Category Archives: Miljö

Poängen med elcykeln

I år har tydligen elcykeln utsetts till årets julklapp.

Årets julklapp är egentligen ett marknadsföringstrick från handelsbranschen, det vill säga något som ska bidra till att öka konsumtionen i juletid. Många gånger har årets julklapp varit onödiga prylar som inte alls hjälper miljön.

Den här gången är det dock en sak jag faktiskt tycker är bra. Ja, elcykel är en bra sak.

Men från många håll kommer någon sorts ramaskri, som kan sammanfattas ungefär så här:

Varför elcykel? Det duger väl bra med en vanlig cykel? En elcykel drar ju bara onödig energi!

Så uppenbarligen behöver det förklaras varför elcykel är en bra sak. Så här:

Ja, självklart är det bättre för miljön med en vanlig cykel än en elcykel. Men elcykeln är inte tänkt att ersätta vanliga cyklar. Den är tänkt att ersätta bilen.

Du som cyklar till jobb, skola, mataffär, och tycker det funkar bra, du behöver ingen elcykel. Fortsätt du med din vanliga cykel! Det är jättebra!

Men en väldig massa människor cyklar inte till jobb, skola, mataffär. Det kan ha mängder med olika orsaker: Det är för långt, eller för mycket backar, eller de har fysiska handikapp som gör att de inte har kraften som behövs, eller de är helt enkelt för lata eller bekväma. Alldeles oavsett anledning: det är många som kör bil.

En del av de som kör bil i sin vardag tänker nog att de skulle vilja cykla, men att det känns lite för oöverstigligt. Med elcykel kan det plötsligt bli hanterbart för en del av dessa. Alltså: vi kan förmodligen få en hel del människor att låta bilen stå och istället cykla. Om det är en elcykel.

Och ja, för miljön är det en förbättring om vi kan få en del att välja elcykel istället för bil. Både klimat och luft mår bättre av det. Och människorna själva också. Och så blir det ett steg i omställningen, i ändrade normer. Från bilnorm till cykelnorm. Även om det är elcykel.

Jaha, du tycker att de som kör elcykel är lata. Tycker du de är latare än de som kör bil?

Och ja, staten går in och “sponsrar” den som köper elcykel. Tycker du det är värre än att “sponsra” miljöbilar?

Så här är det: vi har problem med att mänskligheten påverkar klimatet. Och det må vara orättvist att gynna dem som är “latare” än du. Men i det läge som är nu så har vi faktiskt inte utrymme att fastna i sånt som att de där dummingarna som är för lata för att göra det mest idealistiska får större kaka av staten. Vi måste titta på de lösningar som faktiskt gör att folk tar steg i rätt riktning. Vi måste få saker att hända. Om sättet att få folk som brukar köra bil i stan att sluta med det är att ge dem en morot så att de går över till elcykel så har vi faktiskt en del att vinna på det. Ja, även du har att vinna på det. Och inte minst människor i de länder som drabbas hårdast av klimatförändringarna.

Och de i sin tur kanske inte ens har en vanlig cykel. De kanske tycker du är skitlat som inte går.

Idiotisk reklam och erbjudanden kontra vad som faktiskt är relevant

För övrigt har Coop gått någon sorts bananas när det kommer till reklam och erbjudanden på sistone.

Dels har jag på sistone vid ett par tillfällen fått mejl från Coop med uppmaningen “aktivera ditt erbjudande”. Det är alltså inte nog med att det är ett erbjudande jag får för att jag är medlem, utan för att jag ska kunna använda det så måste jag först logga in på deras webbsida och aktivera erbjudandet – och först därefter kan jag alltså dra mitt kort i affären och utnyttja erbjudandet.

Dels har Coop börjat adressera direktreklam, eller vad man ska kalla det. Ja, ni vet sådan där pappersreklam som ser ut som en klassisk stor dagstidning, sådan där som man får i utskick i form av oadresserad reklam och som man för det mesta slipper om man har en lapp om “nej tack till reklam” på brevlådan. (Ja, självklart har jag det.) Sådan reklam från Coop har jag fått med adresslapp på två gånger de senaste veckorna. Och slängt utan att läsa – jag vill ju inte ha den!

OM ni vill nå mig med dessa något mer lokala erbjudanden (de verkar täcka en viss storlek av Coop i stora delar av Skåne) så kan ni ju använda min mejladress, det vore i alla fall lite rimligare, med tanke på att jag ju inte vill ha en massa pappersreklam, varken adresserad eller oadresserad.

Och alltså Coop, det som får mig att komma till er affär är inte chipspåsar som är någon krona billigare eller andra fåniga erbjudanden. Att åka till en annan affär än min närmsta mataffär (som för övrigt har mycket bättre service än ni har) kräver helt andra saker. Jag åker till er av vissa specifika skäl: Köpa miljömärkt tvål. Köpa toapapper i “bal” istället för sexpack. Köpa ekologiskt kött och vissa andra ekologiska produkter ni är bättre på (men i ärlighetens namn blir det färre och färre produkter, för ni har halkat efter på det området relativt andra). Ja, och några andra sådana saker. Och normalt sett blir det bara när jag ändå har ärenden i närområdet. För det tar ju tid. Och det är inte bra för miljön att jag ska hålla på att köra omkring i onödan.

Och ärligt talat, era nya fåniga idéer om att jag ska logga in för att aktivera erbjudanden och att ni skickar ut pappersreklam jag tidigare sluppit, det hamnar inte på ert pluskonto. Inte alls.

 

Kött och bäst före del 783

På Coop. Jag är inom för att köpa tvål när jag ändå hade annat ärende i närheten. Min vana trogen går jag dels förbi kyldisken med varor med nedsatt pris pga kort datum (där det mest intressanta för stunden är några ekologiska korvar, och jag försöker hålla nere korvkonsumtionen), dels disken med ekologiskt kött. Den senare kollar jag både för att jag vill ha koll på vad de har (jag behöver inget just nu), dels för att jag ju vet att de inte alltid har koll på sina köttvaror vad gäller datum, så det är lönt att kolla den av det skälet också.

Där ligger det ekologisk lammentrecote. Fint kött. Tre paket av sådan där centralt vakuumpackad i gröna tråg. Packade 27 sept, bäst före 20 oktober.

Idag är det den 19 oktober. Dvs bäst före imorgon. Och ekologisk lammentrecote är ju knappast köttet med stor omsättning/åtgång.

Så jag går och frågar. Påpekar att det är bäst före imorgon, undrar om jag får det till nedsatt.

Svaret är att de inte sätter ner priset på det förrän imorgon.

Det är ju självklart upp till dem.

Men: Jag bedömer att det är ganska lång sannolikhet att de där paketen blir sålda innan stängningsdags imorgon. Och jag vet att om jag kommer på lördag och de finns kvar och jag frågar då, så kommer jag att få svaret att de varken får sälja eller skänka köttet – det ska slängas för det har passerat bäst före-datum. Nej, lagen säger inte så, men denna Coop-butik svarar att reglerna är sådana (oklart vems regler, men men). Möjligen kan jag ju låta bli att säga något alls – för de kommer inte att hindra mig från att betala fullpris för “för gammalt” kött så länge de inte själva noterat det.

För övrigt så har jag liksom inte lust att köra fram och tillbaka dit för att köpa kött jag inte behöver. För det gör jag ju inte.

Jag bara tycker det är dumt att det slängs så fruktansvärt mycket kött. För det gör det.

Tänk att man ska behöva sitta och förklara att det finns miljöargument mot fler motorvägsfiler

M i Skåne vill ha fler motorvägsfiler och vill göra det till en regional valfråga. Det kan man läsa om i Sydsvenskan. Moderat regionpolitiker argumenterar för sexfilig motorväg:

Dels är det självklart fortfarande så att utsläpp från bilar är ett problem. Vi kommer till det.

Dels vill jag påminna om begreppet inducerad trafik:

Ökad vägkapacitet skapar ny trafik. Detta fenomen kallas inducerad trafik och är sedan länge känt och erkänt av internationell forskning. Fenomenet handlar om att det finns ett samband mellan utbud och efterfrågan. Då vägkapaciteten eller kvaliteten ökar så minskar uppoffringen för att färdas på vägen vilket ökar efterfrågan. Inducerad trafik definierar den trafik som nygenereras av vägkapacitet och är alltså trafik utöver den som omfördelas till den nya vägen i tid eller från andra vägar. Inducerad trafik inkluderar inte heller ökad trafik på grund av att befolkning eller ekonomiskt utrymme ökar.

(Trafikverket.)

Alltså: Bygger man ut en vägs kapacitet så kommer trafiken på den att öka. Ungefär lika mycket. Fler filer motorväg -> mer trafik.

Men om vi ska titta närmre på det här med bilars utsläpp, så vill jag dela upp i två typer av utsläpp. Dels finns det utsläpp som skitar ner luften. Det är mot sådana katalysatorer hjälper. Dels finns det utsläpp som påverkar klimatet. Och där är det centrala vad källan till energin är: fossil eller förnybar?

En gasbil som körs på biogas är ur klimathänseende en väldigt bra sak. Fast den kan ändå ge skita ner-utsläpp.

En elbil skitar inte ner luften. Men ur klimathänseende är det väsentliga varifrån elen kommer – förnybar eller inte?

Men oavsett om bilen skitar ner luften eller påverkar klimatet eller ingetdera, så behövs det energi för att driva den.

Vi har i nuläget inte oändligt med energi som vi kan använda. Alltså måste vi hushålla med den. Så att den förnybara energin räcker. Även om alla bilar går på förnybart framställd el, så går det ändå åt en väldig massa energi om alla ska sitta och köra bil. Mycket mycket mer än om vi stoppar in människorna i tåg istället. Eller om folk inte förflyttar sig i onödan.

Så: är fler motorvägsfiler och därmed mer biltrafik verkligen det vi vill använda den begränsade mängden energi till?

Jag tycker inte det.

Coop ordnar tävling med flygresor som pris – miljöimage bara när det passar?

Coop skickar ut medlemsmejl. Så här ser det ut i min mejlbox:

Och när jag klickar in i mejlet:

Alltså:

Nu drar vi igång vår häftigaste medlemstävling någonsin, med fantastiska priser från flera av våra partner!

Var med och tävla så kan du bland annat vinna en drömresa för hela familjen till TUI Family Life Mai Khao Lak i Thailand, värde 100 000 kr. I prispotten finns även en splitter ny elcykel från Cykelkraft, flygbiljetter till N.Y. eller L.A. med SAS, sköna lyxkryssningar med Tallink, kläder från Boozt, samt hotellövernattningar på valfritt Nordic Choice-hotell. Vi har så klart även fina tröstpriser i potten i form av 100 stycken SF Bio-biljetter.

Coop, som bygger så mycket av sin image på miljötänk och på att vara den som vågar sticka ut.

Men när det kommer till att folk kritiserar att man kan använda sina poäng till flygresor, då kommer samma gamla vanliga trötta argument som alla andra använder: (Hämtat från kommentar på inlägg på Coops facebooksida.)

Coop tittar löpande på samarbeten och partners som är intressanta för våra medlemmar. Utgångspunkten när vi väljer partners är att erbjuda varor och tjänster som medlemmarna vill ha. Flygresor är ett sådant område. Vår bild är också att SAS inom sin bransch sedan lång tid tillbaka, precis som Coop, bedriver ett aktivt arbete i miljö och hållbarhetsfrågor. Man kan även göra tvärt om – växla sina Eurobonuspoäng till Cooppoäng och använda till köp av t ex mat. SAS Eurobonusprogram erbjuder en rad andra tjänster och produkter, förutom flygresor.

Blajblajblaj…

Det är förstås inte bara jag som stör mig på det här med tävlingen. Men den kritik som kunder framför på facebooksidan bemöts till exempel så här:

Första priset är ett presentkort och går att lösa in för valfri resa hos TUI. Vill man inte flyga för sitt presentkort går det bra att till exempel boka ett semesterhus genom dem för presentkortet och t ex boka en tågresa dit.

Men Coop, om ni verkligen menade allvar med att sälja in ett miljövänligt leverne och att man kan bidra till det genom att vara kund hos er, så ska ni ju förstås välja att sälja in tävlingen med att man kan vinna en drömresa med tåg i Europa för 100 000 kr – eller något i den stilen. Ni har ju verkligen chansen att sälja in en hållbar livsstil med ett bra pris i er tävling. Det gör ni inte. Alltså är det helt uppenbart att det inte är miljöaspekten ni prioriterar i det här fallet.

Jag tror egentligen bara att ni använder miljö som ett argument när det är bra för era affärer? En del av en snygg image? Inte något som genomsyrar hela er verksamhet, liksom.

Inte torrt

Så gott som varje sommar klagar jag på torka. Det går vecka efter vecka med inget eller nästan inget regn, och de regnväder som förannonseras i prognoserna drar lite norr eller väster eller öster eller söder om oss och det fortsätter att vara torrt.

Så är det inte i år. I år är det inte torrt. Vi har fått massor av regn.

Det är inte vi som fått mest, det är inte vi som fått se ohanterliga mängderna. Men vi har fått rejäla mängder. Både som ganska koncentrerade intensiva regnfall och som ihållande småregn hela dagen. Vi har knappt vattnat i trädgårdslandet utöver när det var nysått, och vattentunnan står full och ganska orörd.

I år ser jag många klaga på torka. Uppåt landet då. Inte här nere i Skåne.

I år är jag faktiskt lite trött på regnandet. Det vore smidigt om tvätten kunde torka. Eller om jag kunde måla verandan utan att oroa mig för att färgen ska sköljas bort av regn. Och när jag skulle gräva upp potatis häromdagen så tror jag det var fler än själva sättpotatisen som var ruttna.

Men men. För balansen neråt i marken är nog blötan bra.

Dessa eländiga sportflaskor

Sportflaskor. Vi har en hel massa sådana här hemma. Från mataffärer, från arbetsgivare, från försäkringsbolag och från typ kommunala vattenbolag. De har kommit till oss som vinster i tävlingar och som give-aways i olika sammanhang. Och ja, det kan vara någon som vi faktiskt köpt.

Fast det är ingen här hemma som gillar dessa sportflaskor. För de är ju egentligen helt hopplösa. En vattenflaska har man ju med sig för att man vill ha tillgång till vätska när man inte är hemma. En flaska med vätska i packningen (ryggsäck eller bag eller annat). Men sportflaskorna läcker. Den där korken upptill, som ska göra det smidigt att dricka, den gör att sportflaskorna alltid, ofelbart, läcker – om de över huvud taget hamnar i ett läge där de har “fel” lutning.

Ska man verkligen ha med sig vatten eller annan dryck så är det mycket bättre med en vanlig PET-flaska med skruvkork. Nackdelen där är förstås att de normala storlekarna där är 50 cl (lite för litet) eller 150 cl (alldeles för stort). Och så att de ger intrycket av att man är en sådan där miljöbov som springer och köper vatten – oavsett om man använder samma flaska för hundrade gången. Ja, och så förr eller senare råkar man ändå lägga den till returflaskor eller slarva bort den. (Sportflaskor tycks däremot omöjliga att slarva bort.) Och så finns förstås alternativet att skaffa en riktigt dyr och fin och bra vattenflaska, som inte läcker och som är miljömässigt bra och så där – men sådana vågar man ju knappt använda, för de är så dyra att det skulle kännas hemskt att glömma dem någonstans…

Det är väl den enda fördelen med de där sportflaskorna som man får: de är gratis. Och jag antar att ingen vill ge bort en give-away-flaska som är som en PET med skruvkork. Fast jag skulle hellre ha en vanlig flaska med skruvkork med reklam för vaddetnuär än en sportflaska. Och jag är så trött på alla de där sportflaskorna som trillar ut ur det där skåpet när jag öppnar det men som ändå ingen egentligen vill använda.

Så ge mig hämtning av förpackningar hemma NU!

Och så står jag där igen och samlar ihop återvinningssakerna som jag måste in till byn och lämna i containrarna i affären. För det svämmar liksom över så kvickt i det där utrymmet där vi samlar det här hemma – och då är det egentligen inte så väldigt litet, men det blir ändå snabbt så fullt att det blir ett problem.

Och det känns så idiotiskt. Så vansinnigt. Här har vi först byggt upp ett modernt samhälle där våra sopor hämtas där vi bor. Och sedan har vi byggt upp ett parallellt system, där allt från våra sopor som går att använda till annat än uppeldning istället ska lämnas någon annanstans.

För i ärlighetens namn är det numera väldigt lite som egentligen ska hamna i soptunnan – om man inte har småbarn som använder engångsblöjor. Och de där få påsarna som hamnar i den vanliga soptunnan hos oss innehåller egentligen till övervägande del förpackningar som egentligen borde hamna i återvinningen men som är för kladdiga och äckliga för att jag ska orka hantera dem som återvinningssaker. Ja, och så har vi en tunna till, för matavfall.

Och ja, jag vet. Man behöver inte diska förpackningarna som ska till återvinningen. Det gör jag ytterst sällan. Men eftersom det jag ska lämna till återvinning först måste stå i behållare här hemma till nästa gång jag åker iväg med “sunk” (återvinningsgrejer), och sedan hanteras när jag tar ut det till bilen, och transporteras i bilen, och jag sedan måste kunna hantera det mesta av det med händerna borta vid containrarna igen, så vill JAG inte att det ska vara alltför äckligt. Speciellt med tanke på att jag helst vill kunna passa på att handla samtidigt, när jag ändå kört dit. Jag vill inte ha hur mycket äckligt kladd som helst på händerna, liksom.

Som sagt var, idiotiskt. Om vi nu ska ha hämtning hemma av saker så bör det ju vara av det som är de stora volymerna.

Cementerandet av en semesternorm

Det känns vid det här laget som en tradition: det här att det så här års kommer en nyhet som handlar om att en del barn(s familjer) inte har råd att åka på semester. I år till exempel denna:

Många familjer i Sverige har för lite pengar för att åka på semester under sommaren. Men det finns saker man kan göra gratis.

Det intressanta är att det är just dessa återkommande nyheter som fått mig att inse, eller tro, att det finns någon sorts norm om att man ska åka på semesterresa – som något sånt där tydligt, konkret, standardiserat… Nyheter av detta slag cementerar en norm istället för att motverka den.

För mig innebär semester främst möjlighet att göra annat än det man brukar. Hinna ikapp med det man inte hunnit, göra saker man inte brukar, inte behöva gå upp en viss tid på morgonen. Kunna ta saker i sitt eget tempo, göra en sak i taget istället för att följa en mer inrutad vardag.

Och ja, semester kan innebära en resa. Eller ett antal dagsutflykter i närområdet. Eller att göra något annat man tycker är kul.

Och semesterresa kan också betyda väldigt olika saker. Jag är uppvuxen med att det väldigt ofta betyder att man tar bilen och tältet och far runt och hälsar på bekanta på olika håll i landet och tittar på saker utmed vägen och badar om det är fint väder, sover hos bekanta när det går och tältar resten av nätterna. Lagar mat på spritkök och lever billigt.

Men de är årligen återkommande nyheterna om att inte alla har råd med Semesterresa TM, för mig är det just de nyheterna som talar om att man förväntas åka på Semesterresa TM, att det är det som är Normen TM.

 

Själv befinner jag mig just nu på folkmusikfestival och gör… ingenting. Och det är ovant :-) Men det är en annan historia.

Och så gör de det igen…

För några veckor sedan beklagade jag mig över att Sydsvenskan bara skrev om flyg som resalternativ om man ska ta sig till Lofoten. Och Sydsvenskan svarade på twitter:

Idag har Sydsvenskan resereportage igen. Den här gången till Schweiz. (Hittar det inte på webben ännu.) Och resandet på plats i Schweiz är tågfokuserat.

Ja. När man är på plats då alltså. För så här ser reseinformationen ut:

Alltså: åk gärna tåg nere i Schweiz – men till Zürich är det flyg och bara flyg som gäller?

Jag hoppas att anledningen till att det FORTFARANDE är så här det redogörs är för att texter som resereportage ligger färdiga långt i förväg och man så här under semestertider helt enkelt inte hunnit “tänka på detta i framtida reportage”.

Vill du ta tåget till Zürich? Gör en sökning på www.bahn.de