Tag Archives: plast

Det är inte lätt att veta vad som är bäst…

Som det här med lunch. Är det bäst att äta på restaurang, köpa färdiglunch i mataffären eller laga egen mat och ha med?

Det lokala lunchstället

+ Du får äta på riktigt porslin och producerar inget förpackningsskräp.

+ Du gynnar lokala företagare

– Du har oftast ingen insyn i hur råvarorna producerats.

– Förmodligen blir det ett förhållandevis stort matsvinn, eftersom de trots allt måste laga mat så att det räcker över lunchtiden (de vet ju inte i förväg hur många som kommer).

– Det är dyrt (relativt sett), och du får mindre pengar över till att kunna välja dyra miljövänliga alternativ.

Köpt färdiglunch från mataffären

+ Det är lättare att hålla koll på och ställa krav på stora producenter – de har många ögon på sig – och det känns rimligare att ställa krav på dem än på lilla kvarterslunchstället.

– Transporteras ofta långt. I många fall har säkert de olika råvarorna först transporterats från många olika ställen till platsen där maträtten lagas, innan den färdiga rätten sedan transporteras. Sluttransporten är kyl- eller frystransport.

– Förpackningsskräp…

– Hur hälsosamma är egentligen plasttrågen som maten lagras i?

– Mer pengar kvar – då kan man konsumera en massa annat onödigt (eller ha råd att köpa mer miljövänligt)

Medhavd hemlagad mat

+ Många gånger kan det handla om rester man tar med, vilket minskar matsvinnet.

+ Du kan ha full kontroll på vad maten innehåller och hur råvarorna har odlats/fötts upp.

– Mer pengar kvar – då kan man konsumera en massa annat onödigt (eller ha råd att köpa mer miljövänligt)

– Hur nyttig är din matburk/matlåda av plast?

 

Det är inte lätt att göra rätt här i världen… eller att ens veta vad som är rätt.

Men jag brukar ändå landa i att medhavd hemifrån är bäst.

Finns det grästrimmer med trimmertråd av nedbrytbar plast? #plastriot

Vi har inte så hemskt mycket vanlig gräsmatta på vår tomt. (Eller ja, allt är relativt.) Däremot har vi ganska många partier där det växer gräs (eller ogräs) som vi tycker behöver klippas men där det liksom inte funkar med gräsklippare. Ställen där det är för knöligt, för smalt, för mycket annat som inte ska klippas och så vidare.

Vid något tillfälle för några år sedan när mina föräldrar var och hjälpte oss med trädgården övertygade de oss om att köpa en batteridriven trimmer. Det visade sig vara en smidig pryl, och vi använder den nu på en massa olika ställen.

Men jag började fundera över det där någon gång förra säsongen. Det trimmern gör är att den slår av saker med en plasttråd. Och plasttråden slits av allteftersom. Plasttråden är en förbrukningsvara – den tar slut.

Det innebär att vi fyller trädgården med små små bitar av plasttråd. Så små bitar att de inte syns.

Men det betyder ju inte att de inte finns…

Nu när trädgårdssäsongen är igång, och jag samtidigt börjat fundera kring onödig vardagsplast så kommer de där tankarna upp igen. Det känns inte bra. Var hamnar de där plastbitarna? Vad innehåller de? Hur lång tid tar det för dem att brytas ner?

Helst skulle jag förstås vilja slippa plasttråden helt. Samtidigt är trådtrimmern en ganska säker variant…? Finns det några vettiga alternativ? Finns det någon tillverkare som erbjuder trimmertråd av plast som är

  • tillverkad av förnybar råvara,
  • av plast som bryts ner snabbt när den hamnat på marken, samt
  • inte innehåller några farliga ämnen?

Det här tål att tänkas på. Jag har just nu ingen aning om hur jag bör lösa detta. Jag vill inte vara utan min trimmer – men jag trivs verkligen inte med att sprida små små plastbitar.

(För er som vill föreslå lie: näe, lie används inte på samma sätt som trimmer. Lien kräver högre vegetation, ger högre vegetation kvar, och funkar inte på riktigt lika knepiga ställen.)

 

Plastvardag – förvirrade tankar om plast

Det pågår ett plastuppror därute i sociala medievärlden. Ett #plastriot. Tanken är bland annat att minska mängden onödig vardagsplast. Både för att plasten fortfarande till allra största delen görs av petroleumolja, som är en begränsad resurs, och för den skada plasten gör när den hamnar som skräp i till exempel havet. Ja, för att bara nämna några plastrelaterade problem då.

Det är svårt det där.

Ja, alltså, det svåra är ju inte att göra något åt de saker som man själv tycker är helt onödiga. (Fast när det gäller plastkassar har jag skrivit förr om det där med minnet…) Gladpack, som det skrivits en del om, använder jag väldigt väldigt lite av. Ett annat problem jag sett nämnas är när man går och köper lunch ute men går tillbaka till kontoret för att äta den – men så gör jag aldrig; har jag väl tagit mig utanför kontoret till en lunchrestaurang tycker jag att jag lika gärna kan sitta där och äta den också. Både för att spara material och för att det är trevligare.

Men andra saker är mer komplicerade.

Plastpåsar till exempel. Inte plastkassar, utan plastpåsar. Enliters, tvåliters, treliters och enstaka sexliters. Sådana påsar använder vi en hel del:

  • Till bröd vi bakat själva. (Oftast enda sättet att få ekologiskt bröd och med ett innehåll vi vill ha.)
  • Till kött vi köper hem. Exempelvis köpte vi ju häromsistens ett ekolamm.
  • Till grönsaker, bär, svamp och annat som vi plockar, odlar etc och vill spara.
  • Till bönor och kikärter. Det händer enstaka gånger att jag kommer ihåg att lägga i blöt och koka själv, och då är det ju bättre att göra en större sats och så frysa in så att det finns till flera middagar.

Det vill säga användandet av dessa plastpåsar handlar ofta om att vi vill göra en miljöinsats. Jag vet inte om det är att betrakta som onödig plast? Folk överlevde ju helt klart innan plastpåsens tid, men jag vill ju inte riktigt tillbaka till den tiden. Och jag har ärligt talat ingen smidig lösning på hur man skulle göra istället. Eller har jag missat nåt?

Ja, plastburkar finns det ju också. De kan användas fler gånger (påsarna blir ju i det flesta fall engångs, och går sedan till återvinning, utom när det varit kött i dem), men i gengäld är det mycket mer plast i burkarna. Plastburkar är också en ganska väsentlig del av vardagsplasten, som jag skrivit om innan. Även där känner jag mig lite som ett frågetecken om vad jag ska göra. För jag har ju ändå ganska ofta med mig lunchlåda till jobbet (det går i perioder). Även där av miljöskäl. Ska jag ha en miljöanpassad lunch, där jag vet något om hur råvarorna framställts, så måste jag ta med lunchen hemifrån. Lunchen är dessutom min chans att öka ätandet av bönor och linser (som barnen inte vill ha). Men visst, självklart är det inte bra med en massa plastburkar. Både ur resurshänseende och vad gäller hälsa (angående vad plasten utsöndrar för ämnen i min mat).

För ja, visst köper vi en del avsiktliga matlådeplastburkar. Även om de flesta vi använder har innehållit glass, yoghurt eller nåt liknande.

Och om vi nu ska undvika plast, hur mycket mat kan vi då alls få hem från affären? Hur ska vi få hem det istället?

Visst, i en hel del situationer kan man förstås använda metallburkar istället. Men det är betydligt mindre smidigt. Och metall är ju inte heller okomplicerat – inga naturresurser är obegränsade, gruvdrift har sina problem och metallhantering är energikrävande. Visst, metallburkar kan återanvändas många gånger – fler än plastburkar – men ändå… Och det behövs rätt många burkar för att hantera matrester och diverse infrysning. För ja, matrester är ju en av de saker vi använder plastburkarna till. Och storkok av luncher.

Funkar det förresten att frysa in saker i plåtburkar? Eftersom man inte brukar göra det så antar jag att det har nackdelar?

Eller borde man övergå till att använda glasburkar till så mycket som möjligt, till exempel matrester och liknande? Fast då behövs det glasburkar i annan form.

För övrigt så skulle det vara ganska svårt att handla alls om man ska undvika plast, som det är nu. Försök handla hem turkisk yoghurt, creme fraiche, ketchup, eller för den delen kött, utan att komma hem med plastförpackning. Eller spackel och tapetklister.

Ju mer jag tänker runt plasten desto mer inser jag att ska man ta bort plasten ur vardagen så hamnar vi tillbaka i självhushållets tid, med jordkällare, saltad sill, torkat kött, bänkavälling och tillhörande problem med bristsjukdomar och smittor.

Och när jag tänker på saken så tycker jag egentligen att plast är en ganska vettig användning av petroleumet. Ja, jämfört med energiutvinning då – alltså att elda upp det, som bilbränsle, till husuppvärmning, till elproduktion. Energi kan vi producera på en massa andra sätt. Plast kan vi än så länge i väldigt begränsad utsträckning producera på annat sätt (men självklart måste vi jobba stenhårt med produktutveckling här!). När vi eldar upp olja har vi förbrukat den, men plasten kan vi använda många gånger innan den kasseras, och sedan kan den återvinnas.

Men det förutsätter förstås att vi använder plasten med förnuft. Att vi ser till att den inte hamnar i naturen och ställer till skada. Det hör ju till sånt som känns så självklart att det inte behöver sägas – men uppenbarligen är det inte det… Och att vi tänker oss för och prioriterar noga vad vi ska använda plasten till.