Monthly Archives: mars 2005

Dansglädje – bara för flickor?

I större delen av mitt liv har jag dansat. Mest jazzdans, showdans, balett och liknande. Det har gett mig mycket glädje, på många plan. Och jag delar min kärlek till musik och dans med min sambo. Samt, som det verkar, med Simon. Simon älskar musik, älskar att göra ljud, och jag tror faktiskt att man kan kalla det för att han dansar ibland när han rör sig till musik han gillar.

Det kanske inte är så konstigt att jag mer än en gång funderat kring möjligheterna att låta Simon få böja dansa. Fast det dröjer ju förstås – än är han alldeles för liten.

Själv har jag nyligen börjat dansa igen efter att (av olika skäl) ha haft uppehåll sedan början av graviditeten. Jag trodde jag hade tröttnat, men det är faktiskt oerhört skönt att vara igång igen.

Precis före min dansklass är det barndans. Ute i foajén, utanför danssalen, sitter en hög föräldrar och mindre syskon (från minsta storleken på bebis, typ) – pojkar och flickor – och väntar på att de större syskonen ska bli klara. Inne i danssalen dansar en drös flickor. Ja, just det, bara flickor.

Och det kan inte hjälpas att jag undrar. Dessa små barn, kanske runt 4-5 år gamla… Hur kommer det sig att det bara är flickorna som dansar? Är det barnens eget val? Har pojkarna redan vid den ålderns bestämt sig för att dans är töntigt? Vem har fått dem att tro det? Eller är det föräldrarnas val? Är det föräldrarna som väljer att flickorna ska få uppleva dansen – och att pojkarna inte ska det? Vad får dem i så fall att välja att göra så?

Dans – att röra sig till musik – är en underbar sak, i alla fall för alla som uppskattar musik. Alla borde få chansen att uppleva detta, att få utveckla detta, helst redan från tidig ålder; i alla fall om intresse finns. Visst, dans kan vara så mycket – folkdans, disco, bugg, salsa, eller t.o.m. capoeira (som min sambo tränar). Men OM man nu tycker att “barndans” är det man vill erbjuda sina barn, varför ger man då som förälder bara flickorna chansen? (Eftersom jag sett att det finns småpojkar – småsyskon – som väntar, så VET jag att det inte är så att alla föräldrar som är intresserade av barndans bara får flickebarn; ifall det nu var någon som trodde att det var förklaringen :) ).

Är flickor av någon anledning mer värda att få uppleva denna glädje och att få ha detta som ett sätt att kommunicera sina känslor?

Ja, jag vet att det är ont om pojkar/män inom konstdansen. Tyvärr! – de är saknade, och denna ständiga brist är faktiskt ett problem. Dessutom så har ofta pojkarna börjat dansa senare och får jobba på att komma ifatt (och undrar: varför började jag inte med detta tidigare?) Dessutom är dansanta pojkar/män uppskattade även i sociala sammanhang :)

Nä, fram för mer dans för alla som vill dansa – både pojkar och flickor! Uppmuntra era barn att leva ut musiken :)

Förtydligande:

Jag menar absolut inte att man ska tvinga något barn – pojke eller flicka – till en aktivitet han eller hon inte vill gå på eller att man ska hetsa fram något danselittänkande. Jag menar bara att man ska uppmuntra sitt barn att få vara sig själv och glädjas. Ett barn som uppskattar musik och dans bör uppmuntras att visa detta och leva ut detta.