Av de sex fönstren (två små och fyra stora) var det två som… inte längre var, och de övriga har vi skrapat, rensat från gammalt kitt (vilket huvudsakligen bestod av omöjligatttabortsilikontätning) och plockat ur glasrutorna (en del hela). De två stora har vi lagat lite i trästommen (kemiskt trä samt träplugg beroende på vilka delar) och sedan påbörjat målandet. Det var dessa två som fick sin andra (tror jag) strykning kormoxidgrönt igår. Det är rätt mysigt att stå där och måla och lyssna på transistorradion. (Radion är egentlig skaffad för att det ska finnas en batteridriven in case of strömavbrott, men den är rätt smidigt att ha därute också.) Men det är lite trist att måla smala spröjsar i mängder, till och med när det inte sitter glasrutor i.

Så kom det sig att jag gick och tittade på själva verandrastommen också. För de nya delarna är visserligen målade ett par gånger, men behöver fler strykningar. Och det finns fortfarande delar kvar av den gamla stommen kvar upptill, bland annat med ett par extra små sneda fönster framtill, och där behöver skrapas och målas…

Idag har alltså mannen skrapat verandadelar. Och under tiden gav jag mig på att måla lite annat som också behövde en strykning grönt; både köksfönster och tvättstugefönster hanns med. Och slutligen i alla fall en sida på verandan. Transistorradion har fått följa med mig runt.

Blåregnet är verkligen på god väg att slå ut, man ser det blåa nu. Tomaterna fick egentligen flytta ut i ett ”växrhus” av gamla fönster och byggplast mot en uthusvägg redan för en vecka sedan, men sedan blev det ju FROST på nätterna, så de fick ta skydd i uthuset några dagar. De ser i alla fall hyfsat glada ut. Värre är det med gurkan, som planterades ut i kruka därute något tidigare. Blåsten har gått hårt åt den, och jag tvivlar på att den repar sig.

Förra helgen hann vi också med att så första omgången i trädgårdslandet. Potatis, lök av diverse slag, morötter, ärtor och en hel del andra grönsaker. Plus gröngödslingsväxter och lite blommor som ska locka insekter. Rädisorna är redan på väg upp.

Vi avslutade dagen med rabarberpaj som jag och ungarna gjort.