Monthly Archives: juni 2011

Ska byxorna inte sitta uppe?

För det allra mesta völjer vi jeans och liknande med “adjustable waist” till barnen: sådana där med en insydd resår som kan regleras med en knapp i var ända. En fantastiskt bra lösning som gör att byxorna kan användas under lång tid, och extra viktig när man har ett ganska långsmalt barn.

Ibland händer det dock att vi köper byxor som inte har denna funktion. Det innebär alltså att de måste dras åt i midjan på annat sätt.

Redan när sjuåringen var  kanske ett par år skaffade vi ett par vanliga enkla bälten, i textil och med sånt där spänne som kan spännas steglöst. Men de är nu för små/för korta – det behövs nya.

Så jag gav mig ut för att leta, i de vanliga klädaffärerna. Det var där vi köpte förra gången, ju.

Jag kan meddela att det inte är modernt att hålla byxorna uppe.

Det enda som fanns på barnavdelningen – och som fanns i flera av affärerna – var helt meningslöst ur praktiskt hänseende. Paljettprydda saker som såg så ömtåliga ut att de aldrig kunde vara menade för att hålla uppe något – då skulle de gå av. Och märkliga kreationer pålimmade märkliga fladdrande löst sittande blommor. Eller för den del stora konstiga tryck på resårband. Inget av det funktionellt.

På “andra avdelningen” fanns inget.

Jag har sedan letat på ett antal webbsidor, utan resultat.

Till slut hittade jag, i en annan affär i en av de kedjor jag redan letat igenom, ett bälte på den gråblå avdelningen. Tjockt inklätt (täckt) med dubbla rader med nitar. Eller, ja strikt talat fanns det två modeller, fast beskrivningen stämmer på båda.

Enda möjligheten att köpa ett hyfsat neutralt och funktionellt bälte är att köpa ett par shorts där det redan sitter ett bälte i hällorna.

Men nä, så desperata är vi inte än.

Att sitta ned – framme?

Jag läste om mina gamla förlossningsberättelser häromkvällen. En kompis som snart ska föda hade läst dem och undrade några saker, och jag mindes inte och var tvungen att själv läsa för att kunna svara.

Och jag är så tacksam att jag inte behöver göra det där igen. Att det är ett passerat kapitel. Jag behöver inte försöka överleva eller genomleva – eller fundera kring hur jag ska hantera det.

Det var aldrig vare sig graviditet, förlossning, bebis- eller småbarnstid jag längtade efter. Och jag har mest upplevt det som tranpsortströckor, något man skulle igenom.

Det var BARN jag ville ha. Individer som jag kan dela och förmedla tillvaron med och till.

Och plötsligt, när jag läste förlossningsberättelserna, insåg jag att nu är vi där. Vi har två BARN. Minstingen är *peppar peppar* nog att betrakta som blöjfri dagtid, somnar själv de flesta kvällar och deklarerar själv att han är STOR – och det är han också, på många sätt. Vi har två barn med egna intressen och egna personligheter och som kan ta eget ansvar till en viss gräns – vi är inte längre nödvändiga i varje steg. Det är så skönt!

Igår satt vi i timmavis hos bekanta och våra barn klarade sig näst intill utan våra insatser under många timmars lek. Vi kunde sitta och prata och äta och umgås nästan som vanliga människor ;-)

__________

En del människor älskar att påpeka i alla möjliga sammanhang att “små barn små bekymmer – stora barn stora bekymmer”. Jag har aldrig hållit med och gör det fortfarande inte. Jag tycker fortfarande att det bara blir bättre och bättre. Visst kommer det jobbigare perioder, och jag kan förstås inte sia om framtiden, men hittills är trenden mycket tydlig.

Och jag är så glad att jag trivs med att barnen blir större. Det måste vara jobbigt för alla de människor som tycker bebistiden är bäst och beklagar sig över att den tiden går för fort. Jag tycker inte alls tiden gått fort.

Greenwashnominering för gasnät

Jag har tidigare skrivit att jag tycker att det är bra och viktigt att gasnätet byggs ut, eftersom det behövs för att fler ska kunna använda biogasen. Nyss har dessutom Klimatsamverkan Skåne publicerat en debattartikel där man bland annat säger att “ett utbyggt gasnät skapar förutsättningar för en bra miljö“.

Nu är Maud Olofsson Greenwash-nominerad för att “regeringen gett sitt godkännande för att det svenska nätet för fossil gas skulle utvidgas då det tyska energibolaget E.ON fått tillstånd att bygga och driva en fossilgasledning genom södra Sverige“. Inte för att jag tycker att regeringen är särskilt bra på det här med miljö, men det här är ju något som kan användas på ett myckt bra sätt. Det motiverar definitivt inte ett greenwashingpris.

Kvalitet eller bullshit?

Får jag en bättre vara när jag betalar mer pengar? Det funderar jag på ibland.

Som idag. Jag behövde en ny tandborste.

Det finns kopiösa mängder modeller att välja på. Flashiga, tekniskt avancerade(?) och färgglada. Tack och lov var jag bara i vår lilla affär, annars hade det varit mycket värre.

Frågan är ju: Är det värt pengarna de häftiga tandborstarna från de kända företagen kostar? Får jag nåt bättre när jag betalar mer?

  • Är de tekniskt sett bättre på att få rent mellan tänderna? Vetenskapligt sett, typ.
  • Får jag en tandborste som är av en hälsomässigt bättre/mer kontrollerad plast, med avseende på  diverse läskiga kemikalier?
  • Kan jag förvänta mig bättre arbetsförhållanden för dem som tillverkar tandborstarna?

Eller är jag grundlurad? Är det bara bullshit? Skulle jag göra bättre i att köpa ett tolvpack på ÖoB och få ner priset till ett par kronor per tandborste?

Syskon

Om man har två barn, och man frågar dem om de vill ha det ena eller det andra, så kan man vara nästintill helt säker på att den ena vill det ena och den andra vill det andra. Av ren princip.

Idag ville inte den ena ha jordgubbar (i affären), eftersom den andra ville det. Han vart till och med sur för att jag köpte jordgubbar fastän han ville ha melon (och fastän han fått välja kräftstjärtar istället för räkor några minuter tidigare).

Han åt i alla fall sin noggrant uträknade andel av jordgubbarna nån timme senare.

Visst är det märkligt att det alltid är mulet när det är sol- eller månförmörkelse?

Eller stjärnfall eller kometer eller sydliga norrsken.

Igår var det jättefin nästanfullmåne. Idag är det mulet. Förstås.

Det är märkligt…

Vi har en tomt som är nästan tvåtusen kvadratmeter stor.

Vi köpte en ny buske häromdagen. Oplanerat. En syrenhortensia. (Det var rea – men jag har velat ha en sådan länge, det har bara inte blivit. Eller jag har inte haft någon plan, så jag har låtit bli. Nu kunde jag inte låta bli.)

Det finns banne mig ingenstans vi kan gräva ner busken.

Överallt är det något i vägen. Häckar häckar häckar mest förstås. Av buxbom, av syren, av alm och diverse annat. Gräsmattan är inte så stor, den ska vi inte inkräkta på. Rabatterna är busken för stor för (eller blir i alla fall förhoppningsvis). Mellan syrenträden kan vi inte gärna klämma i mer saker, där ska ju vara lite luft och möjlighet att röra sig. På infarterna kan den u inte stå, och inte heller i örtagården eller trädgårdslandet eller under gungorna, förstås. Bakom äppleträden finns det plats, men där är infiltrationsbädden, och dessutom har ju ingen glädje av den där.

Och på övriga platser, där det möjligen möjlige skulle kunna gå så är det dumt att plantera den, eftersom detta är ytor som vi inte riktigt vet hur det blir med när uthus och garage etc byggs om i framtiden.

Så jag ställde den till slut tills vidare i en större kruka på innergården.

Hallå alla uppköpare med stockholmspriser!

Sådär strax innan jul brukar det annonseras i lokalpressen efter buxbom. Små gammaldags radannonser under köpes. Typ “Buxbom köpes till bästa stockholmspriser”, och så ett telefonnummer.

Vid den tiden på året ska man ju inte alls klippa buxbomen, så jag brukar inte vara intresserad. Dessutom är jag ändå inte intresserad av att ut och klippa i mörker och kyla, när häckarna i värsta fall redan är täckta av snödrivor.

Men nu! Nu är ni varmt välkomna, uppköpare med bästa stockholmspriser. Nu finns här stora fina nyklippta buxbomsgrenar – riktigt snygga en del av dem. Och i kopiösa mängder. Jag vet inte riktigt vad “bästa stockholmspriser” innebär, men jag gissar på att det ligger en mindre förmögenhet här ute på infarten.

Men jag är inte knusslig. Jag kan tänka mig att gå långt under de bästa priserna. I själva verket är jag villig att skänka bort skiten bara ni kommer och hämtar den.

Va? Inte intresserade? Inte säsong? Jo, det är nu det ÄR säsong.

Ingen som vill ha era produkter nu? Skulle kommit för ett halvår sedan? Ja ja,ni ska vara så hippa, och saker blir omoderna så snabbt.

Nå, skyll er själva. Och gnäll inte på mig sedan i november-december.

Hugg

Det är jag och min machete i månens sken. mot djungelvegetationen.

Eller ja, jag, häcksaxen och grensaxen mot buxbom, syren och snöbär. I månens sken. Och lite solnedgång.

Men nu börjar det bli för mörkt för att se där nere i gången mellan buxbomshäckarna. Så jag får väl kalla det kväll.

Mild åttifemprocentig

I affären kan man nu köpa mild 72-procentig och 85-procentig choklad.

Varför då? Köper jag choklad med hög kakaohalt så är det ju för att jag tycker det är gott och vill att det ska smaka ordentligt och ha lite (eller mycket) bitterhet. Det är ändå inte ovanligt att jag blir besviken på 70-procentiga sorter som jag tycker är mjäkiga. Så varför då avsiktligt milda sorter?