Monthly Archives: april 2012

Finns det grästrimmer med trimmertråd av nedbrytbar plast? #plastriot

Vi har inte så hemskt mycket vanlig gräsmatta på vår tomt. (Eller ja, allt är relativt.) Däremot har vi ganska många partier där det växer gräs (eller ogräs) som vi tycker behöver klippas men där det liksom inte funkar med gräsklippare. Ställen där det är för knöligt, för smalt, för mycket annat som inte ska klippas och så vidare.

Vid något tillfälle för några år sedan när mina föräldrar var och hjälpte oss med trädgården övertygade de oss om att köpa en batteridriven trimmer. Det visade sig vara en smidig pryl, och vi använder den nu på en massa olika ställen.

Men jag började fundera över det där någon gång förra säsongen. Det trimmern gör är att den slår av saker med en plasttråd. Och plasttråden slits av allteftersom. Plasttråden är en förbrukningsvara – den tar slut.

Det innebär att vi fyller trädgården med små små bitar av plasttråd. Så små bitar att de inte syns.

Men det betyder ju inte att de inte finns…

Nu när trädgårdssäsongen är igång, och jag samtidigt börjat fundera kring onödig vardagsplast så kommer de där tankarna upp igen. Det känns inte bra. Var hamnar de där plastbitarna? Vad innehåller de? Hur lång tid tar det för dem att brytas ner?

Helst skulle jag förstås vilja slippa plasttråden helt. Samtidigt är trådtrimmern en ganska säker variant…? Finns det några vettiga alternativ? Finns det någon tillverkare som erbjuder trimmertråd av plast som är

  • tillverkad av förnybar råvara,
  • av plast som bryts ner snabbt när den hamnat på marken, samt
  • inte innehåller några farliga ämnen?

Det här tål att tänkas på. Jag har just nu ingen aning om hur jag bör lösa detta. Jag vill inte vara utan min trimmer – men jag trivs verkligen inte med att sprida små små plastbitar.

(För er som vill föreslå lie: näe, lie används inte på samma sätt som trimmer. Lien kräver högre vegetation, ger högre vegetation kvar, och funkar inte på riktigt lika knepiga ställen.)

 

Vad vill du ha alkoholen till, om du måste välja?

Jag var nyligen på studiebesök på en av de svenska vinodlingarna. Jag är visserligen nykterist, men jag tycker ändå det är spännande och intressant, både ur odlingshänseende och själva vinframställandet.

Men så började jag fundera. Om vi nu har ett jordklot som egentligen inte räcker till alla människor som bor på det om vi lever som vi gör, om marken inte räcker till att odla mat och kläder åt alla, då måste vi dra ner på saker som inte är nödvändiga.

Och varandes den jag är tycker jag att vin hör till de mindre nödvändiga sakerna. En vinstock (planta) ger tydligen ungefär en vanlig flaska vin. Om man istället dricker vatten så kan man odla något mer nödvändigt på den odlingsytan.

När man i ungefär samma veva hörde den gamla vanliga diskussionen kring etanol som bilbränsle – etanol framställd av sockerrör någon annanstans på jorden, av underbetalda arbetare med taskiga arbetsvillkor, odlade på mark som skulle behövas till att odla mat åt befolkningen där, så började jag fundera.

Ska vi i Sverige köra bil på etanol så bör vi göra det på etanol framställd på råvara odlad i Sverige, och helst inte ta upp mark som annars skulle användas för att odla mat.

– Så varför inte använda den alkohol vi redan producerar? ;-)

Nä, jag vet, det vore knappast vettigt att köra bil på det inhemska svenska vinet :-) Det blir alldeles för dyrt som drivmedel och räcker ingen vart. Ska vi framställa inhemsk alkohol till att köra bil på så finns det betydligt produktivare grödor än vindruvor.

Men jag tycker ändå tanken är intressant. Som jämförelse. Som ett sätt att visa på att man måste göra prioriteringar.

Olika personer kan nog prioritera olika i det här fallet. Jag känner själv att det är viktigare med bilbränsle än med vin (ja, jag dricker alkoholfritt vin ibland, så det är inte så att jag inte alls bryr mig om vin). Hellre kunna köra bil och bara dricka vatten. Men det finns säkert människor som gärna behåller vinet och struntar i att köra bil.

Nu är ju valet inte alls så rakt och enkelt – det är många fler val som ska vägas in i ekvationen. Resor, prylar, mat, boende och så vidare. Det som är intressant är just att göra tankeexperimentet och ta ställning: vad är egentligen viktigast för mig?

Nu finns jag på twitter också!

@Sanne_skriver

Så hur får man folk att göra rätt för miljön? Kort om styrmedel

Tja, ett sätt är ju att lagstifta. Att bara tillåta det som är miljö-okej.

Ett annat sätt är att styra folk med plånboken: att göra det ekonomiskt fördelaktigt att göra rätt – eller skitdyrt att göra fel.

Men så finns det ju en politisk eller ideologisk inställning hos många om att man inte ska skriva folk på näsan. En förhoppning om att om man bara gör det lätt att göra rätt och utbildar folk så att de vet hur de bör göra och inte göra så kommer de alla att agera som änglar och göra kloka genomtänkta medvetna val med miljöns bästa för ögonen.

Det tror inte jag funkar. Eller ja, en del av oss gör ju det. Men inte tillräckligt många för att vi ska kunna rädda världen.

Det finns alldeles för många som inte vill tro på det vi säger om miljöproblemen, för många som inte bryr sig och för många som hellre vill behålla sitt bekväma liv här och nu än att “offra sig” för något de just nu inte kan se.

Att förlita sig till alla människors goda vilja känns godtroget. Hade det räckt hade vi varit mycket längre komna.

(Men om man nu verkligen från styrande håll tror så mycket på konsumentmakt, så borde man ju satsa mycket mycket mer på konsumentpolitik!)

Våga säga nej till att unna dig!

I Malmö går jag förbi ett ställe där man kan tillverka sin egen nalle. Välja nallesort, detaljer, kläder och så vidare. Man kan dessutom ordna barnkalas där. Varje barn får tillverka en egen nalle som de får med sig hem. Barnkalas med nalletillverkning – visst låter det mysigt?

Med någon medlemstidning får jag erbjudande om prenumeration på fem nummer av en månadstidning. På köpet får man i det här fallet en ficklampa, men i andra fall kan det vara en duk, mobilladdare eller väska. Priset för paketet är förstås fördelaktigt: alltsammans för betydligt färre kronor än de där tidningarna kostar.

Svämmar världen omkring dig – tidningar, gator, mataffären, postlådan – också över av erbjudanden? Visst låter många av dem ganska lockande? Och dessutom inte alls särskilt dyra. Visst har du råd? Visst får du lov att unna dig?

Tänk efter. Hur många nallar och andra gosedjur har ditt barn? Hur många av dem bryr sig hen faktiskt om? Hur många av dem är mest något som tar plats och samlar damm? Hur mycket miljöproblem har nallen ställt till med på vägen? Är det värt det för något som mest samlar damm (och som kanske inte alls är så nyttigt för barnet att gosa med)?

Och tidningarna är trevliga en stund, men sedan när du läst dem då? Prylarna du får på köpet, använder du dem, eller blir de bara liggande som bra att ha? Kan du kanske skaffa dig förströelse på annat sätt – genom att låna en bok på biblioteket?

Hur mycket kostar egentligen alla de där småsakerna för miljön? Och hur mycket pengar kan du spara på att låta bli dem? Har inte barnen minst lika roligt på ett vanligt barnkalas, där de leker, stojar och äter tårta eller glass hemma i vardagsrummet?

De pengar du sparar in kan du använda till något annat.

Men du! Använd dem då med förnuft. Som till att ha råd med bättre producerade varor de gånger du faktiskt behöver handla.

Och om du vill unna dig något, så finns det andra alternativ. Vardagslyx behöver inte vara prylar. Det kan vara en massagebehandling.

Själv unnar jag mig att köpa lite extra spännande tomat- och bönfröer.

Däremot försöker jag låta bli att titta i de erbjudanden som kommer från Gudrun Sjödén. Även om en del av kläderna verkligen är snygga, och även om en del av kläderna är ekologiska, så behöver jag faktiskt inte mer kläder. Även om det är klubberbjudanden och rabatter.

Tekniktankar

Nej, teknik är inte lösningen på alla (miljö)problem. Men det betyder inte heller att man kan eller ska avfärda teknik som lösning helt och hållet. Vissa typer av teknik ÄR lösningen på vissa typer av problem. Under vissa förutsättningar, till exempel att de tekniska prylarna också tillverkas på rätt sätt, på rätt ställen, och att de används där de bäst behövs. Så är det förstås inte alltid – förmodligen snarast ganska sällan. Men att avfärda teknik helt och hållet för att en massa saker kring teknik ofta görs fel är att göra det för enkelt för sig.

När ska folk sluta se världen som så svartvit och förenkla allting in absurdum?

 

Irriterande föreläsare

Det är väldigt irriterande med en människa som står och talar om saker som är självklara men som ändå antar att publiken aldrig förut har tänkt på dessa självklarheter och som därför hr en allmänt nedlåtande ton. Jag gillar inte när det antas att jag är mindre vetande. Speciellt inte när den som antar detta inte har några som helst skäl att anta något alls, eller det hen möjligen har skäl att anta är att jag och de andra i publiken är både intresserade, pålästa och insatta.

Jag upplever det som väldigt provocerande att hen anser att det hen säger är provocerande när just det hen säger inte är ett dugg provocerande.

Jodå, man kan få för många skor

Man kan aldrig få för många skor!

Uttalandet är förstås inte mitt. Och jag ska inte peka ut någon särskild person. Snarast är det, i olika varianter, ett väldigt vanligt uttalande: på Facebook, i bloggar, och liknande.

Och då snackar jag ändå utifrån mitt ganska snäva perspektiv. Jag, som har förhållandevis få shoppinggalna vänner (tror jag). Jag som inte läser modebloggar. Ändå träffar jag på den sortens uttalanden skrämmande ofta.

Ibland genom att någon lägger upp en bild på något hen suktar efter; då kommer uttalanden som det ovan från henoms vänner, som uppmuntrar hen att köpa skorna (eller vad det nu rör sig om) genom att säga/skriva dylika saker.

Andra gånger är det vederbörande själv som fäller uttalandet direkt, antingen när hen deklarerar att det här ska köpas eller när det redan har köpts.

Jag vet inte om de själva tror på det eller inte. Om jag antar att de faktiskt tror på det så måste jag ju anta att de är dumma i huvudet – och det tror jag inte alls. Jag tror det är fråga om en försvarsmekanism.

Men i alla fall känner jag behovet av att tydliggöra:

Jo, man kan absolut få för många skor.

Om man har fler skor än man har praktisk nytta av och/eller fler skor än man kan slita ut under sin livstid, då har man för många skor.

Och så vitt jag kan se det behöver man kanske fem par skor: ett par vinterkängor, ett par sommarskor, ett par sandaler, ett par stövlar och ett par finskor. Och visst kan man ha några par till att byta med – några gamla slitna som fortfarande kan användas till nöds, några nya i reserv och lite så.

Min gissning är att dessa personer har betydligt mer än så.

Många skor är inte bara en fråga om tillräckligt förvaringsutrymme och tillräckligt hög lön. Skorna har

  • tillverkats av någon. Under vilka sociala förhållanden arbetar dessa personer? Rimlig lön? Arbetsmiljö? o.s.v.
  • tillverkats av något. Många resurser är begränsade. Andra framställs på miljömässigt katastrofala sätt. Hur levde kon? Hur garvades skinnet? Hur odlades bomullen? Hur länge räcker oljan som sulan gjordes av?

Och vad händer med skorna den dagen du inte längre vill ha dem? Kan de återanvändas av någon? Vill någon annan ha dem den dagen du väl gör dig av med dem? Eller hamnar de på tippen?

(Och ja, resonemanget i stort är förstås lika relevant för kläder, smycken och annat folk shoppar loss på.)

Så vad gör jag då? Skriver jag och invänder i deras facebook-statusar eller i deras bloggar?

Nä. Inte så ofta. Jag är väl annars ganska bra på att säga min mening och invända när jag inte håller med. Men i den här typen av frågor är det sällsynt. Det tar emot att vara hon den där gnälliga som ska sabba allt trevligt. Bakåtsträvare. Präktig. Pessimist. Gnällkäring.

Och förmodligen är det ännu fulare av mig att nu istället skriva ett blogginlägg om det.

Men det stör mig. Det stör mig med folks konsumtionshets, utan tankar på konsekvenser annat än när det gäller en egna plånboken. Det stör mig att folk motiverar sitt hänssynslösa shoppande med att “jag är värd det” och “man måste unna sig lite”.

Jag själv då. Är jag utan skuld? Har jag inga liknande beroenden?

Inte vad gäller kläder och skor. Men visst, jag köper aningen mer böcker än jag borde (om än inte jättemycket). Böcker har visserligen ett mer bestående värde generellt sett. Men vi konsumerar mer än planeten kan hantera, och då är även sådant som böcker och tidningar ett problem. Jag vet det. Och jag tänker noga över varje köp. Jag är inte framme. Men jag arbetar i alla fall på saken.

För övrigt har jag just läst klart boken “Tillväxt till döds“ som jag lånat av en kollega. Lättläst och läsvärd. Rekommenderas till alla.

För nej, tillväxten kan inte fortsätta i all evighet. Det ligger i naturens natur. Stellan Tengroth förklarar detta på sätt varje normalbegåvad människa kan förstå. Läs boken!

Såna där märkliga saker man har dåligt samvete för

Som förälder kan jag ha dåligt samvete för många saker. Känna att jag borde ägna mer tid åt barnen istället för att göra saker för min egen skull eller saker som borde eller behöver göras.

Men värsta dåliga samvetet i vardagen handlar om datorn.

Det är inte okej som förälder att sitta vid datorn.

Jag vet inte hur många gånger jag genom åren fått skit i föräldraforum på nätet för att jag sitter vid datorn och skriver. Oavsett om jag suttit och beklagat mig för att det var jobbigt under bebistiden, eller om jag diskuterat feminism eller miljöproblem, så har det argumentet tagits fram av motståndare: jag borde verkligen inte alls sitta vid datorn om jag har barn. Så länge barnen är vakna ska jag ägna mig åt dem. Sitta vid datorn är en dödssynd, att försumma sina barn maximalt.

(Barnen märker ju det, att jag har dåligt samvete om jag sitter vid datorn när de är vakna. Förmodligen är det därför de har mycket lättare att låta sin pappa sitta ifred vid datorn.)

Sitta vid datorn får man möjligen göra när barnen somnat. Då är jag ofta för trött för att ta tag i saker. Och har egentligen samtidigt andra saker som behöver bli gjorda.

Därför glömmer jag svara på mejl. För ofta kollar jag mejlen innan barnen somnat, men det är ju inte läge att svara då, och sedan har jag glömt det. Än mindre kommer jag loss att faktiskt skicka mejl till bekanta.

Därför kommer jag aldrig så långt som till att rensa mejl, och mejlboxen svämmar över av gammal skit. Den gångna helgen, när sjuklingen glott på oändliga mängder film (ja, FY mig) har jag faktiskt fått tummen ur och grovrensat mejl för hela hans livstid.

Det är därför facebook blir en livlina. För att man kan stjäla några minuters datortid och kontakt med omvärlden, men det funkar fastän man aldrig hinner sitta ner någon längre tid.

Och ja, visst händer det att jag skriver längre texter även när barnen är vakna och jag är hemma. Men alltid med dåligt samvete. För till och med på min lediga kväll, när jag själv ska disponera min tid, står de och rycker i mig och hänger över axeln och ger mig dåligt samvete.

Av någon anledning är liksom allting annat mer okej än det som involverar datorn. Datorn signalerar lättja. Skulle jag skriva för hand skulle det kännas mer OK. Eller läsa en bok. Märkligt, när jag var liten räknades bokläsande på något vis som lättja ;-)

Ett parallell samvetsgrej är det här med soliga sommardagar. Är det sommar och soligt, då SKA man vara ute. Det är i alla fall jag uppvuxen med – inte bara från föräldrar. Att sitta inne en solig fin sommardag är liksom en dödssynd, det har jag inpräntat i ryggmärgen. Fullkomligt idiotiskt, förstås. Det är inte alls nyttigt att vara ute i gassande sol. Och självklart kan man även mitt i sommaren vilja göra inomhussaker. En heldag på semestern när man rensar ut gammal skit – eller bara sitter i soffan och läser en bok. Eller kanske sitter framför datorn.

En solig sommardag tillbringad inomhus framför datorn kan det bli mycket syndigare?

Om vi sparar mer energi får vi mer prylar till vårt hus…?

Det känns lite märkligt… I 100koll – E.ons energiexperiment – kör man just nu Grannfejden. Deltagarna klumpas ihop fem och fem. Varje hushåll symboliseras av en bild på ett hus. Baserat på hur bra man sparar, jämfört med de andra fyra, så blir ens hus antingen finare eller fulare.

Vi sparar uppenbarligen väldigt bra. (Jag tror inte på siffrorna, för de är alldeles för jävla bra och vi gör egentligen ingenting.) Därför har vi välklippta häckar runt tomten. Vi har fått ett staket och en portal på framsidan, en bil och ett garage, takkupor på huset och en studsmatta på baksidan av huset. De som gör dåligt ifrån sig har hus som tappat takpannor och med dåligt klippta häckar, med mera.

Det känns som ett märkligt sätt att illustrera. Om man sparar energi så får man alltså mer prylar och tär mer på Jordens resurser på andra sätt.

För övrigt ser vårt hus och vår tomt mer ut som de som inte sparar så bra.