Tag Archives: kläder

Röda lappar på knäna

Erfarenhetsmässigt kan jag meddela att jeans till barn i tre-fyraårsåldern inte håller helt igenom det tidsspann två barn använder dem (fattade ni den meningen). Knäna tar slut. Alltså lagar jag många jeansknän åt minstingen. (Och till barn i sju-åttaårsåldern håller de oftast inte förbi ett barn. Många knän blir det…) Ganska ofta gör jag lapparna lite mer kreativa genom att forma em som hjärtan eller nåt sånt.

Idag skulle jag dessutom laga ett par byxor som hade hål på båda knäna, men där det ena knät sedan innan var lagat med ett hjärta; det var alltså ett nytt hål bredvid det gamla hjärtat. Och då kändes det märkligt att sätta en ny lapp som täckte den gamla. Så därför kände jag behov av att skoja till det lite extra.

Det blev lappar i illrött tyg (inte jeanstyg). På knät som inte var lagat innan blev det en rund lapp. På hjärtknät blev det en lapp med lite märklig form, som ett tillplattat hjärta utan spets, som delvis men inte helt täckte hjärtat.

Byxägaren dök upp medan jag grejade med detta och hade lite synpunkter, och efter lite resonerande fick den konstiga lappen ögon, näsa och mun också. Och jag fick en tittapåare under tiden jag nålade och sydde – han älskar att titta på när jag syr och lagar: fråga om hur allt funkar, bevaka och ”hjälpa till”.

Och sedan var han ruskigt nöjd, bortsett från en sak: det behövdes ju ögon-näsa-mun även på den andra lappen!

Men det får vi ta imorrn, för då var det redan väldigt mycket läggdags.

Kläder eller accessoarer?

Jag letar jacka till åttaåringen. Den han har börjar bli lite liten. Men han vill helst ha något som är ungefär likadant som den han har: typ olivgrön, enkel, i grovt bomullstyg.

Det finns inte.

Jag har kollat ett antal affärer, och letat på nätet, men jag hittar inget av den typen. Det är väl inte modernt. Jackor till stora barn ska nu vara av två typer. Den ena typen är funktionsjackor, som ska skydd mot både vind och vatten. Tunna märkliga material. Konstiga färger. Och vad ska han med sådana multifunktionsjackor? Han ska ha jackan när han leker på rasterna,när han är ute i trädgården hemma, när han är hos kompisar – inte för strapatser på bergstoppar. Regnar det tar han på sig regnjackan.

Den andra typen är de könskodade, som finns i typ 1 och 2. Typ 1 är stora, bylsiga (konvexa), skateiga (?), med psykedeliska hysteriska mönster i massor med färger. Typ 2 är istället konkava, gärna med ett bälte i den markerade midjan, oftast enfärgade, i rosa eller någon likartad färg.

Det är dessa jackor som är moderna. Andra finns i princip inte.

Ändå passar jag på att kolla några affärer till på vägen från jobbet till tåget. Inne på H&M inser jag efter en stunds letande att det i princip inte finns några jackor alls på pojksidan – bortsett från en skinnimitationsgrej, en kavajliknande sak och några jackor jag skulle kalla regnjackor (men det är de nog inte).

Och då slår det mig plötsligt: Klädaffärerna av idag säljer inte kläder. De säljer modeaccessoarer. Visst, de där accessoarerna har ibland stora likheter med kläder, och en hel del av dem kan användas som kläder. Men klädaffärerna har ingen ambition att man ska kunna köpa de kläder man behöver hos dem.

Det är ju på sätt och vis begripligt. Man tjänar förstås mer pengar på att sälja mer. Och om folk bara köpte de kläder de behövde, så skulle klädkedjorna behöva minska rejält. Självklart är det lönsammare att få folk att köpa nya ”kläder”=accessoarer varje år. Det kan man göra genom att kalla det mode. Och det funkar ju att göra så, för de flesta kan numera inte sy sina egna kläder. Vi är utlämnade åt det affärerna säljer. Vill du ha en jacka så får du köpa det som finns – för vem går hem och syr en jacka? Även om man har kompetensen så sticker man ut för mycket från mängden, och det är det inte alla som vågar.

Vi får vänta med att köpa jacka. Åttaåringen själv tycker att den funkar ett tag till, han gillar sin jacka. Har vi tur så kanske nästa år bjuder på ett vettigt jackmode.

Gillar du kläder, mode och shopping – och bryr dig om miljön? Då är klädbytardagen något för dig!

Själv är jag inte så intresserad av mode, och jag tycker om ungefär samma kläder hela tiden. Jag tycker att de allra flesta kläder som finns i klädaffärerna är fula, märkliga eller ointressanta. De kläder jag köper hänger oftast med ganska länge, och när jag väl vill göra mig av med dem så har de oftast ett skick som ingen annan vill ha heller.

Därför känns inte klädbytardagar som något för mig. Jag har inget jag vill byta bort, och jag räknar inte med att hitta något jag är intresserad av. Jag behåller helt enkelt hellre mina kläder.

Men jag inser ju att jag kanske inte är så genomsnittlig. Ni är många därute som gillar det som är modernt och som vill byta kläder ofta. Och en hel del av er är förhoppningsvis samtidigt bekymrade över detta ur ett miljöhänseende (du vet konsumtionshysteri, slit och släng, resursförbrukning, energiåtgång, ekologiskt fotavtryck och så vidare).

För er är klädbytardagar ett ypperligt tillfälle!

Den 21 april, alltså på lördag om en vecka, ordnar Naturskyddsföreningen klädbyten på många ställen i landet. Man tar med sig kläder man inte längre vill ha – hela och rena förstås – och kan byta till sig andra spännande kläder. Så här skriver Mona Wallin, webbredaktör på Naturskyddsföreningen:

By ut din garderob på klädbytardagen

Hör du till de som alltför ofta suckar över din garderob? Är du är trött på de kläder du har och trött på att lägga ner en massa pengar på att köpa nya hela tiden? Eller hör du till de som inte hinner sucka över det gamla för du springer ständigt i klädaffärer och hittar nytt? Oavsett vilket vill Naturskyddsföreningen välkomna dig till Sveriges största klädbytardag.

På över 60 orter i Sverige ordnas det klädbyten lördagen den 21 april. Konceptet är enkelt och glömmer du plånboken hemma behöver du inte oroa dig, allt är helt kostnadsfritt. Du tar helt enkelt med dig några av de plagg du tröttnat på, trots att de är fräscha och fina, och byter på plats mot plagg som någon annan tröttnat på. Valutan på klädbytardagen är klädbytarbrickor som du får när du lämnar in dina plagg på plats.

Varför klädbytardag?Klädindustrin drabbar miljö och människor hårt genom att förbruka mängder av råvaror och kemikalier i dåliga arbetsmiljöer. Samtidigt shoppar svenskar allt mer, trots redan överfyllda hyllor. Att använda begagnat istället för att köpa nytt är ett roligt och miljösmart sätt att hålla garderoben uppdaterad. Med en klädbytardag blir det ännu bättre.

Hitta din närmsta klädbytardag eller titta på bilder från förra året. Eller se musikvideon, gjord av Aron Schoug.

Bra bok om att minska energiförbrukningen i gamla hus

Jag läser just nu Energiboken från Svenska byggnadsvårdsföreningen. Jag vill varmt (!) rekommendera den till alla som har eller tänkt skaffa ett gammalt (= inte helt nytt) hus. Det här är boken jag själv önskar att vi hade haft för tio år sedan.

För visst ska man spara energi – vilket när det kommer till hus till stor del handlar om att minska uppvärmningsbehovet. Men det finns andra vägar än att tilläggsisolera eller byta till hypermoderna fönster. Det handlar om saker som tätning av springor, klä sig tillräckligt varmt (en yllekofta är en bra investering!), dra ner värmen i de rum man inte är i och att dra ner rullgardinerna på natten. Investeringar ska vägas mot de utsläpp som görs vid tillverkningen och hur länge investeringen kan väntas hålla – samt inte minst den påverkan den har på hållbarheten hos huset ifråga. Att bevara funktionella hus är också en resursfråga.

Och för den som ska isolera (för självklart behövs det ibland) finns en ordentlig genomgång av olika isoleringsmaterial, med deras för- och nackdelar. Det är något helt annat än den bristfäliga information man får genom att fråga på byggmarknader och läsa villatidningar… Ja, jag känner mig trots allt fortfarande nöjd med våra val, baserat på förutsättningarna i vårt fall, men jag hade velat ha mer saklig och oberoende info, och mer kunskap.

Alltså: om du har ett gammalt hus eller tänkt skaffa det – läs den här boken!

Om mod och mode

Jag har aldrig brytt mig om mode.

Nä, så får man ju inte säga.

”Det är klart du bryr dig.”

”Självklart blir vi alla påverkade.”

Tja, det beror ju på vad man menar.

Men jo, jag har min klädsmak. Den förändras självklart – jag har inte samma klädsmak nu som på högstadiet – men mycket långsammare än modets växlingar. På mellan- och högstadiet var min klädsmak långt mer avvikande från modet än idag. Jag stod upp för min klädsmak, sydde själv och utstod spott och spe (okej, det var nog mest spe) för min smak.

Idag klär jag mig inte direkt avvikande. Jag orkar inte längre; det var länge sedan jag orkade. Eller, det är inte lika betydelsefullt för mig med kläder längre.

Men jag har fortfarande min smak, även om det inte är samma smak som då. Jag klär mig i kläder jag gillar. Andra kläder köper jag inte och tar inte på mig. Oavsett mode.

Det innebär att vissa år sammanfaller modet hyfsat väl med vad jag gillar. Det vill säga de åren hittar jag fler klädesplagg än jag behöver som jag gillar. (Det säger ju dock inte så mycket; man behöver inte så många plagg på ett år, och det är ändå så att de flesta kläder inte intresserar mig och en del är hemska.) Dessa år kämpar jag med att inte förköpa mig. Andra år (de flesta år) är det istället ytterst få plagg jag tycker är ens acceptabla och fruktansvärda mängder med kläder jag inte förstår att folk vill ta på sig. Dessa år är jag tacksam om jag kan hitta baströjor och jeans jag gillar, så att jag kan fylla på när saker slits ut. Och ibland blir jag förstås tvungen att köpa saker jag inte helt gillar, därför att de är de bästa av de alternativ som erbjuds vid det tillfället.

Så ja, modet påverkar mig. Det påverkar ju vad som finns tillgängligt, och utifrån detta tillgängliga är jag tvungen att välja om jag inte själv ids sy (och det ids jag inte så ofta nuförtiden).

Modet påverkar också vad folk i allmänhet accepterar. Så beroende på vad modet för stunden dikterar blir det olika svårt, eller krävande, för mig att tillåta mig att klä mig som jag vill. Att avvika kräver ju som bekant att man pallar med mentalt stryk. Att avvika från modet kräver mod ;-)

Vad gäller det här med tillgänglighet så stör det mig. För jag tänker trots allt på kläder som något med en funktion: något som ska skydda och ge värme, typ. Och funktionellt settborde folk ha ungefär liknande behov från år till år. Till exempel bör det rimligen alltid finnas behov av normala byxor (vilket man ju alltså inte kan tro vissa år i affärerna). Andra saker har man behov av beroende på ens livssituation, hälsostatus etc. ”Mammakläder” (borde heta gravidkläder…) har ju de som är gravida behov av, när de är gravida. Men nä, det är tydligen också en modegrej, det märkte jag vid mina båda graviditeter: när jag var gravid andra gången så var det uppenbarligen mycket mer modernt att vara gravid och många fler affärer hade mammakläder.

Och långkoftor har jag inte känt behov av innan. Men nu när jag har ont i ryggen är det jättebra med något varmt som går ner om ryggen. Och tack och lov har jag en långkofta som mamma lånade mig när lillplutt var liten och jag ville ha något varmt men öppet fram att amma i. Den är rätt sliten, koftan. Det kunde vara läge att skaffa en till, innan den gamla helt lägger av, eller ändå, för att ha något att byta. Och långkoftor har jag ju sett i affärerna.

Jaså, jaha, det var visst för några år sedan? Det var då det var modernt… inte nu.

För övrigt skrev Sydsvenskan om leggings häromdagen :-)

Stödköp

Vi har ett begrepp i vår familj som heter stödköp. Det är när vi köper något vi kanske egentligen inte riktigt behöver, eller inte behöver just för stunden, eller köper något lyxigare än vi egentligen just för stunden var ute efter, för att gynna försäljarens goda initiativ.

Som om vår lokala lilla mataffär tar hem någon ekologisk vara som inte funnits hemma innan och som man kan anta att det nog inte är någon större efterfrågan på. Då finns det en poäng med att vi köper, för att de inte ska stå där med en massa saker de får slänga för att ingen köpte det – för i så fall minskar chansen att ta de har hem något ekologiskt fler gånger.

Samma sak om klädaffären på vår ort tar hem ekologiska barnkläder. Även om barnen har vad de behöver, och det bästa för miljön vore att inte köpa mer kläder än nödvändigt, så ser jag då en poäng med att visa att ja, kunderna vill ha det ekologiska. Och så köper jag en tröja eller två ändå.

Och det kan även gälla de stora kedjorna. Även Lindex och H&M behöver ju faktiskt se att det inte bara är tomt snack att kunderna vill ha miljöbättre produkter. Om bara de som skiter i miljön handlar och de som bryr sig om miljön bara köper begagnat, så kommer vi ju aldrig nånstans.

Och ja, jag har ändå dåligt samvete när jag köper nåt vi verkligen inte behöver. Men dåligt samvete har jag i vilket fall, eftersom det aldrig går att göra rätt ur alla perspektiv. Och då väljer jag ändå det jag tror driver utvecklingen mest åt rätt håll.

Ja, det kan man ju fråga sig

Apropå det här med behåar, så påpekar Maria hur omöjligt det är att hitta behåar utan den där lilla rosetten.

Ja, visst är det märkligt? Varför har i princip alla behåar en liten enkel rosett av smalt sidenband (eller siden är det ju inte) mitt fram mellan brösten?

Den fyller ju ingen funktion. (Jag tror inte det i alla fall. Eller ger den mer stadga och stabilitet åt behån? Ökar dess livslängd? Nej, jag tror inte det.)

Är det någon sorts försök att markera ”kvinnokön” – på oss som passerat åldern då någon sätter rosett i håret på oss? Det verkar ju lite overkill, det är väl i de allra flesta fall ganska uppenbart så att den som använder behå är kvinna eller vill ge intryck av att vara kvinna eller så.

Men så vad är poängen?

H&M skippar alla gifterna!?

Vissa nyheter tror man nästan inte på, för att de faktiskt låter för bra :-) Men källan ska vara pålitlig, så då får jag nog lov att hurra?

Alltså:

H&M skippar alla farliga kemikalier.

”Senast 2020 kommer världens näst största återförsäljare av kläder, med ca 700 underleverantörer och klädproduktion i 1700 fabriker, att fasa ut alla farliga kemikalier ur hela produktionskedjan.” skriver Greenpeace i sin blogg. Och ”H&M har även gått med på att se till att deras underleverantörer offentliggör vilka farliga kemikalier som släpps ut från fabrikerna där kläderna produceras.”

Det är verkligen skithäftigt!

Så, när får se de andra svenska klädkedjorna följa efter? Se det som en utmaning – Lindex, KappAhl, Åhléns med flera.

För den som vill läsa H&M:s åtagande i detalj så finns det här. Jag ska erkänna att jag inte läst det i sin helhet – det är långt, på engelska och som det verkar ganska komplicerat. Jag får lita på Greenpeace, helt enkelt.

Point of byx-breakdown

Point of strump-breakdown är ändå ganska lätthanterat. Nu verkar jag befinna mig i point of byx-breakdown – och dessutom har min favoritmodell på byxor (läs: de enda jag köper) utgått :-(

Blekfeta ölmagar

Uppenbarligen finns det män som tror att vi kvinnor klär oss i mindre varma kläder så här års för att få männens uppmärksamhet.

Och blekfeta män med stor ölmage som går omkring med bar överkropp så här års gör det väl bara för att få uppmärksamhet av oss kvinnor. Eller hur?