Tag Archives: vardagsrum/veranda nr 2

Sådana där jobbiga fönsterdetaljer jag egentligen inte alls orkar engagera mig i nu

Jag har ju skrapat och påbörjat målning av en drös fönster till verandan. Fönstren är köpta begagnade – vi fick totalt 18 fönsterbågar (tror jag det är) för en spottstyver. Tio av dem är nog egentligen gamla innanfönster, och eftersom det är tio vi behöver så har jag satsat på dessa tio i första hand. Jag har vid det här laget skrapat åtta av dessa – och målat en strykning på ena sidan, och mamma har kittat dem.

Gott så.

Medan man står och fixar med fönstren upptäcker man efterhand egenheter. Egenheter som sannolikt har att göra med att de fungerat som innanfönster. Egenheter som man ignorerar, för man tänker att jaja, jag ska ju använda dem oavsett, och det är i alla fall lika bra att jobba på, och det löser sig nog… och så knuffar man det framför sig.

(Hade älsklingen levt hade jag diskuterat det med honom. Berättat om mina iattagelser allt eftersom, så att det kunnat ligga och mala i hans huvud lika väl som i mitt, så att vi hade kunnat bolla tankar om det vid alla möjliga slumpmässiga tillfällen. Och kanske komma fram till något, eller i alla fall balansera funderingar och väga aspekter och komma fram till om vi behövde fråga någon annan eller kanske bara komma fram till en lösning som dög bra nog för oss båda.)

Till exempel har de flesta av fönstren två metallmojar som sticker ut från ena långsidan, ungefär som Ikeapluppar till Billyhyllor, fast fastsittande:

IMG_4160

Och på andra långsidan, på korrelerande plats, hål rakt genom fönsterbågsträet:

IMG_4162

Metallpinnen har jag tänkt att man väl bör kunna såga av med vinkelslip?

Men borde jag fylla igen hålen på andra sidan med något? Kitt kanske?

Det som är knepigare är uttagen på ena sidan av fönsterbågen.
Ja, alltså, hur förklarar man det här?
Fönstren har alltså det här formatet:

fönster

Bredden är 51 cm och några mm. Men tittar man närmre på det, så är träramen liksom bredare på ena sidan om glasrutorna. På ena sidan är bredden ungefär 3,7 cm; på andra sidan är bredden ungefär en cm mer. Fast bara genom halva träets tjocklek.

Svårt att förstå, va? Blir det bättre med de här bilderna? Smala sidan överst, breda sidan underst.

IMG_4159 IMG_4158
Min gissning är att man sågat bort delar av fönstren för att anpassa till det man behövde. På ena sidan har man sågat bort den yttersta cm; på andra sidan har man sågat bort en cm men liksom bara genom halva bågen. Hänger du med? Men det är bara min gissning, baserad bland annat på närheten från ytterkant till de plugg som fogar ihop bågen.

Det här behöver man ju förhålla sig till – eftersom det påverkar målning av fönster och hur fönstren i slutändan ska monteras.

Det hela kompliceras ytterligare av att hälften av de tio fönstren (om jag räknat rätt) har sin bredaste sida på kittsidan (som ska sitta utåt) och resten har bredast sida på den sida som ska vara inåt…

IMG_4161

Utöver detta har jag ju att fundera över vad som ska målas grönt och vad som ska målas vitt. För fönstren ska vara kromoxidgröna på utsidan (som allt annat på det här huset) och vita på insidan. Och jag har ju egentligen inte riktigt koll på hur de ska sättas fast, och då är det svårt att veta hur man ska göra med ”sidorna”. Men jag gissar på att jag kör grönt bara på utsidan i nuläget.

De andra bitarna – metallpinnarna, hålen och så den långa ”rännan” på var sida fönstren – är de knepiga bitarna. På riktigt. Och jag gissar på att det bör tas ställning till detta innan jag kommer för långt…

Grund

Igår var vänner här och påbörjade gjutning på verandan. De gamla grundstenarna står kvar, men ovanpå dem gjuts en tilljämning, för att sedan kunna mura med lecablock.

Och en annan vän passade på att städa tvättstugan <3

Åtta

Åtta fönster skrapade och oljade.

Fem fönster kittade (av mamma).

Mer själsgegga en fredag i juli när hjärtat värker

Sju fönster skrapade. Sex fönster målade ett första varv på ena sidan.

Det går långsamt. Och hela kroppen har sådan där sorgspänning. Jag är i desperat behov av massage.

Själen och hjärtat värker. Det finns ingen glädje. Världen, eller bara jag, är varm och klibbig. Jag väller över av tårar.

Du finns här så levande i mitt själ och min hjärta, och jag måste hela tiden påminna mig, igen och igen, om hur förbannat död du är.

Medan jag målar fönster ser jag de mogna tomaterna, och jag ser dem mest som ett problem som måste lösas. Ingen glädje.

Jag behöver planera saker. Bestämma saker. Men jag är inte kapabel. Jag orkar inte. Det finns ingen kraft till sånt.

Och det enda jag egentligen ser fram emot är att få gravstenen på plats.

Trösklar och tjurar

Det är så många trösklar man måste över. Det är så många tjurar man måste ta vid hornen när man blivit ensam. Och i nuläget känns stundtals minsta lilla kalv som en gigantisk Ferdinand som just stuckit sig på ett bi.

Jag orkar inte hantera alla tjurarna. Jag räcker inte till. Jag fuskar och kör fullösningar.

Jag vet att jag borde ta Ferdinandkalven vid hornen och öva på att köra hem byggvaror med släp. Men jag kan inte tvinga mig att klara för mycket på en gång just nu, för jag håller ändå på att brista gång efter annan.

Så idag har jag forslat hem 40 lecablock i bilen. Och lite armeringsjärn. Det blev två rundor med bilen. Plus att en vän körde murbrukssäckar i sin bil.

Det var tungt nog ändå. Mentalt sätt var det jättetungt. Massor av sådan här komma till skott och få gjort och behöva kunna diskutera med personalen på byggstället om det jag skulle köpa. Massor av sådan här greja med renovering jag inte kan dela med dig och inte kan uppleva resultatet med dig. Massor med det här måste genomföras och jag måste agera någon sorts projektledare fast jag gråter inombords.

Och jag handlade där vi brukar handla. Det var inte billigast, men skillnaden var inte väldigt stor. Och jag är så tacksam för servicen och bemötanden. För när jag står där och egentligen går sönder inombords så blir jag i alla fall vettigt bemött och får fantastisk hjälp, och det är en självklarhet.

Men jag kan förstå de som i ett läge som det här sätter sig med ett glas alkoholhaltig dryck för att trösta sig – och sedan låter det bli en vana. Jag förstår det.

Surt brott

Och så tycker man att man fått rutin på fönsterskrapandet. Men så går bladet i fönsterskrapan av – bladet sitter fortfarade kvar, men har en spricka mitt igenom, rakt av. (Inte den nya specialskrapan utan den raka till större ytor.)

Så man åker till byggmarknade nere i byn för att köpa nytt blad, för det är där skrapan är köpt. Och man får fatt i den sista de har av den sorten och betalar åttio spänn för den och åker hem och monterar i den, men ser att man inte fått till det riktigt rätt utan skruvar loss den igen och tappar bladet ner i betonggolvet – och bladet går rakt av. Eller ja, något mer snett än det förra var av.

Fönsterstatus

Skrapat och oljat sex av de tio fönster jag behöver. Målat fyra av dem vita ett första varv på ena sidan.

Efter ett tag får man lite rutin på det. Får till en arbetsordning. Och lär sig saker som att när man har oljat och låtit det dra en stund så kan man pilla bort mer av kittkanten.

Fönster

Facebooks minnesfunktion påminner mig om fönstren i orangeriet: fönstren som vi förra sommaren rev ut de gamla, köpte nya, målade och satte in – det första tydligen på plats idag för ett år sedan.

Vi hann så många saker under det där knappa extra året du fick, det slår mig gång på gång och fascinerar mig väldigt. Jag är så glad över det alltsammans.

Och jag står och fixar med andra fönster, fönster till verandan. Jag har skrapat nästan fem av de totalt tio, och har målat vitt första strykning på ena sidan på tre. Jag står i orangeriet och målar.

Och jag saknar dig. Jag vill kunna diskutera de här fönstrens egenheter och om jag tänker rätt i att vi löser det efterhand, jag vill fråga dig vilket glasmästeri det var du beställde kompletterande rutor från, jag vill visa dig det jag åstadkommer och diskutera småsaker…

Jag är så glad för den tid vi fick och alt vi hann och allt vi gjorde. Jag är så ledsen över att inte ha dig här längre. Jag står i allt detta vi åstadkommit tillsammans och gläds och plågas på samma gång.

Fönsterfunderingar

Jag håller på att skrapa det fjärde av de tio fönster jag behöver till verandan. Fast jag funderar på om jag borde börja måla ett par av dem. För det finns inte riktigt plats att ha hur många fönster som helst på bra målningsplatser. Två fönster åt gången att måla är nog lagom.

Visserligen är de inte kittade än. Mamma har sagt hon kan hjälpa mig med det. Och hon är ju inte här nu. Men jag kan ju börja måla den andra sidan i vilket fall?

Då inser jag plötsligt att jag ju måste ha koll på det här med ut- och insida. För insidan ska vara vit och utsidan grön. Men det är den kittade som ska vara utåt?

Å andra sidan har ju en del av de fönster vi köpt nya varit vitgrundade runtom. Så det är ju inte värre än att jag målar vitt till att börja med. Kan ju alltid måla över.

Och innan konstruktionen är klar kommer jag ju ändå inte helt säkert veta vilka delar som hamnar hur och om ”sidorna” ska vara gröna eller vita…

Nå. Jag kan ju skrapa klart fönster fyra innan jag börjar måla?

TILLÄGG en stund senare:

Fast om jag ska börja måla sidan utan kitt, så måste jag vända på fönstren, så att kittsidan kommer neråt. Och eftersom jag pillat bort så mycket kitt som möjligt så innebär det att rutorna kanske trillar loss?

Hur man än vänder fönstren har man problem åt nåt håll?

Renoveringsstatus veranda och sånt där

Ja, som sagt var, jag skrapar fönster och oljar. Bit för bit.

Det är fascinerande. Jag tror det är väldigt bra kvalitet på de här fönstren. Vilket bland annat märks genom att träet inte suger. Jag är liksom van vid att när man oljar trä – oavsett om det är nya saker eller gamla som ska åtgärdas – så suger träet en hel del. Men det här stabila fina gamla träet suger väldigt lite.

Och så har det varit en snickare här och tittat, både på dörren ut från vardagsrummet till verandan och på själva verandan. Han säger att han tror det ska gå att få ordning på dörren i vardagsrummet, lite fix på dörren och lite fix på tröskeln. Och det låter som att han vet vad han pratar om – och han förstod till fullo att jag vill kunna ha kvar dörren med de befintliga glasen.

Och så tittade vi på det här med dörr på själva verandan också och diskuterade lösningar och så. Så han ska komma med prisförslag på båda delarna i nästa vecka någon gång. Och det kändes som att han i alla fall var på samma våglängd när det gäller inställning till renovering och utseende och material och känsla… eller så.