Category Archives: Miljö

Om man bryr sig om klimatet släpper man inte fram en sådan här budget i nuläget

Vi har en klimatkatastrof på ingående, en katastrof som gläntat på dörren och redan smugit in.

I detta läge finns två huvudlinjer:
1. Göra det bästa man kan och mäktar med,
ELLER
2. Förhala, förminska, motarbeta och hävda att problemet inte finns eller är akut.

Alla de politiska grupperingar som INTE vill bekänna sig till linje 2 behöver samarbeta. Det innebär att göra vad man kan för att inte ge linje 2 möjlighet att bestämma kursen.

Om man anser att klimatet är viktigt så prioriterar man det framför andra typer av frågor.

Om man tycker klimatet är viktigt så förhandlar man fram en regeringslösning och en budget som kan gå igenom i en bred lösning, så att man kan hålla linje 2 borta från att bestämma.

Om man INTE är beredd att samarbeta och kompromissa för att hitta lösningar som håller linje 2 borta från den ekonomiska makten i det nu rådande klimatläget, då tycker man inte klimatet är viktigt på riktigt.

Om man släpper fram en budget som minskar anslagen till vår viktigaste miljömyndighet med 40% då tycker man inte på riktigt att klimatet är viktigt.
Då kan man kalla sig grön röst hur mycket man vill. Man är ändå en del i att sabba oerhört mycket av det viktiga arbete som pågår.

Om vårt samhällets strikta uppdelning mellan politik och annat – tankar om Pär Holmgren och miljöpartiet

Pär Holmgren föreslås få en av topplatserna på miljöpartiets EU-vallista.

Jag ska börja med att säga att jag har stort förtroende för Pär, och jag tror han kan göra stor nytta. Dessutom förstår jag till fullo att han känner att det är dags nu. Som det är nu går saker liksom käpprätt åt helvete, och då måste man försöka hitta nya vägar. Jag förstår hans frustration och känslan av att nä banne mig, nu måste jag faktiskt försöka med politiken också.

Tyvärr är min nästa tanke de praktiska problem det här innebär på andra arenor.

Pär Holmgren är en seriös och respekterad expert på klimatområdet. När Pär sagt eller tyckt eller skrivit något är det överlag inget problem att sprida det vidare i kanaler från myndigheten jag arbetar på. Pär Holmgren är en etablerad seriös aktör – och partipolitiskt neutral. Och det där sista är enormt viktigt för en myndighet: det är inte okej att sprida sådant som kan uppfattas som partipolitik.

Visst kan man bjuda in politiker till att tala på konferenser eller på andra sätt uttala sig. Men då ska det helst antingen vara någon som innehar en specifik position och liksom är där i egenskap av sitt ämbete – minister, kommunalråd, nämndsordförande i relevant nämnd eller något liknande – eller så har man bjudit in politiker som representerar olika sidor för att ge balans. Möjligen kan man också bjuda in en före detta politiker ensam. Eller en politiker som jobbar specifikt med ett visst område som samtidigt inte är direkt kontroversiellt.

Men sammanfattningsvis: det är aldrig okomplicerat att sprida det en politiker framför. Det måste alltid vägas, balanseras – är det här neutralt nog? Borde vi balansera upp det på nåt sätt?

Genom att kandidera för Miljöpartiet går Pär Holmgren från att vara enkel och neutral expert till att bli något man måste göra ett övervägande kring varje gång.

Och jag gissar på att det blir samma sak i TV: om TV bjuder in honom till att säga något så är han inte längre experten utan hamnar istället som motståndare till en moderatpolitiker som tycker att det här kan marknadskrafterna lösa. (Kanske är det jättebra att faktiskt placera Pär i det läget. Men ändå.)

Dessutom innebär ju detta förstås att motståndarna kommer att hävda att allt Pär sagt tidigare genom åren inte alls är neutralt. Att allt han sagt om klimatet i själva verket är för att hjälpa miljöpartiet.

För det finns en märklig uppfattning att anledningen till att det är många miljöpartister som jobbar med miljöfrågor innebär att man har en politisk agenda. Att man inte är neutral nog att arbeta med frågorna. Av någon anledning är det väldigt svårt att fatta att det går åt andra hållet: att anledningen till att man röstar på miljöpartiet är att man är insatt i frågorna och ser att miljöpartiet (eller för den delen vänsterpartiet) har den bästa politiken för att åstadkomma de förändringar som behövs.

Och allt det här går på en märklig kollisionskurs med det man väldigt ofta får höra om man är engagerad, till exempel inom miljöområdet: ”Du borde engagera dig politiskt!”. För grejen är att det är så himla svårt att kombinera. Så fort man bryter den partipolitiska neutraliteten så anses det som säger som rent fakta plötsligt mindre värt för att man är politiker. Är man politiker antas man säga och tycka och vilja driva igenom saker av egen personlig. Vill man kunna fortsätta som en seriös aktör som får säga hur saker är så förutsätter det oftast att man håller sig borta från partipolitiken.

Jag tycker det är sorgligt. Och jag ser att det ställer till med en massa problem.

Med allt detta sagt: Jag förstår att Pär tar detta steg nu. These are desperate times och man måste försöka. Jag hoppas att han ska slippa alltför mycket av den skit jag beskrivit ovan eller att han ska klara av att hantera den på ett bra sätt. Jag hoppas att folk ska fortsätta se hans expertkunskap och inte avfärda honom som politiker. Jag hoppas att han ska kunna locka människor som annars inte skulle rösta på miljöpartiet att ta det steget i EU-valet så att miljöpartiet får ett större mandat.

Och jag önskar lycka till.

 

Helsidesannons på valdagen: jippo för att sälja ny modell av fossildriven bil

Det är valdag. Jag är trött, har sovit lite dåligt. Fixar en kopp kaffe, hämtar in tidningen, börjar bläddra.

Det är mycket valet. Ledartexter. Sammanställningar av vad partierna tycker. Helsidesannonser från de partier som har råd med sånt.

Sedan kommer den, en bit in i tidningen: En helsidesannons från en bilförsäljare i Malmö som ordnar jippo för att lansera en ny version av en bil. Det är dans, det är karuseller, det är musikuppträdanden och grillade burgare, och allt är gratis.

Ja, det är en fossilbränsledriven bil. Det står inte ett ord om fossilfria alternativ. Det enda som över huvud taget står om klimat är den obligatoriska minitexten om utsläpp.

Alltså: Vi har haft en sommar med torka och värmeböljor. Vi behöver sluta med fossilbränslen så fort det nånsin är möjligt. Och på valdagen har bilförsäljaren jippo för att folk ska köpa bilar som går på bränslen som behöver vara utfasade långt innan de nya bilar som säljs nu är utslitna.

Vi kan inte fortsätta så här! Vi behöver ha politiker som tar de beslut som behövs för att samhället ska ställas om NU.

Alla kungarna i baren

Då finns det ingen som tar en
Man är kung, kung, kung i baren
Det är något som man verkligen vet
Den 25:e smäller det
Då finns det ingen som tar en
Man är kung, kung, kung i baren
Det är värt att leva fattigt ett tag
Om man får vara kung för en dag

Det är radion som spelar Magnus Uggla.

Den där låten har jag alltid haft lite svårt för. Eller, den är så fjärran från min verklighet att jag liksom aldrig kunnat känna något för den mer än en vag irritation – över att så många människor verkar känna igen sig i den och hur bisarrt det är att de gör det, typ.

Jag har haft perioder av att leva på väldigt lite pengar. Och perioder med helt okej med pengar. (Nä, rik har jag aldrig varit. Men heller aldrig riktigt fattig eller pank eller med oplanerade skulder.) Men jag skulle aldrig nånsin drömma om att leva runt och bränna massor med pengar precis när lönen kommit. Det är en sak att det kan gå åt en hel del pengar när räkningar ska betalas, nödvändigheter av olika slag, eller planerade utgifter, och så vidare. Och det kan hända en massa oplanerade saker och så vidare.

Men just den där biten, ”att vara kung för en dag”, den fattar jag inte. Jag förstår liksom inte ens att man vill det. Jag fattar verkligen inte att det kan kännas som en rimlig prioritering att bränna massor med pengar på en kväll på meningslösheter när man dessutom vet att man kommer att behöva leva på ingenting resten av månaden.

Idag när låten spelades på radion insåg jag plötsligt att det är så där det är när det kommer till klimatet också.

För mig är det självklart att man måste hushålla. Tänka framåt. Att man inte kan göra av med allt nu, för man måste ha kvar resurser till sedan också. Det är fullkomligt självklart, så självklart att det liksom inte är något jag behöver TÄNKA, det skulle liksom gå emot min grundläggande själsliga struktur att göra annorlunda.

Men det verkar som att många andra lever just som att de är kungar i baren. Att nu, just nu, så har de resurserna för att kunna svira om ordentligt, och då skiter de i hur det blir sen. Som att de inte kan ta in hur illa det där med att leva ”fattigt” kommer att bli.

Frågan är om de kommer att tycka det är värt att leva i den ”fattigdom” som den här kvällen i baren kommer att leda till.

Apokalyps fast utan gud

Jag är inte troende. Jag tror inte på någon gud, vare sig den kristna eller någon annan.

Däremot är jag uppvuxen med bibeln och de kristna berättelserna som en del av kulturen – och i vår samtid känner jag tyvärr lite för ofta att vissa bibliska berättelsen är lite för relevanta.

Till exempel tänker jag ganska ofta på berättelsen om Lot och Sodom och Gomorra. Om människorna som förfallit till ett syndigt leverne och ska straffas, men Lot ber gud att inte straffa dem om han kan hitta tillräckligt många som faktiskt är gudfruktiga. I slutändan är det dock bara Lots egen familj som är god nog, och gud straffar städerna. Förintar dem.

Och alltså, jag menar inte att vi ska leva enligt den där gudens bud. Jag har helt andra uppfattningar om vad som är en god moral. Däremot lever mänskligheten idag ”syndigt” i form av att vi överutnyttjar jordens resurser. Och det räcker inte att ett fåtal lever efter vad naturen klarar när de allra flesta inte gör det. Det kommer inte att sluta bra.

Och i somras, när värmebölja och torka och bränder rådde, så hamnade jag gång efter annan i Jesus Christ Superstar och ”Could we start again please?”:

This was unexpected, what do I do now?
Oh, could we start again, please?

I’ve been very hopeful so far
Now for the first time
I think we’re going wrong
Hurry up and tell me,
this is all a dream
Or could we start again, please?
Could we start again, please?

I think you’ve made your point now
You’ve even gone a bit too far
to get your message home
Before it gets too frightening,
we ought to call a halt
So could we start again, please?

Men vi har ingen gud att skylla på. Det är vi människor som är orsakande.

Att köpa saker man inte behöver är fel. Världen dör av det.

Det verkar som att det behövs ett basic uppföljande inlägg till det förra jag skrev. För på twitter fick jag den här kommentaren:

att köpa saker är inte fel, folk lever på att vi handlar, jag är en dålig konsument själv, jag handlar lite, så jag försvarar inte mitt handlande

Och jag svarade:

Att köpa saker man inte behöver är fel. Världen dör av det.

Det där är det korta förenklade svaret förstås. (Eller ”Sanne pallar inte skriva så långt på telefonen”-svaret.)

Så vi tar det lite längre här:

Allting vi människor producerar och konsumerar innebär att det går åt resurser. Naturresurser. Sånt där vi hämtar från naturen. Dels råvaror, dels energi. (Det kan mycket väl vara samma också.)

Vissa naturresurser finns bara i en begränsad mängd och kommer inte att nybildas. Andra nybildas – men ytterst få nybildas i den hastighet mänskligheten gör av med dem.

Det finns en begränsad mängd resurser vi kan använda. Vi gör ständigt av med långt mer än denna begränsade mängd.

Förhoppningsvis fattar du det utan att jag skriver det, men för säkerhets skull skriver jag det ändå: DETTA ÄR ETT PROBLEM!

Eftersom vi gör av med mer resurser än de som finns att tillgå så behöver vi göra av med mycket mindre resurser. Och det rimliga då är förstås att först av allt luta med onödig konsumtion. Alltså: att inte köpa saker vi inte behöver. Som oändligt med kläder.

https://www.facebook.com/naturvardsverket/videos/311668016266928/

 

Men… vi börjar från andra hållet också, va? ”folk lever på att vi handlar” från kommentaren ovan.

Nä, folk lever på lönen de får för att vi handlar. Och ja, det är ett systemfel: vi har byggt ett samhälle där folk behöver ha jobb för att få en lön och där det ur den enskilda personens perspektiv kvittar vilken skada det där åstadkommer utmed vägen.

Ta en tröja, en sådan där billig tröja som någon köper och använder en eller ett par gånger. Förenklat:

  • Någon odlar bomullen och skördar den
  • Någon preparerar bomullen – spinner, färgar, producerar tyg
  • Någon syr kläder
  • Någon utvinner olja som kan agera bränsle
  • Någon tillverkar lastbilar och båtar
  • Någon transporterar tröjan över halva världen
  • Någon säljer den i Sverige

Av de ovanstående är det sannolikt bara den som säljer i Sverige som tjänar en rimlig lön och har vettiga arbetsförhållanden. En massa andra människor riskerar sin hälsa i underbetalda förhållanden. Ja, och så miljöbiten. Den där lilla :P Nä, den där bärande. Är det verkligen onödiga saker vi ska satsa de begränsade naturresurserna på?

Tänk dessutom om alla de som ägnar sitt liv, all sin tid, åt att producera, frakta och sälja saker som inte behövs istället kunde använda den tiden till något som bygger hållbarhet!

Folk lever inte på att vi handlar. Inte egentligen. Men vi har byggt ett samhällssystem där folk måste göra dumheter – som skadar dem själva OCH vår värld – för att ha råd att äta. Det är jävligt dumt.

Därav mitt svar:

Att köpa saker man inte behöver är fel. Världen dör av det.

Och visst, ta formuleringen med en liten nypa salt. För behov kan definieras olika. Jag hoppas vi kan få till en värld där vi kan unna oss lite mer än mat så vi inte svälter och textil som skyler oss på överlevnadsnivå. Men ändå. Prioritera för bövelen! ;-)

Hörni, vi passar på att ta några grundläggande relaterade saker när vi ändå är igång!

Generationsmålet

Det övergripande målet för miljöpolitiken är att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta, utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser.
– Riksdagens definition av miljömålet

 

Miljöpolitikens fokus och miljömålens precisering

  • Ekosystemen har återhämtat sig, eller är på väg att återhämta sig, och deras förmåga att långsiktigt generera ekosystemtjänster är säkrad.
  • Den biologiska mångfalden och natur- och kulturmiljön bevaras, främjas och nyttjas hållbart.
  • Människors hälsa utsätts för minimal negativ miljöpåverkan samtidigt som miljöns positiva inverkan på människors hälsa främjas.
  • Kretsloppen är resurseffektiva och så långt som möjligt fria från farliga ämnen.
  • En god hushållning sker med naturresurserna.
  • Andelen förnybar energi ökar och energianvändningen är effektiv med minimal påverkan på miljön.
  • Konsumtionsmönstren av varor och tjänster orsakar så små miljö- och hälsoproblem som möjligt.

Konsumtionsbaserade växthusgasutsläpp inkluderar utsläpp i tidigare led

Konsumtionsbaserade utsläpp inkluderar en produkts alla utsläpp som sker i alla led innan den konsumeras, oavsett var dessa utsläpp sker.

Allt som produceras i en ekonomi ingår i nationalräkenskaperna som tas fram av SCB (häri beräknas bland annat BNP) vilket ligger till grund för beräkningarna av de konsumtionsbaserade växthusgasutsläppen.

Konsumtionsbaserade utsläpp av växthusgaser, i Sverige och i andra länder

Här finns fler relevanta diagram om konsumtionsbaserad utsläpp.

Här finns mer bra info.

Och så kan du läsa alla mina inlägg som är taggade med konsumtion.

Kulturskola och föreningar som lösning på klädshoppingproblemet

Ibland poppar liksom saker från olika delar av ens hjärna ihop med saker man inte riktigt kopplat hela vägen innan.

Innan idag delade jag den här filmen på facebook:

https://www.facebook.com/naturvardsverket/videos/311668016266928/

En vän kommenterade:

… vem orkar handla mer och mer kläder…?

Och nej, det kan man ju fråga sig. Tillvaron är ju full med saker ändå. Handlar kläder gör man när man behöver, annars tar man sig inte tid till det.

Eller?

Fast så mindes jag att det ju, i vår märkliga tid, tydligen finns massor med människor som har shopping typ som hobby. Att det man hittar på när man vill göra något kul är att åka och shoppa. Att det är så många verkar döva tristess och ångest.

Och det var då det slog mig: både jag och min kommenterande vän och väldigt många av de vänner jag har i övrigt är människor med massor med fritidsintressen. Oändligt med kreativa hobbies – det är musik och dans och sång och scouting och natur och brädspel och spex och ja… oändligt med saker helt enkelt. Intressena är mer än vad tiden egentligen räcker det till.

Fast det var ju ingen nyhet.

Men den där insikten som slog mig är att det är DÄR poängen med till exempel kulturskola kommer in. Och med föreningar av andra slag. Alla dessa saker som får människor att från tidig ålder lära sig att odla intressen så att man har saker man vill göra på fritiden. Så att man inte hamnar i att shopping är det roligaste man kan komma på.

Och ja, jag vet: en hel del fritidsintressen innebär också att man köper saker. Men det är skillnad (ja, även miljömässigt) på att spara pengar till dyra saker som man därmed köper färre av än att bränna motsvarande summa pengar på kläder man inte ens kommer att hinna använda.

Nej, jag är fortfarande inte intresserad av att publicera inlägg för pengar

Det var länge sedan nu, men nu kom det ett sånt där mejl igen, från någon som vill betala pengar för att få lov att posta inlägg på min blogg:

Bäste läsare,

Mitt namn är Rik, jag jobbar för shoppingportalen XXX som säljer märkeskläder till de bästa priserna, och vi letar just nu efter nya annonseringspartners.

Accepterar du informativa inlägg? Artiklarna kan skrivas av oss (om du inte hellre vill skriva dem själv). Ämnet kommer att vara relevant och passa in på din webbsida. Du hittar några exempel på hur de kan se ut nedan. Du kan också hitta en video nedan som förklarar vad vi letar efter.

Om ja, hur mycket kostar det att publicera en artikel på din webbsida? Här är två exempel på sponsrade inlägg som vi publicerat tidigare:

Jag ser fram emot att höra ifrån dig!

Rik

Så här svarade jag:

Hej Rik!

Jag är väldigt nyfiken på hur du hittade min webbsida/blogg, vad som fick dig intresserad och om du verkligen varit inne och tittat på sidan.
För OM du varit inne och tittat runt så bör du ha noterat att de ämnen jag skrivit mest om de senaste åren är dels miljö och klimat, dels sorgen efter min döde man. I övrigt är det fråga om mitt tyckande, mina reflektioner. Det är min plats i etern, där JAG uttrycker mina tankar.
Det är en förolämpning mot mig, och mot mina läsare, att tro att jag skulle vara intresserad av att sälja utrymme till någon annan på min blogg. Ursäkta, men vad tror du om mig liksom? Och att tro att jag skulle vilja ha in texter som ska få folk att köpa saker de inte behöver för att tjäna pengar?! Jag ska inte skriva vad jag tänker om dig, men det är inte snälla tankar.
Om du är intresserad av att veta hur jag resonerar kring konsumtion så föreslår jag att du går in och läser under exempelvis under http://www.sanneskriver.se/tag/konsumtion/
Passa gärna på att läsa under http://www.sanneskriver.se/category/miljo/
Jag tror nämligen att du behöver de perspektiven.
/Sanne

Bakom alla som gör mer än att överleva dagen står…

Mat. Vatten. En lagom temperatur och skydd från akuta faror.

Det där är våra grundläggande behov.

(Den som läst facklitteratur i ämnet har säkert invändningar och säger att jag missat något, men det kan kvitta. Det är inte poängen här.)

Det vi har att prioritera är, precis som för alla andra arter, att överleva. I första hand överleva dagen. I andra hand överleva som art, genom att även fortplanta oss. Det är grunden. Det viktigaste vi gör från dag till dag är hela tiden överlevnad: att fixa fram tillräckligt med mat och vatten och avstyra akuta faror i vårt liv. Och den tid som blir över hinner vi återhämta oss, så att vi ska orka nästa dag också.

Men människan kan så mycket mer. Människan gör så mycket mer. Vi har byggt civilisation och specialisering, vi bygger fantastiska byggnader, har klurat ut och konstruerat fantastisk teknik, vi gör underbara saker på vår fritid, och så vidare.

Grunden för det är dock i princip alltid att vi utnyttjar någon annan. Människor som anser sig vara mer värda än andra låter de där som anses vara mindre värda göra mer än sin andel av jobbet för överlevnad. Detta oavsett om vi gör uppdelningen mellan hudfärger, kön, eller mellan vilka som råkat födas som barn till vem inom den lokala byn. Grunden är ändå densamma: För att vissa personer ska kunna ägna sig åt det där mer avancerade – utforska världen, fördjupa sig i forskning, bestämma vilka fantastiska byggnadsverk andra stackare ska uppföra, styra ett land som president, eller för den delen skriva böcker – så krävs att någon annan (ofta många andra) tar på sig en större andel av det där grundläggande med mat och vatten.

”Bakom varje framgångsrik man står en kvinna…” eller hur det nu brukar sägas. För det är så det ofta hanterats sett i den lilla skalan: det är kvinnan som tagit hand om hem och barn för att mannen ska kunna förkovra sig. Och ren förkovran har det väl bara varit i familjer där det dessutom funnits en nivå till nedanför så att inte kvinnan på egen hand behövt odla den mat som behövs.

I vårt tidevarv har vi dopat det ett snäpp till. Med hjälp av uppgrävd olja och kol, från urtida växter och djurs växtkraft, har vi sett till att göra det enklare att fixa vårt levebröd. Fast de som får betala i det fallet är de som kommer efter oss – ALLA kommande generationer – men också människor i fattiga och utsatta delar av världen.

Om DU (eller jag) vill ägna dig åt annat än din rena överlevnad i form av mat och vatten och annat akut för stunden så förutsätter det alltid att någon annan fixar maten åt dig. Annars kommer du att dö. Att du vill förverkliga dig och göra något som är kul eller känns meningsfullt eller bara tillverka och sälja ofantligt med en meningslös pryl förutsätter ALLTID att någon annan producerar mat du kan äta.

Det här förstås inget nytt eller revolutionerande. Det är saker som inte behöver sägas eller förklaras (även om jag efter den här sommaren verkligen stundtals undrar om folk tror att mat bara är något som magiskt finns i affären).

Men att jag skriver det här nu beror på min egen sommar. Min egen privata sommar.

Jag har alltid haft en inre konflikt, en konflikt mellan att ägna mig åt det jag tycker är viktigt och det jag tycker är kul. Jag har pluggat biologi och miljövetenskap men ändå stundtals trillat tillbaka i min längtan att få ägna mig åt mina kreativa sidor.

I sommar har jag lagt mina världssamveten åt sidan. (Försökt i alla fall.) Jag har tagit långsemester. Jag fixar inte med huset. Jag tar inte hand om min trädgård. Mina odlingar i trädgårdslandet torkar bort och dör, och det handlar inte bara om torkan utan om att jag nogsamt ansträngt mig att inte prioritera det. Det faller äpplen från äppelträden och jag låter dem falla och försöker att inte ens ha dåligt samvete. Och jag är världens mest oinspirerade mamma. Barnen vill ändå inte hitta på något annat än att sitta vid sina datorer, och jag låter dem hållas. Jag struntar i rimliga läggningstider och vettiga mattider och gemensamma måltider och låter dem huvudsakligen hållas. Och även om jag har dåligt samvete (det finns inte en Sanne utan dåligt samvete) så låter jag det ändå vara så.

För i sommar prioriterar jag det där andra. I sommar ägnar jag mig åt skrivande. Kreativt meningslöst skrivande som inte har någon bäring på överlevnad, vare sig för mig själv eller mänskligheten. Jag gör det bara för att jag vill. För att jag har velat det så länge. För att jag behöver det för att komma vidare. För att jag behöver den här luckan.

Fast behöver är alltid ett relativt begrepp. Det vi alla behöver är mat och vatten och skydd mot faran.

Egentligen är skrivande på den nivån omöjligt i min situation. Jag är ensamstående mamma. Det finns ingen annan som tar över och sköter markservice, ingen annan som tar över föräldraskapet, ingen annan som odlar så att vi får mat på bordet. Jag ägnar mig åt lyxlirande som inte är relevant för en person i min position. Jag är traditionellt den som borde stå bakom en framgångsrik man ;-) Å andra sidan kan man fråga sig vem som egentligen har rätt att kliva upp på den där positionen och förvänta sig att någon annan människa ska täcka upp för hens matbehov? Men nej, en ensamstående mamma är förstås den sista som ska göra det.

Så jag vet detta. Jag vet att det jag gör går emot allt rimligt, alla principer. Jag borde ägna mig åt att diska, tvätta, laga kläder och odla mat samt åt att lära mina barn om världen.

Nå. Överlag tror jag inte jag är mer förtappad än de flesta av er. Jag bara tänker på det mer. För vem är mer synlig när hon prioriterar annat än överlevnad än en ensam mamma?

Någon frågade vad jag tycker om de olika partiernas miljöpolitik

Nu blir det politik. Partipolitik.

Och jag tänker börja med en disclaimer. Jag är INTE intresserad av partipolitiska diskussioner, eller diskussioner alls, i kommentarerna till det här inlägget. Jag skriver inlägget för att jag häromdagen blev ombedd att ge min syn på olika partier i relation till klimatet, och jag insåg efter att tankarna vandrat runt i mitt huvud, att texten kommer att bli ganska lång och att det nog helt enkelt är enklast att skriva något här, i bloggen.

Vi börjar här, med en nedkortad version av vad jag för några dagar sedan skrev i ett annat sammanhang:

Även om Miljöpartiet inte skött sig perfekt så är det ändå Miljöpartiet som ligger mig absolut närmst. Det är Miljöpartiet som är bäst på att lyssna på forskare och miljötjänstemän kring vad som behövs. Det är Miljöpartiet som håller miljöfrågan högst. Och trots att man fått göra en mängd eftergifter i regeringsställning – det är så det funkar när man är ett litet parti – så har man samtidigt åstadkommit otroligt mycket. Både inom den rena klassiska miljöpolitiken, men också vad gäller andra politikområden där klimat och miljö fått mer genomslag än innan.

Miljöpartiet är inte perfekt. Men Miljöpartiet gör vad som går att göra under rådande förhållanden. Och det bästa sättet att få dem att få igenom mer av sin politik är inte att straffa dem och proteströsta på andra partier utan att ge dem större mandat.

Om du oroar dig för klimatet – och det bör du verkligen göra! – så är det viktigaste att göra i nuläget att ge mandat för kraftfull klimatpolitik, på alla nivåer. Genom att klimatrösta om en månad. Med en riksdag och regering med starkt klimat- och miljömandat kan vi få till en omställning som gör att alla de där små sakerna vi själva borde göra i vardagen men inte orkar blir lättare, relativt sett billigare, och så vidare.

Och ja, det finns massor med andra viktiga politiska frågor. Men om vi inte fixar det här med klimatet så kommer de nog ganska snart att kännas betydligt mindre viktigare. Just nu är det klimatet vi behöver fixa, först av allt. Klimatet först, det andra sen.

Och ja, min rekommendation är att du röstar på Miljöpartiet.

Och då frågade en vän så här:

Hur skulle du rangordna/bedöma/beskriva de olika riksdagspartiernas (om möjligt även de som siktar på att bli det) miljöpolitik?

Det är den frågan som är grunden för det här inlägget.

Men vi börjar i vad andras utvärderingar säger.

Naturskyddsföreningens undersökningar och sammanställningar.
(Obs! inte bara klimat utan även andra miljöområden!)

Naturskyddsföreningen: Vad lovar partierna för miljön? (Diagram)

”Hur ställer sig partierna i viktiga miljöfrågor inför valet? Nu har Naturskyddsföreningen krävt partierna på svar. Vår granskning visar att Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill mest av alla partier. Tätt därefter kommer Liberalerna – som sticker ut som det borgerliga partiet med högst miljöambitioner.”

Hela texten på Naturskyddsföreningens webbplats.

Naturskyddsföreningen: Höll partierna sina löften från förra valet? (Diagram)

”Inför förra riksdagsvalet presenterade vi 18 miljöförslag till partierna. Nu har det gått fyra år och det är dags att utvärdera vad partierna har åstadkommit. Har de levt upp till sina miljölöften – eller var det bara snack?”

Hela texten på Naturskyddsföreningens webbplats.

Sammanfattningsvis är Miljöpartiet och Vänsterpartiet bäst. I Alliansen är Liberalerna bäst.

Föräldravrålets klimatkompass

Enkäten Klimatkompassen är ett initiativ från Världsnaturfonden WWF och FöräldravråletSyftet är att lyfta klimatfrågan på den politiska agendan och göra information om partiernas klimatpolitik tillgänglig för väljare inför valet.”

Läs mer om klimatkompassen, vilka frågor som ställts och varför samt Föräldravrålets bedömning av svaren.

Läs alla svaren i Klimatkompassen.

Men vad tycker jag då?

I nuläget (sensommaren 2018, efter en sommar med konstant värmebölja, torka, skogsbränder och annat) ”tycker” förstås alla partier (utom ett) att klimatet är en viktig fråga. Men det betyder inte att de har en rimlig klimatpolitik eller att de verkligen agerar inom området.

Om vi börjar med Miljöpartiet så tror jag att jag redogjort för huvuddragen ovan. Miljöpartiet har suttit i regeringsställning senaste mandatperioden och har åstadkommit en hel massa saker. En hel del av dem sådant som inte syns för allmänheten. Och en av de viktigaste bitarna tror jag är att de fått klimat att genomsyra de flesta politikområden, alltså inte bara klassisk ”miljö”. Som en positiv effekt av detta tror jag att fler toppolitiker inom socialdemokraterna tvingats tänka miljö. Och för de socialdemokrater som har ett genuint miljö&klimatintresse så tror jag det varit ett bra stöd att ha miljöpartiet som regeringspartner.

Så… då fortsätter vi med Socialdemokraterna. Jag skulle säga att socialdemokraterna är att tudelat parti. Det finns en hel massa socialdemokrater med en hyfsad insikt på klimatområdet och som arbetar med hållbarhetsfrågor och framtid på ett synnerligen relevant sätt. Men det finns också en stor andel av socialdemokraterna som sitter fast i ett gammalt grått betongtänk där allt handlar om pengar, produktion, tillväxt, jobb och så vidare – utan konsekvenstänk utanför den snäva klassiskekonomiska bubblan.
Det är dessutom rätt få socialdemokrater som verkligen lyfter fram klimat och miljö som bärande och viktigaste frågor. Den riktiga insikten finns inte än. Men ja, en röst på socialdemokraterna kan mycket väl vara en klok sak om man hör till dem som tycker Miljöpartiet känns fel. Kom dock ihåg att utan Miljöpartiet kvar i riksdagen kommer Socialdemokraterna att åstadkomma mycket mindre.

Vänsterpartiet då? Vänsterpartiet är bra. Det finns en ordentlig insikt i Vänsterpartiet. Många mycket bra förslag och en tydlig insikt om hur livsstil, social hållbarhet och rättviseaspekter hänger samman med hur vi förstör Jorden och vilka som kommer att drabbas etc. Samtidigt är det värt att notera att oavsett hur bra Vänsterpartiet är när man ställer konkreta frågor om specifika klimatområden så är det sällan så att Vänsterpartiet lyfter fram klimatfrågan som profilfråga. Det är inte där drivkraften ligger hos partiet i stort. Och sannolikheten att Vänsterpartiet ska sitta med i en regeringskoalition är ganska liten. I nuläget behöver vi verkligen ha en regering som driver klimatfrågan av eget initiativ. Men ja, Vänsterpartiet är bra.

Och så andra sidan då. ”Alliansen.”

Jag skulle vilja säga att det allra största problemet med alla partier på den sidan är just ”Alliansen”.

Men vi benar i det. Vi börjar från Moderaterna. Moderaterna hävdar med bestämdhet att de tycker klimatet är viktigt. Och de vill lösa det genom att… ta bort flygskatt, sänka skatter på fossila bränslen, dra ner på en massa satsningar – och lösa problemen någon annanstans i världen. Trovärdigheten i deras klimatpolitik är med andra ord fullkomligt usel. Ovanpå det har de en hel del kandidater som på twitter ägnar sig åt att driva med klimatfrågan. Oändligt med inlägg om hur fånigt det är med elcyklar och oändligt med inlägg på riktig klimatförnekarnivå av det höhö-igaste slaget. Med en lång svans av sympatisörer som faktiskt praktisk sett ägnar sig åt att försöka få tyst på oss som vill prata seriöst om klimatet. Och ingen från partiledningen verkar se något problem med detta.

I moderaterna saknas alltså helt insikt. Och det är också värt att dra sig till minnes att Fredrik Reinfeldt faktiskt tycks ha drabbats av klimatinsikt under sin tid som statsminister – läs mer om det här – och ändå åstadkom hans regering väldigt lite. Bland nuvarande moderatsympatisörer hånas Fredrik Reinfeldt för sitt öppna hjärtat-tal, och jag hyser inget hopp om att de ser mer upp till honom när det gäller klimat.

Så snälla, rösta inte på moderaterna!

Moderaterna är i sig dessutom det största problemet med att rösta på allianspartier över huvud taget. För det blir allt tydligare – både från uttalanden från tongivande moderater på twitter och genom uttalanden i media – att moderaterna faktiskt på allvar vill samarbeta med SD. Och ja, i det här inlägget försöker jag hålla mig till just klimatpolitik, men det vore förödande för vår demokrati att ge SD makt – och därmed i längden för klimatet. Plus att SD faktiskt i huvudsak är klimatförnekare av rang.

Moderaternas flörtande med SD är det största problemet när det kommer till övriga allianspartier. Jag tycker uppriktigt synd om de vänner som jag vet är rimliga vettiga människor med ambitioner när det kommer till miljö, demokrati och människovärde men som anser sig stå närmst Liberalerna eller Centerpartiet. Ja, jag vet att Annie Lööf kraftfullt hävdar att hon inte tänker samarbeta med SD. Men om Moderaterna blir största borgerliga parti och bildar regering med stöd av SD… Nå, vi släpper den analysen.

Centerpartiet anser sig i alla fall vara alliansens gröna röst. Men trots detta är det sällan man aktivt lyfter klimatfrågan. Gör man det så är det ofta i förbigående, för att kunna flagga med klimat&miljöflaggan och för att tala om att man är bättre än Miljöpartiet. Men man driver inte frågan särskilt mycket. de konkreta förslag som läggs har drag av samma problem som moderaternas: vi löser det här någon annanstans någon annan gång och med framtida teknik. Och jag är rädd att i ett förhandlingsläge för att kunna få regeringsplats så är det inte dessa frågor man kommer att driva hårdast. Jag är rädd att klimatfrågor från centern rätt lätt blir överkörda – i betydligt högre utsträckning än vad gäller Miljöpartiet i nuvarande regeringskonstellation.

Liberalerna är enligt undersökningarna från Naturskyddsföreningen faktiskt bättre på miljö än Centern. Rent konkret brukar de dock ägna partiledardebatterna i TV åt att säga ”fast om vi kunde satsa på kärnkraft…”. Och tycka vad man vill om kärnkraft, men engagemanget från Liberalerna imponerar inte. I övrigt gäller samma analys för Liberalerna som för Centern vad gäller regeringssamarbete.

Kristdemokraterna verkade för några år sedan ha ett visst klimatengagemang. Jag tror inte de personerna är kvar längre? Och efter vad jag hört finns klimat inte alls med i partiets valmanifest.

Det kan också vara värt att nämna Feministiskt initiativ i den här genomgången. Utan att ha satt mig närmre in i deras politik så har jag känslan av att de faktiskt är riktigt bra när det kommer till klimat. Men i nuläget – DET ÄR BRÅTTOM MED KLIMATET – så skulle jag inte våga ta risken att lägga min röst på dem när risken är överhängande att de inte alls kommer in i riksdagen.

En sak till:

Efter den gångna sommaren och den klimatinsikt som slutligen drabbat fler människor i vårt land så pratar flera av partierna mer klimat än på länge och kommer med konkreta förslag. Det är förstås jättebra! Men att man börjar prata om något nu, när folk har småpanik, betyder inte att man faktiskt kommer att jobba med frågan efter valet eller ens att man faktiskt har insikten om vad som behövs. Min bedömning är att det är bättre att rösta på partier som faktiskt brukar jobba med klimatfrågan än på dem som plötsligt pratar om det just nu.

 

Så. Det var en hel massa tyckande. Ja, just tyckande. Inga djupgående analyser baserade på siffror utan magkänsletyckande. Du får hålla med eller låta bli. Ovanstående är egentligen bara ett långt svar på en fråga jag fick, vänner emellan.

Och: när det kommer till politik på lokal och regional nivå så behöver ovanstående inte alls stämma. I din kommun kan det mycket väl vara personer i helt andra partier som är drivande och får saker att hända.