Ja, självklart ska vi ta personligt ansvar.
Grejen är att det är alldeles för få som tar tillräckligt eget ansvar. Det kommer liksom inte att räcka. Och som det är nu så har vi ett samhälle som missgynnar eget ansvarstagande och gynnar dem som ”fuskar”. För att få fler att ta eget ansvar behöver vi vända den inställningen, så att det ses som eftersträvansvärt att ta ansvar – få det att bli något som de flesta ser som självklart igen.
Och för det behövs en samhällsomställning, en förändring av många grundförutsättningar i samhället. Den samhällsomställningen kan vi inte åstadkomma på det personliga planet – där behövs politikerna.
Men för att vi ska kunna övertyga politikerna om detta så behöver vi vara många. Och jag tror att det finns många människor som egentligen tycker det här är viktiga saker men som samtidigt är fullt medvetna om att de egentligen själva gör många saker som inte är bra för klimatet. Och därför tror jag många av dem snabbt tittar åt ett annat håll, börjar prata om annat och så vidare, när klimatet kommer på tal. En del av dem tror jag man kanske kan nå med den här bloggtexten.
För ja, det är viktigt att få med även de som inte redan gör allt de skulle kunna.
3 kommentarer
Håller med dig i nästan allt, Sanne. :) Jag har dock efter vägt övermognande (eller nåt) kommit fram till att det inte det räcker med att övertyga dagens politiker.
Jag tror det handlar om att *byta ut* större delen av dagens politiker genom att antingen BLI morgondagens politiker – eller att hitta/peppa/stödja/bygga rörelse åt dem som idag inte kan tänka sig att bli politiker, men som är just precis de som borde bli det.
Alldeles för många av oss går omkring och tror att vi inte tror att vi inte skulle klara av en högre position i politiken utan att må dåligt, men i stället mår vi ändå dåligt för att vi låter oss styras av… folk som ofta faktiskt inte har vår kapacitet, både fattningsmässigt och rent mänskligt. Maktgäddor med stor mun och vassa tänder och ett smalt fokus och smala sanningar. Undantag finns naturligtvis, men alltför ofta.
Jag börjar misstänka att mått bättre av att faktiskt spela ut vår fulla potential. Med stöd av varandra, väl att märka. Vi får se vad en sån insikt kan leda till i längden.
På Island kom en mäktig orkan och svepte ut det gamla politikeretablissemanget ut i Atlanten, med de kraschade storbankerna. De håller nu på att skriva om sin konstitution till världens modernaste, med ett slumpmässigt urval av folket till hjälp, via IT-system. Sanslöst häftigt. Det är SÅNT vi skulle kunna åstadkomma. :)
Författare
Ja. Problemet är att om nästan alla som känner den sortens engagemang väljer att engagera sig i ett par ganska små partier (vilket det ju finns en ganska stor sannolikhet för – man väljer ju ofta partier som prioriterar de frågor man är engagerad i) så kommer visserligen dessa partier att ha fler engagerade och bra politiker (men det har de kanske ingen brist på nu heller), men dessa partier kommer fortfarande att få alltför få röster för att det ska innebära något riktigt maktskifte.
Därför behöver vi få även de stora partierna, som inte brukar bry sig så mycket om de här frågorna, att inse att de också måste jobba med de här frågorna. Och det tror jag inte man åstadkommer bäst genom att gå med i eller bli aktiv i något litet parti.
Därför tror jag det är viktigt med lobbying av partioberoende slag.
Men det behövs självklart båda delar :-)
nog har vi många gånger tänkt att vi velat påverkar mer politiskt, men ingen tänker som vi fullt ut, vilket parti ska vi då tillhöra, ingen är ju tillräcklikligt seriös uti från hur vi tänker !!!!!!