Monthly Archives: augusti 2012

Dryg golvolja

En gång i tiden oljade vi sovrumsgolvet däruppe. Nylagt trägolv, men egentligen inte ”riktigt golv”, utan vanlig jävla 28 mm råspont. Det var för snart fem år sedan, i september 2007.

Vi använde Kulturhantverkarnas golvolja. Linoljebaserad. Eller, ja, bara linolja, ”högt förädlad” sådan. Vi blev väldigt böjda med resultatet.

Men det hette att en flaska (liter) skulle räcka till 6-8 kvadratmeter. Så vi köpte två flaskor. Eller ja, i alla fall fanns det en halvfull och en oöppnad kvar ute i skåpet nu. Och eftersom vi var väldigt nöjda med resultatet så bestämde vi oss för att använda den kvarvarande golvoljan i matrummet, på det nya golvet.

Vi lyckades inte skruva upp den märkliga öppningen, som väl kleggat igen. Så jag tog till saxen. Herregud, den första, påbörjade flaskan måste ju ta slut nu, så det kvittar ju.

Nu har jag oljat matrummet. Typ 14 kvadratmeter eller nåt sånt. Det finns fortfarande olja kvar i den öppnade flaskan. Trots att jag verkligen inte snålat (tvärtom).

Hyland och flugspray bakom tapeten

Vi river bort gamla tapeter i matrummet.

Fula, tråkiga, trasiga färglösa tapeter. Och under dem äldre, mer spännande tapeter. River bort allt som lossnar – vilket ofta är stora kakor av många lager tapet.

På en del ställen – närmst dörren på en sida; närmst ytterväggen på en annan – sitter det tidningspapper underst. Vid dörren hittar jag notiser om gamla änkefrun som begravts och om Hyland som gör något i radion under hösten eller hur det nu var. Mot ytterdörren till hittar jag delar av något i stil med Land: det är mycket med lantbruksanknytning, som traktorer och förbättrade lastmöjligheter, och reklam för Gunnebostängsel och Flymaster –

FLUGMÄSTAREN GER DEM INGEN CHANS – det blir knockout från första trycket på den e-k-o-n-o-m-i-s-k-a ladugårds-aerosolen

med

6-dubbel-SUPER-PUNCH

(bekämpningsmedel mot flugor – numera förbjudet). Jag hittar datum på en av tidningssidorna: 29 mars 1961.

På ytterväggen sitter det masonit, har vi nu konstaterat (och inte treetex som i en del andra rum). Ovanför fönstren är masoniten bytt senare i en smal remsa, förmodligen i samband med att man bytte till ospröjsade fönster (en gissning är väl att alltsammans gjorts i början av 1960-talet? Det känns som att det borde stämma ganska bra med ”tandläkardörrarna” mellan matrum och vardagsrum); masoniten längre upp har fler lager tapet än det undre.  Läser på om masonit och treetex, och hittar bilder från en gammal treetexfabrik samt en text om svensk tillverkning av träfiberplattor från 1933!

Under tapeterna sitter det spik. Så vi har alltså knappast kvar de allra ursprungliga tapeterna ens som understa lager. På vissa ställen får man istället intrycket av att spikat fast tapeterna ;-) Och fästena för gardinstänger sitter under översta tapetlagret.

Jaha. Börjar väl bli dags att lägga sig. Mörkt är det i rummet också – ingen el där längre. Fast när man ska hitta var tapeten har släppt är det faktiskt en fördel med huvudsakligt mörker och små spots från sidan – då syns allt som tydliga skuggor :-)

(Egentligen skulle vi förbereda golvet för oljning, men det hann vi inte :-))

En lyxig dag

Lyx kan vara så mycket.

Barnen är hos farmor och farfar den här veckan. Jag jobbar hemifrån idag.

Inget hämta och lämna på dagis och fritids. Ingen restid i bil, buss eller tåg. Det vill säga massor med tid extra på morgonen. Sovmorgon. Äta frukost i lugn och ro.

Lunch: plocka solvarma tomater och rucola i trädgården. Koka lite quinoa. Riva lite parmesan, mortla lite vitlök, basilika och grovsalt. Blanda allt med olivolja och oliver. Sitta i solen i trädgården och äta.

Lyssna på skördetröskorna. Känna doften av nyskördat spannmål.

Fortsättning på Bamse och plastleksakerna

I början av sommaren gnällde jag på att Bamse skickade med plastskräp i form av en badboll.

I mitten av juli fick jag svar från Bamses redaktion:

Hej Sanne,

Tack för ditt mejl och dina åsikter. Det är förstås jätteviktigt för oss på redaktionen att få veta vad ni som köper och läser tidningen tycker.

Säkerhet är oerhört viktigt för Egmont och samtliga leksaker testas enligt europeiska leksaksdirektivet via ett externt testinstitut som heter SGS. Detta gäller även för den badboll som du skriver om. Efter att det kommit till vår kännedom att det förekommit lukt, så har vi återigen testat badbollar ur leveransen. I dagarna har vi fått svar på dessa tester och badbollen klarade både VOC-testet och SVHC-screeningen.

Du hittar vår code of conduct som även gäller för våra leverantörer på: http://www.egmont.com/About-Egmont-/Social-Responsibility/. Som en del av Egmonts code of conduct granskas alla fabriker kontinuerligt. Fabriken som producerade badbollen granskades senast i januari 2012.

Svar från mig:

Hej igen!

VOC vet jag vad det är, men vad är SVHC?

Även om plasten innehåller några speciellt hälsofarliga ämnen, så är det ändå plast. Varför skickar ni med onödiga plastprylar med tidningen? Det är en tidning han prenumererar på – inte leksaker!

Om ni inte tror att tidningen är bra nog så att ni måste sälja den med hjälp av prylar, så kanske ni bör se över tidningens innehåll istället…

Nå, jag har förklarat vad jag tycker ganska utförligt redan förra varvet, och du har bara kommenterat vissa detaljer, så jag gissar på att det inte är så meningsfullt att jag förklarar allt en gång till.

/Sanne

Och från Bamse igen:

Hej igen Sanne,

SVHC är en förkortning för ”œsubstances of very high concern”. Dessa substanser finns på en lista som ECHA (European Chemical Agency) har tagit fram och faller in under REACH-förordningen. Vid en screening av SVHC tar man alltså reda på om några nivåer av dessa substanser har överskridits i produkten.

Självklart är berättelserna i tidningen det allra viktigaste. Vi skickar med presenter ett par gånger om året eftersom det är uppskattat bland våra läsare. De presenter som återstår i år är adventskalender med nr 16 och väggkalender för 2013 med nr 17/18.

Om man vill kan man dock välja en prenumeration utan presenter. Vill du att jag ska ändra till sons prenumeration till en sådan?

Ja, det tål ju att tänkas på. Adventskalender och almanacka är ju trots allt hyfsat vettiga saker – jämfört med plastbadbollar. Men ändå…

ETC skriver också om Bamses plastskräp, om hur dåligt detta stämmer med den Bamse vi växte upp med – och om att Bamse tydligen kompenserar stinkbadbollen med mer skräp(!).

Ellos säger att jag ska slippa deras reklam

Efter att jag häromsistens klagat på oändliga mängder Ellos-kataloger svarade Ellos att jag skulle höra av mig med kunduppgifter igen. Den 27 juli skrev de

Från dagens datum gäller: Är du avanmäld från all pappersbaserad reklam och erbjudanden.

Det kan komma enstaka utskick 4-6 veckor till eftersom adresserna till utskicken tas ut en tid i förväg. Vi ber om överseende med det.

Vi ber om ursäkt för de eventuella problem enligt ovan har förosakat.

Och senare:

Det ska inte komma mer reklam även om du skulle beställa igen.

Så nu är det bara att vänta och se…

Posten ska inte längre dela ut gratistidningar?

För ett tag sedan ondgjorde jag mig över dessa gratistidningar som då och då dimper ner i brevlådan – de definieras inte som reklam och man kan därför inte stoppa dem med en nej tack till reklam-skylt.

Men i Råd & Rön nr 6 2012 (som kom tidigare i somras) så svarar Per Ljungberg, presschef på Posten, på en liknande kommentar:

Vi har nu i vår infört i våra avtal att vi inte delar ut gratistidningar till dem som inte vill ha dem. Sätt upp en skylt.

Det låter bra. Nu ska det bli spännande att se om vi slipper ”Vi i  villa”, ”Villaliv” och allt vad de heter.

Vattenposter på Malmöfestivalen – jag vill ha dem jämt!

Om en vecka börjar Malmöfestivalen. Massor med matstånd kommer att fylla Gustav Adolfs torg. I år serverar alla matstånd minst en vegetarisk rätt. Jättebra! Dessutom får matstånden inte sälja ”stilla” vatten.

Jag värnar om miljön och säljer inget vatten på flaska. Istället finns vattenkranar över hela festivalområdet med gratis och gott kranvatten från VA SYD. Ta med din flaska & fyll på!

kan man läsa i programbladet.

Underbart! Jag har ju skrivit om detta innan, både här och här: att enda anledningen till att jag köper vatten på flaska vid enstaka tillfällen är att jag behöver något att dricka och inte har något med mig.

Det är ju så det bör vara: när man är törstig så letar man upp en kran att hämta vatten ur. För kunde man på ett annat sätt gå in någonstans och be om ett glas vatten. Men i och med att det finns vatten på flaska att köpa så har det slutat vara okej att fråga efter ett glas vatten på slumpmässiga ställen.

Alltså, Malmöfestivalen: jättebra med kranar på festivalområdet under festivalen. Men Malmö – och alla andra kommuner – fortsätt efter festivalen! Jag vill ha dricksvattenkranar på strategiska ställen på stan alltid, inte bara under stora evenemang!

Vem ska man tro på – och hur ska man göra? Om lösenord.

Man ska inte lämna ut sina lösenord till någon. Aldrig förvara dem nerskrivna. Byta dem ofta. Ha olika lösenord till olika konton.

Självklart, eller hur? Saker vi fått lära oss i många år nu. Och med jämna mellanrum får vi ”facit” på effekter av att avslöja lösenord eller ha samma till flera olika saker, och så vidare.

Men nu. Nu har en flicka försvunnit i Norge. Och plötsligt dyker det upp uppmaningar på twitter. Om att man ska be sina barn skriva ner lösenord och användarnamn på lappar och stoppa i kuvert, så att man ska kunna använda dem om det verkligen behövs. Eller ja, det är inte bara barn som uppmanas göra så.

Uppmuntra alla i familjen att skriva ned användarnamn och lösenord till facebook, skype med mera och lägga i förslutet kuvert.

står det på en bild som skickas runt på twitter.

De där lösenorden som man egentligen aldrig får skriva ner, om man ska göra rätt. De där lösenorden som man ska byta ofta, om man ska göra rätt. De ska skrivas ner på en lapp och läggas undan i ett kuvert.

Ja, jag fattar varför. Jag fattar att det är bra att kunna komma åt all all ALL information om barnen försvinner och man behöver försöka ta reda på vad som hänt.

Men det känns ändå märkligt. För även om JAG kan

värdera förtroendet och öppna ENDAST i nödfall

så är det ju inte de som värderar förtroendet som är problemet i vanliga fall heller – inte jag och andra vettiga människor som är skälet till att lösenord är just lösenord.

Eller är det bara jag som tycker det här känns… motsägelsefullt?

Krabellor

Perfekta som jobbefika. Och häromsistens när vi fick fikagäster innan vi hunnit äta lunch fick de duga som lunch-fika-kombo.

Jag pratar om krabellor. Ja, så har de alltid hetat för mig, sedan barndomen. Men min bror, som träffat på dem i andra sammanhang än mig från början, kallar dem krabelurer. Sockerplättar har jag också hört dem kallas.

  • 1 ägg
  • 1 kaffekopp socker
  • 2 kaffekoppar vetemjöl
  • ½ tsk bakpulver
  • 1 kaffekopp mjölk

Vispa ihop. Smält smör i stekjärn, klicka ut och stek små plättar.

Vad kallar du dem?

Ja, det är okej att mina barn svär

Jag är uppvuxen med att man inte svär. Jag tror att jag var en bit över tjugo innan jag svor första gången. (Och det tog ytterligare några år innan min mamma hörde det – och blev lite småchockad.)

Idag har jag inga problem med att svära.

Förändringen hänger förstås delvis samman med mitt allmänna ifrågasättande av religionen jag vuxit upp med. Att man inte skulle svära hängde ju i grunden ihop med religion. Utan religiös tro fanns inga skäl att låta bli de där orden.

Idag ser jag klassiska svordomar som användbara förstärkningsord. Ord finns (oftast) för att de behövs. Och förstärkningsord behövs. Ibland behöver man uttrycka något riktigt kraftfullt. Försöker man ersätta svordomarna med andra ord, så blir ju de orden i praktiken också en sorts svordomar – och samtidigt får man inte till den där kraftfulla effekten som en ”riktig” svordom kan ge.

Jag ser alltså inga principiella skäl att inte svära. Och därför är det inte heller förbjudet för mina barn att svära. Varför skulle jag förbjuda dem? Jag skulle ju inte kunna försvara eller argumentera för den hållningen. Däremot har jag förklarat för dem att många andra människor, till exempel lärare och dagispersonal, inte tycker om när man svär, att de kan bli ledsna eller så, och att det därför är bra att låta bli att svära på skola och dagis och över huvud taget när man är med människor man inte vet vad de tycker i frågan. Och att om man har regler i till exempel skolan om att man inte får svära, så ska de givetvis följa reglerna. Men att hemma får de göra som de vill.

Grundprincipen är hänsyn och respekt för andra människor. Att inte i onödan göra andra människor ledsna, och att respektera att människor blir ledsna av olika saker. – Och självklart finns det ord som – trots att ord bara är ord – är helt olämpliga att använda, på grund av andra sorters laddning. Men då handlar det inte om (att de är) svordomar.

Jag har för mig att jag hört åttaåringen svära kanske en eller ett par gånger. Totalt, alltså. Men jag kan också minnas fel.