Monthly Archives: juni 2012

Varför skulle avfallskvarnar vara bra för miljön?

Avfallskvarnar nämns då och då som något bra för miljön. Jag fattar det inte alls. Varför ska man mala ner matavfallet och spola bort det med avloppet?

Matavfallet är en viktig resurs, som kan användas till att producera biogas och gödning eller komposteras till jord.

Om man istället spolar iväg det med avloppet, så

  • slösar man bort ett fint livsmedel (dricksvatten) – som även i vårt förhållandevis vattenrika land kostar pengar att ordna – på att spola ut saker i avloppet, fast man inte alls skulle behöva.
  • kommer avloppsvattnet att bli näringsrikare, vilket innebär mer näringsämnen att ta hand om på reningsverket.
  • kommer det att totalt att bli större volymer att ta hand om på reningsverket och man behöver dimensionera avloppsrören/kloaksystemen för större volymer och annan karaktär på avlopp.
  • blir det svårare att skilja ut matavfallet för att kunna framställa biogas (och även när man avskiljt matavfallssörjan så kommer problemen med mer näring i avloppsvattnet och totalt mer avloppsvatten att kvarstå), och restprodukten efter biogasframställning kan inte användas som gödning på åkrarna lika lätt (den problematik man har med reningsverksslam förs nu över även på matavfallsdelen, alltså halter av diverse tungmetaller bland annat).

Dessutom strider det ju mot de principer som reningsverken lär ut om vad som ska hamna i toaletten. (Ja, toaletten och kökshon går till samma avlopp, om du inte har en väldigt gammal avloppslösning där BDT (Bad, dusch och tvätt) går till ett eget avlopp; men då har du enskilt avlopp och ska absolut inte ha avloppskvarn, för då hamnar ju allt matavfall i trekammarbrunnen.) I toaletten spolar man ner kiss och bajs. (Och så toapapper och mensblod. Och spyor. Men det är väl typ allt.) Självklart ska man då inte spola ner en massa matavfall!

Sammantaget alltså: Det kostar mer och förstör mer resurser.

I dessa tider när man försöker skilja ut dagvattnet från avloppsvattnet efter att i många år ha kört ihop dem i samma system, så känns avfallskvarnar som en fullkomligt bisarr och bakåtsträvande lösning.

Däremot har jag fortfarande inte fattat vad det är som skulle vara så bra med avfallskvarnar. Kan nån förklara för mig?

Idag har jag köpt en solhatt på rea

En i vuxenstorlek. Det brukar vara svårt att få fatt i solhattar som passar någon över fem års ålder i den här familjen, så man får passa på… (Solhattar har ju en tendens att ibland komma bort.)

Men det var alltså rea på den. På en solhatt. Och sommaren har liksom inte riktigt börjat.

Något är fel när klädaffärerna anser sig behöva rea ut säsongens kläder innan säsongen hunnit börja.

Torrt, kallt och blåsigt

Av de rätt många millimeter regn som hade utlovats den här helgen har det kommit 1,5. Samtidigt har det blåst massor, så sammantaget är det nog snarast torrare än innan.

Ett riktigt regn skulle verkligen behövas.

Mina stackars bönor som kom i jorden för två veckor sedan hade ju visserligen ordentligt varmt i början, men förmodligen för torrt (jag borde nog ha vattnat ännu mer), och sedan har det alltså varit både för kallt och för torrt. En enda böna har kommit upp, och några enstaka ärtor. Det känns inte särskilt lovande…

Ja, det var en dålig idé

Jag fick ju för mig att vi för en gångs skull skulle göra som ”vanligt folk” och inte krångla till det så fasligt: vi skulle ”bara” måla väggarna i farstun lite enkelt och rätt upp och ner, så länge. Det var en mycket dålig idé. Hur kunde jag tro att det skulle funka?

Efter tidigare skrubbande, och efter att min man igår målartvättat och spacklat igen en massa hål, gav vi oss idag på att slippa och torka bort slipdamm, innan jag skulle sätta igång och måla med häftgrund.

Då fick jag syn på ett ställe vid ytterdörren där färgen hade släppt. (Nej, det har den inte gjort innan. Förmodligen en effekt av den sista tidens skrubbande, tvättande och slipande.) Ja, inte bara färgen, utan även ett underliggande lager av spakel eller tunn puts eller nåt sånt. Det vara bara att pilla bort – man kan ju inte börja måla på bom – och spackla. I slutändan blev det sisådär 15 gånger 35 cm, gissar jag på.

Så satte jag i alla fall igång att måla med de vita häftgrunden. Jag kom en halv vägg, räknat från köket. Sedan han jag övre halvan av den vägg som i andra ändan har ytterdörren. Och sedan på nedre delen av den väggen: ny bom att pilla bort. Och den här var många gånger större. Och även där det yttersta puts-/spackelskiktet satt stabilt fick jag riva av gummiballongfärgspartier en bra bit till. Till och med in på det område jag hunnit måla på…

Så resten av den väggen fick vackert vänta (och har i kväll också spacklats…). Men sedan har jag fortsatt och målat klart resten av väggarna, så gott jag kunnat. Det är inte så himla enkelt att ”måla flödigt” när man är mest van vid linoljefärg.

En annan av egenheterna med att renovera är att man ärver någon annans misstag. På ett stort antal ställen har jag idag målat ”utanför” med flit. För den som målat med den turkosblåa färgen en gång i tiden har kladdat lite överallt, på lister, karmar, kablar och annat. (Det är ett ganska småbökigt rum att måla, eftersom elen kommer in där, och därför finns det elcentraler och elmätare och en väldig massa kablar som går vidare från dessa.) Och eftersom jag verkligen inte vill ha kvar den färgen längre, så måste ju alltsammans (så långt möjligt) målas över. Vitt är ju i alla fall bättre… men det känns väldigt märkligt att kladda utanför med flit.

Nå, även om den nyspacklade delen ännu inte är målad, och även om den vita färgen nu inte är den slutliga kulören, så känner jag ändå när jag tittar på det nu att det nog ändå kan vara mödan värt. Det är trots allt ofantligt mycket snyggare med en enfärgad huvudsakligen slät vägg än med en drygt tre olika färger med massor av hål. Faktiskt.

Nu är vi på level 19 [100koll]

På nivå 17 började det se ut som ett slott, med torn och grejer.

På nivå 18 försvann äppelträdet igen, tillsammans med den smala gräsremsan på baksidan.Tornen fick guldlökar på toppen.

Nu på nivå 19 har slottet bara vuxit på höjden. Jag kan inte se om vi har gräsplätten på framsidan kvar, för grannens torn (på nivå 18) skymmer vår framsida i bilden.

På bilden syns hus på level 11, 16, 17, 18 och 19.

Level 19

 

Damm, prylar och kreativitetens baksida

Förra helgen städade vi. Tanken är att vi i sommar bland annat ska byta golvet i matrummet. En av golvbjälkarna är så dålig att hela skänken (med allt porslin) spelar klirrkonserter varje gång någon går förbi.

Ska man byta golvet, så måste man förstås tömma rummet. Då måste man ställa alla saker någon annanstans, det vill säga man måste flytta om på andra ställen i huset för att på plats med dem. Och då måste man först städa och röja.

Så vi har sorterat saker, dammsugit, dammat, sorterat mer, dammsugit mer, flyttat saker, dammsugit igen, och så vidare… Gud så dammigt det är bakom saker man aldrig flyttar på! Och gud så mycket saker man har! Framför allt barnen… Alla dessa småprylar. Leksaker i oändliga mängder, små och stora saker. Saker från hamburgerrestauranger (även om vi för det allra mesta säger nej), småsaker som mor- och farföräldrar och andra haft med, presenter från barnkalas, och en hel massa annat. Och alla ”kreativa alster”. För de gör ju en massa pyssel, på dagis, skola, fritids och hemma. Inte bara teckningar, utan väldigt mycket tredimensionella saker. Dessutom lär de ju sig (bland annat från barnprogrammen på TV) att man kan pyssla med i princip allting och därför kan spara allting inför framtida pyssel. Det är i grunden en fin och bra tanken. Men det bidrar till den kopiösa mängden saker-som-inte-får-slängas. Alltså svämmar barnrummen över med saker som liksom inte går att plocka undan och stoppa ner i lådor utan som måste stå framme för att de är skrymmande eller vackra(?). Och dessa saker 1. samlar damm 2. är i vägen för dammsugning. Och det är ett helvete att ta sig så långt i städandet att man alls kan försöka ta fram en dammsugare. (Dessutom är varje steg i städandet förenat med suck, pust och stön från stackars barn som det är såååå synd om för att de måste städa och såååå synd om för att de inte får göra roligare saker och som dessutom tar varje möjligt och omöjligt chans att glömma bort städandet och börja göra annat.

Vi hann förstås inte klart förra helgen, men vi fick i alla fall utflyttat en hel del saker från matrummet och har nu matbordet i vardagsrummet, soffbordet och fåtöljen i allrummet/lekrummet däruppe och diverse andra saker utspridda i huset. (Att vi började med detta just förra helgen var för att vi då trots allt hade lite barnpassning delar av helgen och kunde få jobba på utan att motivera barn samtidigt.)

Idag har vi fortsatt städandet och plockandet (sånt tar ju som bekant aldrig slut). Samtidigt som jag städat, plockat och stöttat åttaåringen i hans städande av sitt rum, har mannen tvättat väggarna i farstun med målartvätt och spacklat en massa hål. Så imorgon ska farstun förhoppningsvis målas första varvet.