Tag Archives: byggnadsvård

Vervel och verklighet

Jag klurar på fastsättning av fönstren i verandan som vi håller på att renovera (eller ja, bygga upp på nytt, är väl en rimligare beskrivning). Och givet förutsättningarna så lutar mycket åt att det vettiga sättet att sätta fast fönstren är att göra på samma sätt som i den veranda vi redan renoverat. Det vill säga så här:

vervel

Men minnet är kasst. Vad heter egentligen sådana där som de är fastsatta med…? Dessutom var det ju älsklingen som fixade med de bitarna, så namnet hann nog nötas in bättre hos honom än hos mig.

Eftersom jag inte kunde komma på vad de heter, så gav jag mig ut på hal is: la ut en bild på twitter, taggade med byggnadsvård och hoppades på svar.

Det fick jag:

Vandalism.

Ja, för folk som ägnar sig åt byggnadsvård tycker det är vandalism att använda den sortens skruv som vi använt. Och om man nu syndat och använt fel sorts skruv så borde man i alla fall måla de stackars skruvarna svarta så att de inte syns. För det är viktigare att skruvarna ser rätt ut än att det är praktiskt för den som någon gång i framtiden behöver kunna skruva loss skruvarna. Och det är viktigare att se till att skruvarna ser rätt ut än att man fortsätter att ta hand om andra delar av huset som behöver skötas om. Eller att man hinner med att leva någon gång ibland. Och så vidare.

Och ja, jag är väldigt allergisk mot den sortens renlärig byggnadsvård. (Han som skrev det skulle säkert hävda att han skämtade. Det hävdar folk alltid när man tar illa upp eller reagerar på det någon sagt/skrivit.) Dessutom tror jag den har förbannat lite med verkligheten att göra. De som byggde hus av det slaget vi bor i höll aldrig på på det där sättet med att saker skulle vara ”rätt” utifrån exakt tid och stil och regler. De byggde allt eftersom tiden och pengarna fanns. De byggde av det som fanns att tillgå. Vi har ett hus där golvbjälkarna i ett rum bestod av delar av en gammal vävstol, ett hus där man återanvänt fönster och dörrar från andra ställen, ett hus där man fixat med fusklösningar efter hand och utifrån behov. Man har löst saker på mest praktiska sätt sedan huset började byggas på 1920-talet. Det är den byggnadstraditionen huset är byggt i. Och ärligt talat tror jag de allra flesta gamla hus är byggda i den traditionen. Man tager vad man haver och vad tidsepoken erbjuder och gör det bästa möjliga av det. Enda undantaget är förmodligen högreståndsbyggnader.

Så ja, jag är förbannat allergisk mot byggnadsvårdsrenlärighet. Precis som all annan renlärighet. Och det stör mig med renlärighet som anses viktigare än att ägna sig åt viktiga saker. Oavsett om det handlar om att ha en viss mössa på sig eller om det handlar om att ha en viss sorts skruv.

För övrigt har jag även suttit och letat efter lämpliga vinkeljärn till att få ihop verandabygget. För att kunna få ihop det utan för mycket krångel på de förutsättningar som råder så behövs det en del vinkeljärn. Och de kommer sannolikt att behöva sitta synligt. Och då kunde de gott få vara lite snyggare än standardmässiga galvade. Men se det där är ett område där det är väldigt ont om snyggsaker. Och ja, det har jag egentligen konstaterat många gånger förr. Det kan gå att hitta ganska klena och väldigt smala och ganska fula, som i alla fall är rostfria. Men that’s it. Inga snyggvarianter. Byggnadsvårdsbutikerna tycks ha oändliga mängder med snyggbeslag. Men grundprincipen där är alltid renlärighet. Saker som funnits under en viss tid. Och under de där tiderna använde man inte vinkeljärn. Alltså finns det inga snygga vinkeljärn.

Nå. Jag envisas med att hänga kvar här i min ickerenläriga mittsfär. Och jag lyckades till slut själv hitta vad en sådan där sak jag behöver till fönsterfästning heter. Den heter vervel. Och till den hör även en slittråd. Logiskt, va? ;-)

Previously i samma ämne:

Vi bor inte i ett museum.

Religiösa fanatiker.

Vi bor inte i ett museum

Vi bor i ett gammalt hus. Halvgammalt. Inte jättegammalt. Officiellt är det byggt 1925, men det är nog snarast det år man började bygga, och sedan är det tillbyggt i omgångar. Och en del av det byggmaterial man använt när man byggt är nog återanvänt från äldre byggnader. Vårt hus är alltså lite av en mischmasch av tidsåldrar. Inte från så väldigt utpridda tidsepoker, men ändå.

När vi renoverar gillar vi att använda traditionella byggmaterial. Linoljefärg och kalkbruk och sånt. För att det är sånt som funkat bra under lång tid och har klara fördelar. Och för att det funkar bra på ett hus av den här åldern och typen och ihop med de material som finns i huset. Och för att det är snyggt.

Och vissa saker tycker vi om att välja i en stil som stämmer med husets ålder. De fönster som vi kompletterat med har vi köpt som spröjsade. Vi har bevarat de snygga brädtaken med ”trästuckatur”. Vi valde en gammal tapet i nytryck till matrummet. Vi gillar den stil som tidsmässigt stämmer med huset och vi vill gärna ha kvar den känslan.

Därmed händer det också att vi köper saker från byggnadsvårdsbutiker. För att det är snygga saker och för att det är de material vi vill ha.

Däremot är vi inte ett dugg intresserade av att museifiera vårt hus. Ja alltså, bara köra på material och produkter som är kopior av det som fanns när vårt hus var nytt. (Vilken epok skulle man ens räkna huset till, med tanke på dess historik?) Att bara köpa sådana ”återskapade” grejer blir oerhört dyrt. Dessutom blir det rätt opraktiskt. Och då menar jag inte bara den tid man skulle behöva lägga på att skaffa sakerna. Utan framför allt är det ju så att det skett en viss utveckling sedan det här huset byggdes. Även en hel del positiv utveckling. Och som sagt var, vårt hus är inte ett museum, och alltså finns det inget vettigt skäl till att vi inte skulle ta in en del nya moderna saker.

Det har folk nämligen alltid gjort. Tagit till sig nya lösningar och idéer och anpassat det befintliga till nya förutsättningar och utifrån nya möjligheter. Ibland har det gått snabbt och ibland långsamt. Men förr eller senare sker det.

De som bott i huset före oss skulle ärligt talat tycka vi vore idioter om vi inte använde en del moderna material och lösningar. Skulle vi vara tidstypiska skulle vi till exempel använda spårskruv överallt (huva!) och absolut inga skruvdragare. Eller ännu hellre spika fast allting. – Och ärligt talat, på vilket sätt skulle något bli bättre av det, när vi nu kan använda moderna skruvar och skruvdragare och istället få tid över till att ta bättre hand om huset?

Visst finns det hus som verkligen kan agera museer och representera en viss tidsålder och som därför kan vara bra att restaurera så mycket som möjligt i tidsenliga material etc. Men det måste vara ganska få hus där det verkligen är relevant. Inte varenda kåk som är äldre än från 1970-talet.

Religiösa fanatiker

Vi har ett gammalt hus. Ett hus som heter att det är byggt 1925, men det är byggt i omgångar – så det är väl att betrakta som ”byggår 1925 och framåt”.

Huset är byggt av blandade material. Stommen är i huvudsak tegel – bränt och obränt – med putsad yta. Putsningarna har nog ursprungligen gjorts med kalkbruk på utsidan. På insidan med lerklining och kalkbruk. Men sedan har det byggts till och lagats med alla möjliga sorters bruk och puts och spackel och annat.

Detsamma gäller färgerna som använts. Utsidan är nog urpsrungligen målad med kalkfärg. Snickerier förmodligen med linoljefärg och limfärg. Men sedan kompletterat och renoverat och fixtas md vad man hade hemma eller tillgängligt eller vad som var billigt eller vad som föll dem in. Ja, en hel del är målat med plastfärg av sämsta slag och andra märkliga färgkvaliteter. Eller vad sägs om dörrar där gångjärnen egentligen rostat men som ändå hänger ihop – helt och hållet p.g.a. färgen?

Vårt hus är ett mischmasch. En stor klump av blandmaterial, oavsett vilken aspekt vi talar om.

Men vi tycker det är kul att använda traditionella material. Vi målar de flesta trädelar med linoljefärg. Vi har målat ett helt rum med hemblandad äggoljetempera. Vi använder kalkbruk när vi putsar så långt det är praktiskt möjligt.

När det gäller köket har vi dock resonerat och kommit fram till att vi vill använda moderna färger. VI är inga fanatiker, och i det här fallet finns det goda skäl att frångå.

  • Vi har en ettåring och vill inte utsätta honom för linoljefärgsångor i onödan
  • Vi behöver korta torktiderna för att kunna jobba på i det tempo som behövs för att vi ska kunna bli klara på semestern (vilket verkligen är en nödvändighet när man har småbarn)
  • Vi vill korta torktiderna för att det ska funka att måla golv – när man måste passera köket för att t.ex. komma till badrummet eller för att ens kunna ta sig genom huset så vill man att det ska vara över på så få timmar som möjligt
  • I ett kök vill vi ha moderna färger med moderna egenskaper och tålighet. Jag gillar inte hur linoljefärg reagerar när man spiller vatten på den…

Alltså: vi gillar att använda traditionella material, men vi är inga fanatiker.

Men så råkar man nämna för någon att man gjort detta val denna gång (på ett forum). Bara för att kunna förtydliga en fråga om torktiden för kalkbruk.
Nä, jag skulle aldrig ha… För då dyker de religiösa byggnadsvårdsfanatikerna upp. ”Men varför ska ni inte…?” ”Och annars skulle ni ju kunna…?” Lika fanatiska som t.ex. amningsfanatiker…

Kanske därför jag så sällan frågar saker i forum numera. Folk kan inte nöja sig med att svara på det man frågar.